Som fågel Fenix reser sig Portmán ur askan

Med denna överskrift kan man inleda berättelsen om Portmán, en liten kustby i regionen Murcia som bär på en av Medelhavets mest dramatiska historier.

De gav bukten namnet Portus Magnus, ”den stora hamnen”, vilket brukar anges som det latinska ursprunget till dagens namn Portmán.

Från att ha varit en strategiskt viktig hamn under antiken förvandlades Portmán till centrum för en av Europas största miljökatastrofer under 1900-talet. I dag genomgår byn en långsam återfödelse, med fokus på ekoturism och sitt historiska arv.

Få platser kan stoltsera med en historia som denna lilla kustby. För historieintresserade är Portmán ett riktigt guldkorn att besöka. Här är historien.

Från kartagerna till romarna

När kartagerna expanderade på den iberiska halvön under 200-talet f.Kr. grundade de den närliggande staden Qart Hadasht, dagens Cartagena. Bukten vid Portmán blev då en viktig strategisk utpost.

Kartagerna insåg tidigt rikedomarna i de närliggande bergen, Sierra Minera, där man bröt värdefulla metaller som silver och bly. Gruvorna blev en viktig inkomstkälla för kartagerna och bidrog till att finansiera deras krig mot Rom.

Efter att romarna besegrat kartagerna i de puniska krigen tog de över området. De gav bukten namnet Portus Magnus, ”den stora hamnen”, vilket brukar anges som det latinska ursprunget till dagens namn Portmán.

Under romarriket sjöd Portmán av liv. Hamnen blev en viktig utskeppningsplats för bly, järn, zink, koppar och framför allt silver. Härifrån fraktades även jordbruksprodukter, espartogräs och den berömda romerska fisksåsen garum vidare till andra delar av imperiet.

Gruvnäringen byggde på ett enormt och brutalt arbete. Lokalbefolkning och slavar tvingades arbeta under mycket hårda förhållanden i gruvorna. Man uppskattar att omkring 35.000 slavar arbetade i gruvorna kring Portmán och La Unión.

Den enorma rikedom som skapades här syns fortfarande i de arkeologiska lämningarna. Ett exempel är de praktfulla mosaikerna i Villa Romana de Paturro, som vittnar om den rikedom som fanns i området under romartiden.

Från medeltid till ny gruvboom

Efter romarrikets fall minskade gruvdriften drastiskt. Under det moriska styret, som varade i omkring 800 år i regionen, användes bukten framför allt för fiske.

Under senmedeltiden och fram till 1700-talet blev bukten känd som Puerto Genovés, den genuesiska hamnen. Sjöfarare från Genua använde den skyddade bukten som ankringsplats.

Kusten var samtidigt länge relativt glesbefolkad på grund av de ständiga hoten från berberpirater.

Först under 1800-talet vaknade området åter till liv. Gruvnäringen fick då ett enormt uppsving och Portmán blev en viktig del av den industriella utvecklingen. År 1860 blev Portmán en del av den nybildade kommunen La Unión efter att tidigare ha hört till Cartagena.

Miljökatastrofen

Det som hände under senare delen av 1900-talet skulle förändra Portmán för alltid och nästan utplåna själva bukten.

Vid mitten av 1900-talet övergick gruvbolaget Peñarroya från underjordisk gruvdrift till storskalig brytning i dagbrott.

År 1957 fick bolaget tillstånd av Franco-regimen att dumpa sitt gruvavfall direkt i Portmánbukten. Mellan 1957 och 1990 vräktes mer än 60 miljoner ton gruvavfall och slam ut i havet. Avfallet innehöll bland annat tungmetaller och andra föroreningar.

Det massiva utsläppet ledde till att den naturliga djuphamnen successivt slammade igen. Det som en gång varit en vacker och djup havsvik förvandlades till en grå,  livlös öken av giftigt gruvavfall.

Katastrofen i Portmán brukar beskrivas som en av de största miljökatastroferna i Medelhavets historia. Den blev också en viktig symbol för den växande miljörörelsen i Spanien och bidrog till att Greenpeace senare genomförde uppmärksammade miljökampanjer i området.

Den 30 mars 1990 stängdes gruvdriften slutligen för gott.

Över 400 familjer blev kvar i Portmán, men byn hamnade i ett ekonomiskt och socialt stillestånd. När gruvnäringen försvann fanns det varken någon ny industri eller någon utvecklad turism att leva av.

En av Medelhavets vackraste stränder hade förvandlats till en enorm avfallsdeponi.

Där det tidigare låg ett öppet hav finns i dag en igenslammad vik, och det marina ekosystemet har
skadats svårt.

Ett landskap som ser ut som en annan planet

Trots den mörka historien har naturen långsamt börjat återhämta sig. Marina ekosystem har gradvis börjat återvända till de yttre delarna av bukten.

Samtidigt har Portmán på ett märkligt sätt lyckats förvandla sin mörka industrihistoria till en del av sin framtid.

Besökare lockas i dag av det unika gruvlandskapet. På sina ställen ser det nästan ut som något ur en science fiction-film.

När man vandrar genom landskapet får man ibland känslan av att befinna sig i ett postapokalyptiskt scenario – som om man vandrar genom en värld efter ett totalt kärnvapenkrig. Naturen är på många håll helt död och överallt finns spår efter den civilisation som en gång fanns här.

Och så har vi färgerna. Jorden skiftar i en mängd olika nyanser och landskapet kan ge känslan av att man befinner sig på en annan planet. För oss som tycker om att fotografera är området en riktig guldgruva.

Det är just kombinationen av den dramatiska naturen, den industriella historien och alla övergivna byggnader som gör Portmán så spännande och unik att vandra i.

Samtidigt pågår politiska processer och statliga projekt med målet att sanera området och delvis gräva ut bukten igen för att på sikt återföra havet till byn. Processen är dock både komplicerad och tidskrävande.

Portmán i dag

Redan första gången jag besökte Portmán fastnade jag för platsen.

Bara att köra fram till Portmán längs kustvägen, oavsett från vilket håll man kommer, är en upplevelse. Bergen och havet ligger tätt intill och vägen slingrar sig fram längs bergssidan.

Det är få platser som har så mycket historia som Portmán – något jag absolut inte förstod när jag första gången körde hit på motorcykel för ungefär 15 år sedan.

Sedan dess har jag tillbringat många timmar med att vandra i bergen runt byn. Jag har besökt lämningar från romartiden, platser från spanska inbördeskriget och resterna av alla de övergivna anläggningarna från gruvepoken.

Ja, jag har faktiskt också badat flera gånger i havet, även om just bad inte ligger särskilt högt på min lista över saker jag vill göra.

Militärhistorien

Bland sevärdheterna finns Batería de las Cenizas och Batería de Cabo Negrete, som vaktade inloppet och området kring Portmán med sina enorma Vickers-kanoner och luftvärnskanoner.

Entrén till Batería de las Cenizas är särskilt spektakulär. Den är inspirerad av mayansk arkitektur, bland annat den arkeologiska platsen Temple of the Warriors i Chichén Itzá på Yucatánhalvön i Mexiko.

Det är en fin vandring på ungefär fyra kilometer upp till batteriet och definitivt värt besväret.

Strax ovanför badstranden ligger också Batería de La Chapa. Tillsammans med de två andra batterierna ingick dessa anläggningar i försvaret av Cartagena. Totalt finns det ytterligare ett stort antal kustbatterier längs kusten.

I skogen strax ovanför hamnen hittar man dessutom den övergivna militärstaden – ytterligare en spännande lämning från den militära historien.

De romerska lämningarna

Portmán har också ett mycket intressant romerskt arv.

Här finns den romerska villan Villa Romana del Huerto del Paturro, en stor romersk villa som upptäcktes 1969. Sedan dess har området varit föremål för flera arkeologiska utgrävningar.

Man har hittat lämningar som visar på en bostadsmiljö med stor rikedom och påkostad utsmyckning. I dag är villan inhägnad och kan bara ses från utsidan.

Men kanske det allra mest spännande från romartiden är den romerska vägen Calzada Romana, som var en del av Via Augusta, den stora romerska vägen som bland annat förband Cartagena med Tarragona.

Den bevarade sträckan går mellan infarten till fyren i Portmán och upp mot den högsta punkten på vägen mot La Manga Golf. Vägen syns fortfarande tydligt och är i förvånansvärt gott skick.

Att vandra på en väg som har omkring 2.000 år på nacken är naturligtvis ganska häftigt, även om den har restaurerats och fått sitt nuvarande skick genom senare åtgärder.

I Portmán finns också ett litet museum som är öppet några timmar på lördagar och söndagar. Det ligger i det tidigare Portmán Charity Hospital och huvuddelen av samlingen består av föremål från romartiden som hittats i området.

Gruvornas Portmán

Men det kanske allra mest spännande är ändå resterna efter gruvbrytningen.

Det finns mängder av övergivna anläggningar kvar, både inne i själva Portmán och längs bergssidorna runt omkring. Vart man än går hittar man spår efter den enorma gruvindustri som en gång dominerade området.

Personligen hoppas jag att så mycket som möjligt av detta får finnas kvar som historiska minnen. Flera av anläggningarna är visserligen i dåligt skick och kan vara farliga att besöka, men de berättar en viktig del av Portmáns historia.

Samtidigt pågår viss restaurering av kulturarvet. Senast har man iordningställt platsen där de gamla gruvtågen står.

För bara något år sedan låg allting övergivet och naturen hade nästan helt tagit över. I dag är det en betydligt mer lättillgänglig och välordnad plats att besöka – även om jag personligen nog tycker att de övergivna platserna har sin egen charm.

De två hamnarna

Portmán har två hamnar.

Den gamla hamnen byggdes en gång i tiden bland annat för att kunna transportera iland de gigantiska kanoner som skulle upp till Batería de las Cenizas. I dag ligger hela den gamla hamnen på land på grund av Portmánbuktens igenväxning och uppslamning.

Men fortfarande finns järnvägsrälsen och de gamla pollarna kvar. Några av pollarna ser dessutom ut att kunna vara gamla kanonpipor som gjutits fast i hamnpiren – en detalj som gör platsen ännu mer fascinerande.

Den nya hamnen har en fin badstrand och en restaurang, och under sommaren finns ytterligare restauranger vid stranden. Sanden är nästan svart, vilket är ett tydligt arv från gruvdriften och den tidigare malmtvätten. När man står nere i hamnen har man en vacker utsikt ut över Medelhavet.

Men det är minst lika spännande att vända blicken in mot Portmán. Där ligger ett stort övergivet industriområde med bland annat stenkrossen och Roberto-tvätten, som togs i drift 1957 och blev den största anläggningen av sitt slag i Europa.

Ett perfekt område för vandring

Som vandringsområde är Portmán perfekt. Det finns mängder av leder uppe i bergen och nästan överallt finns något historiskt att upptäcka – romerska lämningar, militära anläggningar, gruvor, gamla järnvägar och övergivna byggnader.

Samtidigt får man en fantastisk utsikt över bergen och Medelhavet. Det är just kombinationen som gör Portmán så speciellt.

Här kan man ena stunden gå på en 2.000 år gammal romersk väg, nästa stund stå framför ett enormt kustbatteri från 1900-talet och därefter vandra genom ett nästan overkligt gruvlandskap. Portmán är helt enkelt en plats där historien finns överallt – och där spåren efter både storhet och förstörelse fortfarande går att se med egna ögon.

En vandring utmed de övergivna gruvtågen för några år sedan.

Platsen är nu renoverad och ser betydligt lättillgängligare ut än på filmen, man behöver inte längre bli ”plaskblöt”.

Portmán band samman Spanien och Rom:

Om du är mer ingående intresserad av hur den förbindelsen fungerade så kan du får reda på mer i detta dokumentet:
Portmán band samman Spanien och Rom.

---