Hej! Spanien Ett magasin för nordbor med aktuella reportage på svenska om livet i Spanien och mer därtill.
Rasism har en kostnad, inte bara i moraliskt avseende utan även i sin ekonomiska negativa påverkan på den spanska ekonomin.
En ny rapport från den spanska regeringen återspeglar hur Spanien slösar bort dess utländska talang och sätter hinder i vägen för migranters utbildnings- och karriärutveckling, till stor skada för den spanska ekonomin. Det är Ministeriet för inkludering, social trygghet och migration, i samarbete med det spanska observatoriet för rasism och främlingsfientlighet (OBERAXE) som har gjort studien.
Rapporten heter ”Analys av de ekonomiska konsekvenserna av diskriminering och ojämlikhet mellan ursprungsbefolkningen och utländska invånare i Spanien.”
Det är ministeriet för inkludering och social trygghet som har satt siffror på denna diskriminering på arbetsmarknaden och utbildningen i Spanien. Den kostnaden är hög: den uppgår till 17 miljarder euro per år, det vill säga 1,3 % av BNP. Det handlar om att kvantifiera värdet av de löner som dessa individer misslyckas med att få på grund av den rasdiskriminering de utsätts för.
Hög arbetslöshet, lönediskriminering och överkvalificering.
När man fördjupar sig i detaljerna i rapporten framträder två huvudkategorier. Å ena sidan uppgår den ekonomiska påverkan på arbetsplatserna till 12,3 miljarder euro och å andra sidan uppgår utbildningseffekten till 4,8 miljarder euro.
Rapporten belyser hur ojämlikhet i tillträde till arbetsmarknaden och ersättning avsevärt påverkar den utländska befolkningen, särskilt kvinnor. Detta är uppenbart i arbetslöshetstal, kvinnligt arbetskraftsdeltagande, löneskillnader och överkvalificering.
Närmare bestämt stiger arbetslösheten till 18,2 % för utlänningar, medan den ligger kvar på 11,6 % bland den infödda befolkningen. Arbetskraftsdeltagandet för utlänningar är dock 71 %, högre än för infödda, som ligger på 56 %. I denna aspekt är det dock värt att notera att utländska kvinnor har en 2,3 % lägre sannolikhet för anställning.
En annan del av denna diskriminering är baserad på överkvalificerade utlänningar. 15 % av dessa arbetare med högre utbildning och ett betydande antal med gymnasieutbildning har ett arbete som ligger under deras utbildningsnivå. Kvinnliga utlänningar straffas särskilt i detta avseende. Dessutom når löneskillnaden mellan utlänningar och infödda arbetstagare upp till 500 euro per månad.
Sämre resultat och mer mobbning i skolorna.
Det andra området där denna diskriminering förekommer är inom utbildning, med djupa ojämlikheter som uppstår från tidig ålder. Något som begränsar elevernas möjligheter och med en kostnad på 4.800 miljoner årligen. Rapporten visar att inskrivningsgraden är 17 % lägre än för infödda studenter, och att det finns 222.000 utländska studenter som får tillgång till utbildningssystemet under sämre förhållanden. När de väl har införlivats i utbildningssystemet visar dessa elever högre upprepningsfrekvens, sämre akademiska prestationer, mer utsatthet för mobbning och färre chanser att få tillgång till högre utbildning. Detta är faktorer som ökar risken för att hoppa av och som även påverkar framtida anställningsmöjligheter.
Elma Saiz, minister för inkludering, social trygghet och migration, sa om resultaten: ”Denna studie visar hur brådskande det är att fortsätta att implementera en mer inkluderande politik som främjar lika möjligheter för alla och dra nytta av talangen och mångfalden hos den utländska befolkningen till nytta för samhället som helhet. Av denna anledning arbetar vi med en reform av utlänningslagstiftningen så att alla, oavsett ursprung, har möjlighet att bidra och blomstra.”
Studien stämmer väl överens med en som det spanska finansinstitutet Fedea har gjort: Invandringens effekt på den spanska arbetsmarknaden.
