De yrken i Spanien med flest jobbmöjligheter

En rapport placerar datateknik, programvaruteknik och teknik för förnybar energi som de yrken med flest jobbmöjligheter i Spanien.

Artikeln i korthet.

Datateknik, programvaruteknik och teknik för förnybar energi erbjuder flest jobbmöjligheter i Spanien enligt en rapport från CEU San Pablo University och Adecco Group.
Rapporten visar att tekniska karriärer har en tydlig fördel på arbetsmarknaden, medan humaniora har sämre anställningsmöjligheter.
Studien betonar betydelsen av digitalisering och teknisk kompetens för framtida anställningsbarhet och yrkesmöjligheter.
Det finns generationsskillnader i hur anställningsbarhet uppfattas, där yngre generationer betonar snabb integration på arbetsmarknaden.
En strukturell obalans mellan utbildning och anställning kvarstår, vilket påverkar produktiviteten och lönerna negativt.

Datateknik, programvaruteknik och teknik för förnybar energi rankas som de utbildningar med bäst jobbmöjligheter i Spanien.

Detta enligt rapporten ”Universitetsexamina med högst anställningsbarhet i Spanien 2026-2027”. Den har presenterats av CEU San Pablo University Chair och Adecco Group. Vars syfte är att identifiera de mest värdefulla examina under denna perioden. De har använt en omfattande metod som kombinerar empiriska bevis med åsikter från viktiga aktörer på arbetsmarknaden. Samt analys av den ekonomiska och utbildningsmässiga kontexten. För att utarbeta rapporten undersöktes mer än 2.000 universitetsstudenter. Samt mer än 600 företag med hjälp av MaxDiff-metoden (Maximum Difference Scaling).

Studiens slutsatser pekar på en tydlig hierarki i uppfattningen om anställningsbarhet för olika grader. Tekniska karriärer, särskilt de som är kopplade till digitalisering, ingenjörskonst och teknologi, har de största konkurrensfördelarna när det gäller inträde på arbetsmarknaden.

Sammantaget från företag och studenter visar analysen att datateknik (68,3 %) och programvaruteknik (64 %). Samt teknik för förnybar energi (61,4 %) är de utbildningar med flest yrkesmöjligheter. I motsatt riktning förknippas konsthistoria (82,7 %), filosofi (79,8 %) och historia (77,1 %) med sämst anställningsmöjligheter.

När man bryter ner data per grupp noterar forskningen ”likheter, men också vissa skillnader”.

Bland universitetsstudenter är de examina som anses ha högst anställningsbarhet datateknik (65,4 %), programvaruteknik (59,5 %) och teknik för förnybar energi (57,7 %), medicin (55,6 %) och telekommunikationsteknik (53,8 %). Å andra sidan är de tre yrken som uppfattas med minst anställningsmöjligheter konsthistoria (81 %), filosofi (78,3 %) och historia (76 %).

Ur ett affärsperspektiv är de mest värderade examina datateknik (62,8 %), programvaruteknik (59,3 %), telekommunikationsteknik (51,1 %), teknik för förnybar energi (50,8 %) och medicin (48,9 %). Medan de som anses minst anställningsbara återigen är konsthistoria (76,9 %), filosofi (72,4 %) och historia (70,1 %). Vilket sammanfaller med studenternas uppfattningar, om än med något lägre procentandelar.

Sammantaget bekräftar rapporten en hög grad av samstämmighet mellan universitetsstudenter och företag när det gäller vilka examina som har högst anställningsbarhet. Där STEM och hälso- och sjukvårdsområden spelar en särskilt framträdande roll.

Författarna framhåller också att sysselsättning ”är alltmer teknologiskt inriktad. Samt att digital omvandling har blivit ett övergripande krav för en stor del av den produktiva sektorn. Det gäller även i sektorer som traditionellt sett ligger långt ifrån det teknologiska området.”

Humaniora och samhällsvetenskap, lägre tröskel men hög potential.

Parallellt fortsätter examina kopplade till humaniora och vissa grenar av samhällsvetenskap att förknippas med sämre jobbmöjligheter. Konsthistoria, filosofi, historia eller filologi förekommer upprepade gånger bland de examina som uppfattas som att ha lägre anställningsbarhet, både av universitetsstudenter och av företag.

Rapporten betonar dock att dessa områden har en betydande tillväxtpotential på den nuvarande arbetsmarknaden. Särskilt på grund av deras bidrag till övergripande färdigheter, kritiskt tänkande, kommunikationsförmåga, kulturell analys, förståelse för den sociala verkligheten och anpassningsförmåga.

Per sektor anser företag inom primärsektorn att de examina med bäst prognos är datateknik med 77,4 %, programvaruteknik med 57,1 % och medicin med 47,6 %.

Inom industrin intas förstaplatsen av teknik inom förnybar energi/energiteknik med 58,5 %. Följt av programvaruteknik med 57,3 % och telekommunikationsteknik med 56,1 %.

Inom byggsektorn är de utbildningar som har bäst betyg vad gäller anställningsbarhet datateknik med 57,5 %; medicin med 50 %; och elektroteknik, också med 50 %.

Vad gäller tjänste- och handelssektorn är de utbildningar som företag anser vara mest attraktiva datateknik med 64,1 %, programvaruteknik med 60,7 % och telekommunikationsteknik med 52,4 %.

Generationsskillnader och obalans mellan utbildning och anställning.

Studien identifierar också generationsskillnader i hur anställningsbarhet förstås. Även om alla grupper är överens om att peka på teknologi och hälsa som de områden med störst framtid. Så visar ”Generation Z” mer oro för snabb integration på arbetsmarknaden. Medan ”millennials” och ”Generation X” lägger större vikt vid stabilitet och långsiktig professionell hållbarhet.

Likaså pekar rapportens slutsatser på ”en strukturell omvandling av den spanska arbetsmarknaden. Där anställningsbarheten är allt mindre beroende av själva universitetsexamen och mer av förmågan att skapa värde i verkliga professionella sammanhang.”

Dokumentet bekräftar också att högre utbildning ”fortsätter att vara ett differentierande element när det gäller tillgång till anställning, lönenivåer och lägre risk för arbetslöshet.” Det varnar dock för att denna fördel ”inte är homogent fördelad mellan examina och inte heller garanterar den enbart en kvalitativ anställning.”

Bland de största utmaningarna som upptäckts är den strukturella obalansen mellan utbildning och anställning. Mellan 22 % och 25 % av universitetsexaminerade utför uppgifter som inte motsvarar deras akademiska specialisering. Vilket minskar utnyttjandet av tillgänglig talang och påverkar produktivitet, löner och arbetstillfredsställelse.