Herden och vallhunden

Vissa människor hittar sin livsväg först senare i livet. Andra verkar födas med den. José Ángel Escaño Mateo 42 år, tillhör den senare gruppen. När jag kom fram till hans gård strax utanför La Muela, i provinsen Zaragoza, förstod jag direkt att jag inte bara besökte en plats där man tränar vallhundar. Jag hade kommit till en plats där en flera hundra år gammal tradition fortfarande lever vidare.

Artikeln i korthet.

José Ángel Escaño Mateo är en framstående vallhundstränare med djupt engagemang för traditionen och sitt arv.
Han lärde sig sin passion för vallning från sin morfar och har dedikerat sitt liv åt att träna vallhundar.
Bordercollies är hans föredragna ras på grund av deras intelligens och arbetsvilja, men andra lokala vallhundar kan också valla bra.
En välutbildad vallhund har ett värde som sträcker sig bortom pengar, relationen mellan herde och hund är avgörande.
José bevarar ett kulturarv och hantverk som går i arv genom generationer genom sitt arbete.

Den aragoniska stäppen bredde ut sig framför mig och tystnaden bröts bara av fåren som bräkte och de lugna kommandon som José gav sina hundar. Tre bordercollies rörde sig med en imponerande precision runt flocken. Ett handtecken eller ett kort ord räckte för att de skulle ändra riktning, samla ihop fåren eller stanna på en gång. Allt såg enkelt ut, men bakom varje rörelse låg många års erfarenhet, tålamod och träning.

Förutom sina egna tre hundar hade José flera andra bordercollies på gården som han tränade åt herdar från olika delar av Spanien. I dag räknas han som en av landets mest uppskattade tränare av vallhundar. Men hans historia började långt innan hundarna blev hans yrke.

Vallhundar vallar en stor hjord får i Spanien.

Tradition och arv

Allt började med hans morfar Federico Mateo. Redan som liten följde José med honom ut på fälten när fåren skulle vallas. Det var där, bland får, hundar och långa dagar ute i naturen, som hans stora passion föddes.

När andra barn längtade efter sommarlov och dagar vid stranden kände José precis tvärtom.

– För mig var det ett straff att åka till stranden. Jag ville bara vara kvar med min morfar och valla fåren.

Den meningen säger nästan allt om vem José är.

Hans lyckligaste stunder var inte vid havet utan ute på fälten tillsammans med sin morfar. Där lärde han sig inte bara att ta hand om djuren, utan också att respektera naturen, att ha tålamod och att förstå samspelet mellan herden, hundarna och fåren.

Med åren blev José själv herde. Han lärde sig allt om arbetet med flocken, men det var en del av yrket som fascinerade honom mer än något annat, att träna vallhundar.

Till slut valde han att ägna sitt liv åt just det.

Tre Bordercollies rörde sig med en imponerande precision runt flocken. Ett handtecken eller ett kort ord räckte för att de skulle ändra riktning, samla ihop fåren eller stanna på en gång.

Den perfekta vallhunden

I dag kommer herdar från hela Spanien till La Muela för att få sina hundar tränade av honom. De flesta är bordercollies, en ras som José uppskattar för dess intelligens, arbetsvilja och otroliga förmåga att samarbeta med människan.

När jag såg hundarna arbeta förstod jag snabbt varför bordercollien anses vara världens främsta vallhund.

Rasen har sitt ursprung i gränsområdet mellan England och Skottland, där den under flera hundra år utvecklades för att arbeta med stora fårhjordar under tuffa förhållanden. Det är inte en särskilt stor eller kraftig hund. Dess största styrka är intelligensen.

Bordercollien räknas ofta som en av världens mest intelligenta hundraser.

– En hund blir aldrig färdiglärd, säger José.

Han kan träna en hund under ett par månader så att den kan de viktigaste kommandona. Höger, vänster, stanna och samla flocken. Men det verkliga arbetet börjar först när hunden kommer hem till sin ägare.

Det är då hund och herde lär känna varandra på riktigt. Med tiden räcker det ofta med en blick eller en liten gest för att hunden ska förstå vad som förväntas. José berättade också att många tror att endast bordercollies kan arbeta som vallhundar, men så är det inte. Förr använde många spanska herdar de så kallade ”perros del terreno”, lokala vallhundar som under generationer avlades fram enbart för sina arbetsförmågor. De tillhör ingen officiell ras, men flera av dem har en fantastisk naturlig talang för vallning. Vi pratade också om Pyreneisk mastiff, en hundras som ofta förknippas med fårskötsel. José förklarade skillnaden. Bordercollien arbetar med flocken. Den samlar, leder och flyttar fåren dit herden vill.
Pyreneiska mastiffen har en helt annan uppgift. Den skyddar flocken mot rovdjur som varg och fungerar som väktare, inte som vallhund.

Vallhundens värde är mer än pengar

Under besöket kom vi även in på vad en välutbildad vallhund kan vara värd. En valp med bra blodslinjer kan redan från början kosta mycket pengar, medan en färdig tränad hund kan vara värd betydligt mer. Jag frågade vad hans egen hund var värd. José log.

– För mig har den inget pris.

Sedan berättade han att hunden, när den var yngre, kanske hade varit värd omkring 6.000 euro. Men efter alla år tillsammans betyder den betydligt mer än pengar. Arbetsdagarna ser olika ut beroende på årstid. På vintern utnyttjar han de varmare timmarna mitt på dagen, medan sommarens arbete börjar tidigt på morgonen och fortsätter igen när kvällssvalkan kommer. Jag frågade också om det fortfarande går att leva på detta yrke. José svarade ärligt.

– Intäkterna kan vara helt okej, men kostnaderna är stora. Hundar, får, foder, transporter och allt annat som hör till verksamheten gör att vinsten sällan blir särskilt hög.

Det är tydligt att José inte har valt den här livsstilen för pengarnas skull. Han gör det därför att passionen fortfarande är densamma som när han var den där lille pojken som hellre följde sin morfar över fälten än åkte till stranden.

När jag lämnade gården tittade jag en sista gång mot fåren. Hundarna arbetade fortfarande med samma lugn och precision som när jag kom. Då slog det mig att José inte bara tränar hundar. Han bevarar också ett kulturarv, ett hantverk och en livsstil som gått i arv från generation till generation. Och kanske är det just det som är hans morfar Mateos största arv.