4 veckor sedan Kultur, Nyheter, Res & Upplev, Sponsrat

Levande traditioner i La Orotava på Teneriffa

SJU DAGAR MED SAN ISIDRO

När flygplanet började sjunka genom molnen över Teneriffa och Atlanten bredde ut sig under mig kände jag samma förväntan som jag gör varje gång jag återvänder till Teneriffa. Den här gången hade min resa ett särskilt syfte. Jag hade kommit till La Orotava för att uppleva och dokumentera San Isidro-festligheterna, en av de mest älskade och traditionsrika högtiderna på Teneriffa.

La Orotava är en av Kanarieöarnas mest särpräglade städer. Här finns kullerstensbelagda gator, traditionella träbalkonger och många historiska byggnader. Genom århundraden har La Orotava lyckats bevara sitt kulturarv och sin genuina atmosfär.

Text och foto: Pernilla Karlsson.
Drönarfoto: Jesús M. Rodríguez och Miguel A. Hormiga.

Korta inledande fakta

• Corpus Christi och San Isidrofirandet har sedan 1980 fått utmärkelsen Fiesta de Interés Turístico Nacional, en nationell kvalitetsmärkning för några av Spaniens mest betydelsefulla traditionella festligheter.

• La Orotava ligger i den bördiga Orotava-dalen på öns norra sida och räknas som en av Kanarieöarnas mest välbevarade historiska städer.

• San Isidro Labrador, jordbrukarnas skyddshelgon. Han levde i Madrid på 1100-talet och blev känd för sin starka tro, sitt hårda arbete och sin omsorg om människor i nöd.

• Corpus Christi, ”Kristi kropps och blods högtid” är en viktig katolsk högtid med processioner och mässor.

• Titeln ”La Romera Mayor”är en central kvinnlig hederstitel vid traditionella pilgrimsfärder och skyddshelgon-festivaler på Kanarieöarna.

• Romería är en traditionell pilgrimsvandring.

Den berömda Corpus Christi-mattan.

San Isidros vecka

Under veckan jag besökte staden stod allt i San Isidros tecken, jorbrukarnas helgon. I La Orotava har vördnaden för honom en särskild betydelse. Orotava-dalen har i århundraden varit ett jordbruksområde, och många familjer har i generation efter generation levt av jorden. Därför handlar firandet inte bara om religion. Det är också en hyllning till landsbygden, jordbruket och de traditioner som har format livet i dalen.

Vid San Isidros sida bars även hans hustru, Santa María de la Cabeza, som tillsammans med honom vördas av många familjer i La Orotava. Det heliga paret symboliserar inte bara tron utan också det hårda arbete, den sammanhållning och den livsstil som under århundraden har präglat Orotava-dalen.

San Isidro-veckan har ett omfattande program med aktiviteter och evenemang som lockar både ortsbor och besökare. Ett av de mest uppskattade inslagen är Baile de Magos. Under festveckan stod även den välkända gruppen Los Sabandeños på scen, vars musik sedan länge är en symbol för Kanarieöarnas kultur och identitet. Programmet omfattade dessutom vinprovningar där besökarna fick möjlighet att upptäcka några av de viner som produceras på Teneriffa och i Orotava-dalen. Själv började jag min upplevelse av festligheterna med parrandas.
Musik, sång och gemenskap fyllde gatorna och gav en första känsla av den speciella stämningen.

Parranda, det är sång och musik, med mat och dryck uppdukat mitt på gatorna.

San Isidro i procession

På lördagsmorgonen riktades uppmärksamheten åter mot San Isidro Labrador och Santa María de la Cabeza.

De båda helgonbilderna bars genom La Orotavas gator i en procession på väg mot området där boskapsutställningen ägde rum. Jag följde processionen tillsammans med många andra besökare. Längs vägen samlades människor för att se helgonbilderna passera medan musik och feststämning fyllde gatorna.

När processionen nådde fram till utställningsområdet väntade redan många besökare. Här kunde man se olika djur och samtidigt ta del av den folkliga atmosfär som präglade hela området.

Runt området fanns också flera stånd med lokala produkter och traditionella specialiteter från Teneriffa. Många passade på att stanna till för att äta något, handla lokala produkter eller bara umgås med familj och vänner medan festligheterna fortsatte.

När helgonbilderna hade anlänt firades en mässa utomhus. Kombinationen av den religiösa ceremonin, boskapen och den folkliga atmosfären skapade en stämning som kändes både högtidlig och genuin. Här möttes tro, tradition och jordbruk på ett sätt som fortfarande är en naturlig del av La Orotavas identitet. Men dagen var ännu inte slut.

På kvällen samlades åter många människor för att delta i den mässa som firades utomhus som en del av festligheterna till San Isidros ära.

När mässan var över fördes San Isidro Labrador och Santa María de la Cabeza ut för den traditionsrika processionen genom stadens gator. Till tonerna av traditionell kanarisk musik följde människor med längs vägen medan många sjöng, dansade och deltog i firandet.

Det var en helt annan atmosfär än under Corpus Christi. Här dominerade glädjen, musiken och den folkliga gemenskapen. Generationer möttes på gatorna och många deltog aktivt i firandet medan processionen långsamt tog sig fram genom La Orotava.

Helgonbilderna av San Isidro Labrador och Santa María de la Cabeza spelar en central roll i processionerna.

Blomblad och sand inför Corpus Christi

Några dagar senare besökte jag arbetet med blommorna som används till de berömda blomstermattorna inför Corpus Christi. Varje år förvandlas gatorna i den historiska stadskärnan till ett enormt konstgalleri under bar himmel. Invånarna arbetade med att rensa, sortera och förbereda tusentals blomblad. Att få se detta arbete på nära håll gav mig en ännu större uppskattning för den tid, omsorg och tradition som ligger bakom en av stadens mest kända traditioner.

Den stora sandmattan framför stadshuset hade jag däremot besökt dagen före Corpus Christi. Arbetet med det monumentala konstverket hade påbörjats ungefär en vecka tidigare och när jag kom till torget var verket redan färdigställt. Med naturligt färgade sandarter från Teideområdet hade konstnärerna skapat årets imponerande verk, ”Paraíso Canario”.

Årets verk var en hyllning till Kanarieöarnas natur, Orotava-dalen och Teide. Mitt i kompositionen fanns Jungfru Carmen, som stod i centrum för årets tema med anledning av två viktiga jubileer kopplade till hennes kult på ön. Verket innehöll också en avbildning av påven Leon XIV samt symboler som lyfte fram solidaritet och omtanke om människor i utsatta situationer.

När jag fotograferade den färdiga konstverket var det svårt att ta in omfattningen av arbetet. Det dominerade hela torget och varje detalj vittnade om ett imponerande hantverk och ett stort konstnärligt kunnande.

Blomstermatta tillverkas i La Orotava på Teneriffa.

Med hjälp av formar kommer blombladen i den rätta färgen på sin plats.

Corpus-dagen började tidigt

Redan tidigt på morgonen var det full aktivitet på gatorna. Efter morgonens mässa hade ”mattläggarna” påbörjat arbetet med de blomstermattor som några timmar senare skulle täcka stadens gator inför Corpus Christi-processionen.

När eftermiddagssolen började sjunka över staden var de vackra konstverken färdiga. Gatorna hade förvandlats till ett färgsprakande konstgalleri under bar himmel. Samtidigt började människor samlas runt La Iglesia de Nuestra Señora de la Concepción där dagens höjdpunkt närmade sig.

Inne i kyrkan firades först den högtidliga Corpus Christi-mässan. Kyrkan fylldes av troende, besökare och deltagare som samlats för att vara med vid en av årets viktigaste religiösa högtider.

När mässan avslutades började Corpus Christi-processionen. I centrum stod det allra heligaste sakramentet, som skulle bäras genom stadens gator över de blomstermattor som skapats tidigare under dagen.

Ett av de vackraste ögonblicken var när processionen skulle lämna kyrkan. Från kyrkans klocktorn lät man blomblad falla över följet medan människorna följde processionen i respektfull tystnad.

Bakom det allra heligaste sakramentet gick årets Romera Mayor tillsammans med andra unga kvinnor, klädda i vackra klänningar och vita mantillor. I processionen deltog även präster, kommunrepresentanter, borgmästaren och andra lokala myndighetspersoner, vilket underströk högtidens betydelse för hela La Orotava.

Altare på Corpus Christi-mässan i La Orotava.

Det blomsterutsmyckade altaret är centrum för Corpus Christi-mässan i La Orotava.

När processionen långsamt rörde sig fram över de blomsterklädda gatorna följde tusentals människor varje steg. Processionen fortsatte sedan mot Plaza del Ayuntamiento.

Framför stadshuset stannade processionen och det allra heligaste sakramentet placerades på den stora sandmattan. Efter böner och läsningar gav prästen den högtidliga välsignelsen till de församlade. Det var ett av dagens mest symboliska ögonblick och en stark avslutning på processionens väg genom staden.

De konstverk av blommor som hade skapats under dagen var aldrig avsedda att bevaras inte heller den stora mattan av sand. Tvärtom hade de skapats för att uppfylla sitt syfte just i detta ögonblick. När processionen fortsatte genom staden och senare återvände mot kyrkan försvann gradvis de färger och mönster som bara några timmar tidigare hade väckt sådan beundran. Kvar fanns minnet av arbetet, traditionen och den starka gemenskap som gjort allt möjligt.

Kvinnor i vackra högtidsdräkter med vita huvudbonader, mantillas.

Jag följde processionen tillsammans med hundratals andra deltagare fram till Plaza del Ayuntamiento. När helgonbilderna slutligen anlände till torget möttes de av applåder och jubel från den stora publiken.

Kvällens höjdpunkt kom strax därefter. Medan San Isidro och Santa María de la Cabeza stod framför stadshuset lystes himlen upp av ett spektakulärt fyrverkeri. Färgerna speglades i de historiska byggnaderna runt torget och skapade ett stämningsfullt avslut på en dag fylld av traditioner, musik och gemenskap.

När de sista fyrverkerierna hade tystnat återstod bara en sak. Nästa morgon skulle La Orotava vakna till den dag som många väntat på hela året.

Ett av de vackraste ögonblicken var när processionen skulle lämna kyrkan. Från kyrkans klocktorn lät man blomblad falla över följet medan människorna följde processionen i respektfull tystnad.

Den stora romerían

I år hade jag dessutom turen att få delta tillsammans med några vänner på en av de traditionella vagnarna. Vår vagn hade nummer tjugo och ingick i en imponerande karavan med ca 84 vackert dekorerade vagnar.

Romerían i La Orotava räknas som en av de största och mest betydelsefulla på Kanarieöarna. Varje år samlar den tusentals deltagare och besökare och utgör höjdpunkten på San Isidro-festligheterna.

Dagen började med en högtidlig mässa i kyrkan. Därefter samlades deltagarna kring sina vagnar medan de sista förberedelserna gjordes inför avfärden.

Varje vagn var unik. De var dekorerade med blommor, växter, jordbruksredskap och andra detaljer som speglade Orotavadalens traditioner och historia. Framför vagnarna gick de imponerande oxarna som med lugna steg drog ekipagen genom staden.

Först passerade vagnarna framför det området där årets Romera Mayor, kommunens representanter och många inbjudna gäster följde festligheterna. Därifrån kunde de se den långa raden av dekorerade vagnar, musikgrupper och deltagare som långsamt fyllde La Orotavas gator.

Det som slog mig mest var den festliga atmosfären. På många av vagnarna hade familjer och vänner samlats redan från tidig morgon. En del av maten hade förberetts kvällen innan och längs vägen serverades lokala specialiteter. På vår vagn grillades kotletter och chorizo medan de klassiska kanariska papas arrugadas självklart också fanns med. Till maten serverades lokala viner.

Trots att vissa valde att färdas på vagnarna gick de flesta bakom dem. Musikgrupper spelade traditionella kanariska melodier medan människor sjöng, dansade och följde med längs vägen.

En sak blev snabbt tydlig. Här fanns inga genvägar när det gällde klädseln. För att delta i romerían skulle man bära traditionell dräkt. Många bar stadens folkdräkt medan andra var klädda i äldre lantliga arbetskläder som också utgör en viktig del av öns kulturarv. Tillsammans skapade de en färgstark och imponerande helhet.

En av romeríans finaste traditioner är generositeten mot publiken. När vagnarna närmar sig de delar av staden där människor står samlade längs gatorna är det vanligt att deltagarna bjuder på mat och vin. Många sträcker fram händerna för att ta emot ett glas vin, en bit chorizo eller någon annan lokal specialitet. Det handlar inte bara om att äta och dricka, utan om att dela med sig av festglädjen och låta alla bli en del av firandet.

När vår vagn långsamt fortsatte genom La Orotava och musiken ekade mellan de historiska byggnaderna förstod jag varför romerían betyder så mycket för så många människor. Det är långt mer än en folkfest. Det är ett levande uttryck för identitet, gemenskap och stoltheten över att bevara traditioner som fortfarande har en självklar plats i vardagen.