Skandalen med vätebomberna

En liten ort bortom allfarvägar, några gator och gränder med vitmålade hus, tusen invånare. En enda gång och av ett enda skäl har byn förekommit i världens fokus men då å andra sidan var det en sensation med sprängkraft.

Gunnar Lönn vid grind tinn nedslagsplats för vätebomb.

Palomares heter byn och är den enda plats i Europa över vilken vätebomber regnat ner. Det var fyra amerikanska bomber som föll ned över Palomares som ligger  mellan Cartagena och Almería. 
När jag fick höra talas om denna händelse så blev det ett måste att besöka platsen. Att besöka ett plutoniumsmittat område kanske man inte har högst upp på sin bucket list, men detta skulle bli en bra dagsutflykt. Nu gällde det bara att lura med sig någon till Palomares. Det fick bli min kompis som var på besök och som var sugen på en utflykt utan att veta vart. Jag hade innan vi åkte fått tag på koordinaterna till nedslagsplatserna. 

Helt ovetande.

Invånarna i Palomares hade ingen aning om att deras idylliska samhälle snart skulle bli skådeplatsen för en internationell incident som skulle chocka världen. Det kalla krigets spänningar låg som en tätnande dimma över planeten, och det som hände här skulle bara öka oron. In över Medelhavet flög två amerikanska B-52-bombflygplan i uppdraget ”Operation Chrome Dome”. Deras last: fyra vätebomber var, som en del av det kalla krigets avskräckande makt. Det var den 17 januari 1966 och livet skulle aldrig mer bli detsamma i byn Palomares.

  Bomberna kunde ha orsakat den största
atomexplosionen
i mänsklighetens historia.

Nedslagsplats för vätebomb.
Nedslagsplats för vätebomben nr 2 som spred plutonium, området är avstängt.

Vad hände?!

Det var en B52a och ett bränslepåfyllningsplan som krockade under tankning. Efter mer än 55 år släppte amerikanska myndigheter sekretessen på mängder av hemligstämplade dokument och fotografier.

På 1960-talet hade amerikanska flygvapnet under långa tider ständigt bombflygplan i luften beredda att flyga an mot ryska gränsen. Besättningarna var beredda att anfalla förutbestämda mål i Sovjetunionen. Flygplanen bar kärnvapen och lufttankades så att de hela tiden hade möjlighet att påbörja en lång anflygning mot avlägsna mål i Sovjetunionen. Kalla kriget innebar att högsta beredskap upprätthölls på många håll.

I Östtyskland stod sovjetiska pansarförband beredda med fulltankade stridsvagnar med stridsammunition inne i vagnarna. Beredskapstiden för dessa förband var bara några få timmar. Amerikanska arméförband och förband från andra Nato-länder höll också hög beredskap i Europa. De amerikanska flygplanen i luften bar var och en fyra vätebomber med en sprängstyrka på vardera 1,1 megaton. Hela bombflygplanets last motsvarade cirka 240 Hiroshima-Bomber.

Sju besättningsmän omkom, fyra räddade sig med fallskärm. Bomberna kunde ha orsakat den största atomexplosionen i mänsklighetens historia.

Så illa blev det dock inte.

De var säkrade och utlöstes aldrig. Det som faktiskt inträffade är dock tillräckligt skrämmande, det vanliga sprängämnet i bomberna exploderade och spred plutonium över området. USA aktiverade alla protokoll för en kärnkraftsolycka. Franco mottog chockad nyheterna. En topphemlig mission för att söka rätt på bomberna drog igång.

Den amerikanska armén, med hjälp av Guardia Civil och de boende i området, lyckades lokalisera en av bomberna intakt. Två andra hade spritt radioaktivt skrot över hela Palomares, när sprängladdningarna i dem exploderade vid nedslaget.. Den fjärde var spårlöst försvunnen och hittades inte förrän 80 dagar senare tack vare en fiskare. Han var ute och fiskade när planen störtade och kunde ange ungefär var i havet bomben föll. Detta efter att amerikanerna misslyckats med att spåra bomben trots den tidens absolut mest avancerade högteknologiska utrustning och att man hade skickat 28 st amerikanska krigsfartyg till havet utanför Palomares. Sökandet var en spänd kamp mot klockan och mot vad som skulle kunna ha slutat med den största detonationen någonsin. Chockvågen skulle ha förstört stora delar sydöstra Spanien och ha känts ända upp till Madrid.

Under tiden landade 1.600 amerikanska soldater i Palomares med uppdraget att försöka rensa området med radioaktivt material från bomberna. Detta inför de förfärade ögonen på drygt tusen bybor, som knappt ens hade el och rinnande vatten. De spanska myndigheterna uteslöt en evakuering av byn, då det skulle skada bilden av ett land som börjat bli beroende av turismen.

Endast en del av plutoniumet transporterades bort från Palomares. Området är fortfarande inte sanerat. 56 år efter olyckan ställde EU ett ultimatum. Spanien hade till slutet av 2021 på sig att redogöra för nivån på radioaktiviteten i Palomares. Ett område på cirka 40 hektar nära Palomares är än idag förorenat med radioaktivt plutonium. Fortfarande skulle stora mängder smittat jord behövas tas bort.  Regeringen i Spanien pekar på USA:s ansvar och därifrån kommer löften – beroende på vem som sitter i presidentstolen – som sedan inte hålls eller så blir det ingen reaktion alls.

Förorenat under tusen generationer.

Med en halveringstid på 24.000 år finns plutonium kvar i miljön i tusentals generationer framöver. Trots saneringsinsatserna fortsätter radioaktivt material att hittas nära olycksplatsen, inklusive två diken fyllda med radioaktivt förorenad jord, som upptäcktes 2008. Men det visar sig att detta inte är den värsta nyheten längre. Problemet med att så mycket tid har gått är just att så mycket tid har gått och att Plutonium inte längre är Plutonium utan är på väg att bli Americium.
”Americium 241 är en ättling till Plutonium 241. (…) Americium förväntas nå sin maximala aktivitet 73 år efter reningen av bomb bränslet, mellan åren 2030 och 2033, en radioaktiv isotop vars strålning är av typen gamma, som genererar högre hälsorisker än de av alfatypen”.

Mätstation vid nedslagsplats för vätebomb.
Mätstationer vid en av nedslagsplatserna för vätebomb nr 2.

Det var en påminnelse om de faror som kan uppstå när mänskligheten manipulerar krafter som är mycket större än vi själva…

Livet fortsätter.

Folket i Palomares fortsatte med sina liv, men dess historia var nu för alltid förknippad med de hemska dagarna när himlen fylldes av bomber och faran kom närmare än någonsin tidigare. Det var en påminnelse om de faror som kan uppstå när mänskligheten manipulerar krafter som är mycket större än vi själva, och en påminnelse om vikten av fred och samarbete för att förhindra en liknande tragedi i framtiden. Men blir det någonsin så?

Spanien vill att USA ska städa upp det atomavfall som finns kvar efter olyckan för nästan 60 år sedan. Men trots att länderna kom överens i frågan 2015 väntar man ännu på att den sista saneringen ska påbörjas. Sanering har utförts tidigare och mycket kontaminerad jord fördes bort från platsen redan efter olyckan. Men det finns mer sanering att göra på platsen.

Vi besökte samtliga nedslagsplatser, stora områden är inhägnade och på fälten odlas grönsaker som om inget hänt. Platsen blir ändå lite kuslig på grund av avspärrningarna som finns i området. En av nedslagsplatserna ligger mitt inne bland husen och där är avspärrningarna inte heller särskilt stora. Den andra nedslagsplatsen där plutonium spreds ligger vid kyrkogården och där är allt avspärrat, dock inte själva kyrkogården. Detta är en berättelse som skulle kunnat  förändrat stora delar av Europa men som tur var blev det inte så. 

Fler artiklar av samma författare: Gunnar Lönn.


Gunnar Lönn

Jag heter Gunnar Lönn och är en glad pensionär med ett stort intresse för övergivet, historiska platser och häftiga byggnadsverk. Jag har hållit på i många år att besöka dessa typer av sevärdheter, men under de senaste åren har jag också börjat med att dokumentera platser som jag besöker.

Läs också

Playa San Cristóbal, Almuñécar.

Vädret i Spanien blir växlande och ostadigt

Väderprognosen för Spanien utlovar ostadigt och omväxlande väder under början av mars med både blåst, …