Hej! Spanien Ett magasin för nordbor med aktuella reportage på svenska om livet i Spanien och mer därtill.
I Antequera, Andalusien finns en vargpark, Lobopark. Detta är inte en djurpark i traditionell mening.
Här lever vargarna så naturligt som möjligt, i stora hägn och i flock som de skulle gjort i det fria.
Tanken med parken är att ge djuren en fristad med minimal människokontakt. Vargen är ett skyggt djur som håller sig på avstånd från oss människor. Det är inget konstigt med det, eftersom människan genom historien har varit dess främsta fiende.
Parken grundades av Daniel Weigend och Alexandra Stieber som ett privat initiativ år 2002. De öppnade för besökare 2004. Deras vision eller kanske rättare sagt mission är forskning och utbildning.
”I vargparken studerar vi vilda vargars naturliga sociala beteende och ger andra möjlighet att lära sig om våra rön samt bedriva sitt eget forskningsarbete. Vår forskning är resultatinriktad och därför för vi våra resultat vidare till allmänheten”, berättar Daniel.
Tre olika raser
I parken som är 400.000 m2 stor finns flera hägn med olika stora pack. Ett av de mindre hägnen är avsedd för djur som behöver återhämta sig från sjukdom eller skada och eftersom vargen är ett socialt djur ska de inte vara ensamma utan får sällskap med en eller fler vargar från samma pack. Det finns totalt 3 olika raser av varg i parken plus två varghybrider som har räddats från att bli avlivade. Dessa hålls naturligtvis isolerade från de andra.
Det föds givetvis ett antal vargar varje år, kullarna är mellan 2 och 8 valpar.
Undvika inavel
De flesta av vargarna i parken kommer från andra vilddjursparker och även traditionella djurparker. Det måste till ett visst byte av djur för att undvika inavel. De som kommer från traditionella djurparker är oftast alltför bekväma med människor och det tar lång tid innan de återfår sitt rätta beteende. Men parkens ägare och anställda har stort tålamod och låter dessa djur anpassa sig i sin egen takt ihop med några få andra innan de kan införlivas med ett större flock. Det i sin tur har naturligtvis sina risker, en flock styrs av alfaparet och under dessa två är det en strikt hierarki. Det föds givetvis ett antal vargar varje år, kullarna är mellan 2 och 8 ungar. Det normala är att alla inte överlever.
När vi besökte parken berättade vår guide Montse med inlevelse om de vargar vi fick se. Med hjälp av en liten plasthink med godsaker lyckades hon få många av vargarna att komma så pass nära stängslen att vi kunde fotografera dem.
DE TRE VARGRASERNA I PARKEN
TUNDRAVARGEN
(Canis lupus tundrorum)
En stor, långbent och vit varg från Alaska. Där är den utrotningshotad just för sin vackra päls. Dessutom är den inte lika skygg som andra vargar för att den lever i områden med lite folk. Lite kuriosa; vi ser en vit päls, men om man tittar på pälshåren i mikroskop är de helt transparenta precis som isbjörnens.
EURASISK VARG
(Canis lupus lupus)
En europeisk-asiatisk varg, även kallad den vanliga vargen. Förr fanns den över hela Europa och in i de ryska skogarna. Den blev nästan helt utrotad i Europa, men med ökad medvetenhet hos allmänheten börjar den vinna mark igen, främst i östra delarna. Det är den största underrasen till den grå vargen och kan bli upp till 79 kg tung, även om medelvikten beräknas till enbart 39 kg.
IBERISK VARG
(Canis lupus signatus)
Detta är den minsta av vargarna i parken och finns enbart på den Iberiska halvön. Som med alla vargar i områden med mycket folk var denna vargen också nära utrotning. Den fick jagas här i Spanien ända fram till september 2021. De sista åren dock med licens som kraftigt begränsade jakten. Illegal jakt förekommer dock. Beräknat antal varg på Iberiska halvön är ca 2 000 individer fördelade på ca 350 pack.
