Hej! Spanien Ett magasin för nordbor med aktuella reportage på svenska om livet i Spanien och mer därtill.
KÄRLEK VID FÖRSTA ÖGONKASTET!
Vi har alla promenerat förbi gamla vackra byhus som stått övergivna så länge att de verkar vara utom räddning. Eller går det att väcka dem till liv igen och låta dem återfå sin forna glans? Veronica och hennes man David såg möjligheten, det var kärlek vid första ögonblicket. Det förfallna rosa grändhuset skulle väckas ur sin Törnrosasömn.
Jag inleder den här artikeln med att citera det Veronica skrev på sin FB-sida 2022.
”Det var kärlek vid första ögonkastet för det där tokiga rosa kråkslottet. Taket höll på att trilla in, balkongerna att rasa, katter hoppade in och ut, fåglarna hade byggt bo där inne. Det var som om ett trasigt litet fågelhus hade vuxit och fått liv. I köket hängde jesustavlor och billiga änglar i gips och sängen stod bäddad som om lilla Pilar bara gått ut på promenad trots att det var 20 år sedan hon dog. Vi undrade om det var dags att bara hoppa, bara våga, bara göra det, och det var det. Det var vår tur nu. Tre år senare har känslorna inte svalnat utan bara fördjupats och vi längtar efter fortsättningen tillsammans.”
Fritids- och renoveringsprojekt
David hade tankar runt att kanske ta sig an ett projekt. Något som kunde vara ett fritidsprojekt eller kanske ett permanent boende någon gång i framtiden. De hade ingen erfarenhet av renoveringar men uppväxta på lantbruk i Sverige respektive Australien med erfarenhet och vana att hugga i.
Det var vid ett besök i Nerja som Veronica både besökt och arbetat i sedan nioårsåldern hon insåg att hon saknade att se havet. Deras dåvarande hem var en villa i en förort till Sevilla. Där gick startskottet och David började leta projekt på Spaniens motsvarighet till Blocket. Där dök det plötsligt upp, det Rosa Grändhuset med havsutsikt bland magiska berg och tusentals mandelträd. Som tur var hade det ratats av holländsk Tv-produktion där fem familjer fick köpa var sitt hus för 1 euro och renovera. Det ansågs att det inte gick att återställa det rosa huset inom den tidsram som gavs.
Kan man verkligen bo här?
När jag kör den 1 mil långa slingrande vägen upp bland bergen funderar jag över hur man ens kan tänka tanken att flytta hit. Efter en dag med Veronica har jag full förståelse. Man förälskar sig snabbt i denna charmiga lilla by. Trots att det endast bor drygt 60 personer här känns det inte folktomt. Alla hälsar och stannar till för en pratstund när vi går genom byn. Vi träffar Maria Dolores och Amador som bjuder oss på nyplockade söta vindruvor. Vid ett av husen ropar en man till sig Veronica och ger henne ett foto av hennes hus han har hittat. Vid torget får vi en pratstund med borgmästaren Matias Gonzalez Braos.
Här lämnas inget åt slumpen. Det har letats tidstypiska material och inredningsdetaljer i hela Spanien och med hjälp av lokala hantverkare kommer huset att återställas så nära original som möjligt.
Vi träffar också på en dam i 90-årsåldern som går hem och hämtar nycklarna till kyrkan så att vi får göra ett besök. På torget driver Esther och Rene en restaurang sedan ett år tillbaka. Det närmar sig lunchtid och folk börjar samlas runt borden.
Det dagliga livet häruppe fungerar väl, brödbilen kommer varje dag, fiskbilen ett par gånger i veckan och en bil kommer med städ och hygienartiklar. Barnen åker varje dag till skolan med skolbuss och är hemma igen vid 14.30. De lever i en härlig trygg miljö och man behöver inte oroa sig som förälder, alla håller ett öga. David arbetar numera hemifrån och Veronica med ett förflutet inom hotell och turistnäringen har många spännande idéer för framtiden.
Vi väntar med lunchen till lite senare för nu är det äntligen dags att se det rosa huset. Jag har följt familjen och renoveringen av huset i många år via Veronicas FB-sida. Jag har länge längtat efter det här besöket i Polopos.
Romantiskt köp
Till skillnad från de flesta husköpare hade de ingen budget eller tidsplan. Detta var ett romantiskt köp och allt skulle få lösa sig efterhand. – Vi vet att vi var naiva och nostalgiska i vårt köp, men någonstans ville vi visa för oss själva och alla andra att allt är möjligt, med tid, omtanke och rätt inställning, säger Veronica. David sålde till och med sin klassiska bil. De visste att taket måste bytas men inte att väggarna höll på att rasa. De började pendla den långa vägen mellan Sevilla och Polopos men det blev jobbigt i längden. Efter ett år bestämde de sig för att renovera stallet på 47 kvadratmeter och flytta dit. Där bor de fortfarande medans renoveringen fortsätter. Huset som är flera 100 år gammalt, kanske det äldsta i byn, har börjat vakna. Här lämnas inget åt slumpen. Det har letats tidstypiska material och inredningsdetaljer i hela Spanien och med hjälp av lokala hantverkare kommer huset att återställas så nära original som möjligt.
Vi kommer in genom dörren till en rymlig hall. Man slås av en spännande planlösning med många rum och olika nivåer. Här har ju rymts både djur, människor och en bodega. Det fantastiska taket bestående av stora skifferplattor som hålls uppe av tjocka bjälkar går ingen förbi. Till höger ligger Pilars gamla sovrum som idag är fyllt av vackra klinkers som tvättats och skall läggas tillbaka på sin ursprungliga plats. Till vänster ligger det blivande köket och ett nytt fräscht badrum. Rakt fram finns trappan till övervåningen och där ligger även det blivande vardagsrummet. Det kommer att bli ett vackert rum att samlas i med sin härliga takhöjd. På övervåningen ligger Master Bedroom som är i det närmaste klart. Detta är ett av de läckraste sovrum jag sett med sitt snedtak av vass och bjälkar. Stort, ljust och luftigt, här sover man garanterat gott.
Vi undrade om det var dags att bara hoppa, bara våga, bara göra det,
och det var det. Det var vår tur nu.
Magisk utsikt
Den stora takterrassen bjuder på en magisk utsikt och här får Veronica sin önskan om havsutsikt uppfylld. Man kan bara föreställa sig hur mäktigt det blir under januari –
februari när bergen fylls av mandelblom. Vi tar också en titt i den gamla bodegan som blir den sista delen att renovera. Kanske öppnas här en liten bodega med hembryggt vin så småningom.
Vi går tillbaka till torget och slår oss ner i solen. Vi beställer dagens trerätters och serveras vällagad mycket god vegetarisk mat. Vi provsmakar två lokala viner som är riktigt bra. Jag har bett Veronica, som är kunnig på vin, att skriva en artikel i Hej!Spanien om de lokala bodegorna. Där har vi spännande läsning att se fram emot allesammans. Att vinproduktionen varit en stor del av byn blir tydligt när vi hör talas om den stora vinfestivalen som går av stapeln varje vår på byns torg. Vem har druckit vin ur en vinfontän, inte jag. För den som tycker om att vandra finns en fin led från kusten upp till 1100 meter över havet. Polopos ligger på 900 meter över havet.
