Vatten – mer än bara vanligt vatten!

Det är varmt här i Spanien. Inget ovanligt förstås. Det är ju sommar, spansk sommar.
De flesta av oss fylls av tankar som rör sig i drömmar om friskt vatten, om den svalka det ger oss, om den törst det stillar, om den renhet det skänker oss. Det känns naturligt att låta en text skriven mitt i den spanska sommarhettan få handla om just det elementet, om VATTEN…

Det finns något med vatten som talar till oss på djupet. Något som upplevs uråldrigt, outtalat och likväl djupt bekant. Kanske är det för att vi bär vattnet inom oss – i våra kroppar, i våra celler, i våra tårar. Kanske för att vi föddes ur det, ur havets famn, ur livets första vagga. Eller kanske för att vi någonstans inom oss bär med oss gömda minnen av det, utan att egentligen ens förstå hur, vad eller varför.

Vatten är en förutsättning för allt liv. Inte bara som en biologisk nödvändighet, utan även som en symbol för rörelse, för förändring, för möjligheten till förnyelse. Det rinner, det flyter, det anpassar sig. Det kan vara vilt och farofyllt som under en storm på havet, eller rofyllt, som en fjällsjö i kvällsljus där öringar röjer sin närvaro i tysta ringar på den annars så blanka vattenytan.

Att stå vid havets rand är som att stå inför något större än oss själva. Det finns en tystnad där, mitt i bruset, som inte bara är avsaknad av ljud, utan mycket mer en närvaro av frid. En ordlös antydan från djupen, om att havet vet något vi glömt eller ännu inte förstått…

När vi rör oss i vatten, när vi simmar eller bara låter vågorna vagga oss, upphör vi för en stund att vara bundna av vår tyngd. Vi svävar. Vi ges tillgång till en kropp som känns annorlunda. Vi upplever oss lättare, friare, mer flytande. Vattnet håller om oss. Det bär oss när vi slappnar av och förärar det vår tillit. Du behöver våga släppa taget om tvivel och tveksamheter för att kunna bli buren. Så likt livet självt..!

Vatten är en förutsättning för allt liv.
Inte bara som en biologisk nödvändighet, utan även som en symbol för rörelse, för förändring, för möjligheten till förnyelse. 

Vatten renar – både kropp och själ…

Men vattnet innebär också rening. Fysiskt, förstås – vi tvättar oss, sköljer bort damm och smuts, kyler en överhettad panna med en våt handduk, dricker när törsten brinner inom oss. Men det renar även själen. En simtur en tidig morgon kan skölja bort trängseln av bekymmer och oro. Ett stilla bad kan lösa upp orons spänningar. Under en varm dusch kan du låta tårar rinna utan att någon märker det. I vattnet blir vi sårbara, men samtidigt också hela.

Det är ju där vi möter oss själva, utan masker, utan döljande skal…

Vatten har ett symboliskt värde…

Symboliskt har vatten alltid stått för övergång, för transformation. I religioner och andliga traditioner från hela världen har vatten en helig plats – från dopets vatten som inleder ett nytt liv, till ritualerna där vattnet får rena både kropp och själ. Att doppa sig i vatten är att låta sig sänkas ner i det okända för att komma upp förnyad. Som ett löfte om att det alltid finns en väg vidare, alltid en ny början…

Vi använder uttryck som ”att följa strömmen”, ”att hålla sig flytande”. Det finns en visdom där. Livet går inte alltid att kontrollera. Det bästa vi kan göra är ofta att bara följa flödet, att släppa taget om kampen och låta oss föras med – medvetet och närvarande, men utan att klamra oss fast.

Du består till största delen av vatten…

Vatten är inte bara något utanför oss. Det är i oss. Vår kropp består till största delen av vatten. Våra hjärtan slår i rytm med det vatten som pulserar genom våra ådror.
Våra känslor rör sig som vågor inom oss – ibland stilla, ibland stormande. Vattnet är på så vis både vår spegel och vår moder. När vi dricker, när vi badar, när vi lyssnar till regnets fall mot fönsterrutan, påminns vi om detta ursprung.

Ljudet av vatten lugnar…

Och så förstås vattnets ljud. Det eviga sorlet från en bäck, kluckandet från en båt som gungar vid bryggan, vågornas smekande prassel mot stranden. De ljuden är vaggvisor för vårt inre. Många som mediterar använder därför ljud av vatten som ett redskap för att sänka garden. 
Ljudet av vatten påverkar onekligen något i vårt nervsystem. Det vaggar oss, stillar vårt tankebrus, för oss tillbaka till ett grundtillstånd där trygghet, lugn och stillhet får råda.

Det är väl därför vattenmiljöer så ofta blir våra tillflyktsorter. Vi söker oss till havet när sorger tynger oss, vi promenerar längs en sjö när vi behöver tänka klarare, vi reser till vattenfall för att känna oss små i det storslagna.

Vatten påminner oss om att livet alltid rör sig, alltid fortsätter, även när vi själva tycks stå stilla…
Och när vi gråter…våra tårar är vatten. Inte bara fysiskt, utan även symboliskt. De är kroppens sätt att låta känslor få form, få färd att lämna oss. Gråten är ett själens regn, lika naturligt som stormen i ett landskap. Och efter regn – renare klarhet. Efter tårar – en djupare lättnad. Vattnet som lämnar oss, tycks lämna oss tyngdlösare.

Hedra vattnet…

Vi bör hedra vattnet. Inte bara för vad det gör, utan för vad det är, dricka det långsamt och med tacksamhet, bada i det med vördnad, tala till det som en vän, tacka det när det regnar efter en lång torka, lyssna till det när det vill berätta något ur en porlande källa i skogen. Återvänd till det, gång på gång, som till en älskad plats där du alltid får vara precis som du är.

Så nästa gång du står vid ett hav eller sänker dig ner i ett bad – stanna upp och låt vattnet bli din vän.
Låt det berätta om din egen förmåga att flyta, att följa, att förändras. Låt det påminna dig om din inre källa, den plats inom dig som alltid är frisk, klar och levande.

Och kanske, kan du då höra sanningarna som viskas bland vågorna:
”Allt du söker finns redan inom dig. Du är vattnets barn, du är livets flöde. Du behöver inte simma mot strömmen. Du behöver bara minnas att du just nu hör hemma här – i vattnets famn…”

Vattnet läker oss, gör oss friskare – inte med buller och bång, utan med varsamhet. Det smyger in i våra sprickor och mjukar upp det som hårdnat. Det lär oss tålamod, flexibilitet och tillit. Det är vårt urminne och samtidigt vår framtid. Och varje gång du vänder dig till det, vänder du dig hemåt…

Apropå vatten:

Ett charmigt strandtips för sommaren.

---