Hej! Spanien Ett magasin för nordbor med aktuella reportage på svenska om livet i Spanien och mer därtill.
Nu kommer meteorskuren Perseiderna, ett stjärnfall som går att se varje sommar vid den här tiden både i Spanien och många andra länder.
Enligt Instituto Geográfico Nacional är Perseiderna synliga från mitten av juli varje år, men det är inte förrän i mitten av augusti som det är riktigt bra. De flesta stjärnfallen är på natten mellan den 11 och 12 augusti. När aktiviteten är som störst så når antalet meteorer upp till och kan även överträffa 60 i timmen.
Det går bra att se stjärnfallet både i Spanien och i Sverige. Men eftersom det av naturliga skäl kräver en klar molnfri himmel så finns det bättre förutsättningar här i Spanien. Nu är det inte ett perfekt år för att observera höjdpunktsdagarna i år eftersom månen stökar till det. Men efter månens nedgång så finns det bra förutsättningar.
Rekommendationer för att se stjärnfallet.
Det är inte ett spektakel som kräver specifika optiska instrument, som teleskop eller kikare. Experter rekommenderar att du väljer en plats med klar himmel, borta från stadens ljus och så mörkt som möjligt.
Medan Perseiderna verkar komma från stjärnbilden Perseus kan de ses var som helst på himlen. Det är lämpligt att rikta blicken mot de mörkaste områdena, i motsatt riktning mot månens position. Det bästa, enligt IGN, är att ligga ner och vänta på att dina ögon ska vänja sig vid mörkret. Det är att föredra att du har en bekväm plats eftersom iakttagelsen kan pågå i ett antal minuter.
Det är ingen ny företeelse.
Perseiderna har observerats under omkring 2.000 år. Den tidigaste kända noteringen om dessa meteorer kommer från Mellanöstern. I Europa blev Perseiderna kända som ”Sankt Lars tårar” eftersom de kan observeras kring hans helgondag den 10 augusti. Ungefär en tredjedel av de observerade meteorerna brukar lämna rökspår efter sig.
Det är inget att vara rädd för.
Meteorerna är oftast mycket små, i storlek med sandkorn och pulvriseras av friktionen mot vår atmosfär och når jordytan som dammkorn. Större stenar genererar en större friktion, och för att dessa ska nå jordytan krävs vanligtvis en storlek motsvarande en stenkula eller större.
