Hej! Spanien Ett magasin för nordbor med aktuella reportage på svenska om livet i Spanien och mer därtill.
Den här månaden ska jag skriva om den tusenåriga frukten och hur det går till att få fram olivolja.
Mitt yrke är filmfotograf och jag spelar in dokumentärfilmer här i Aragonien. De senaste månaderna har jag varit i en by som heter La Muela som ligger 23 km utanför staden Zaragoza för att dokumentera olivens historia åt kommunen. Jag tyckte det verkade intressant att skriva om det också, både för att jag älskar olivolja men också för dess fördelar för kroppen.
Olivträdet är ett träd som man måste beundra.
Det är ett långsamt växande träd som kan leva i över tusen år, med en förväntad livslängd på cirka 1.500 år. Det äldsta är ca 3.000 år. Hemligheten? Olivträdet klarar extrema temperaturer med viss lätthet, både kyla och värme, och behöver inte särskilt mycket vatten för att överleva.
Det finns en allmän uppfattning om att det finns två typer av oliver, svarta eller gröna. Verkligheten är dock att alla oliver börjar som gröna. Genom mognadsprocessen ändrar det långsamt färg, från grönt till nyanser av ljusbrunt och rödlila, tills de når en mörk svart färg när de är helt mogna.
Mångsidig och nyttig frukt.
Visste du att oliver är ett av de nyttigaste snacks som finns, tack vare sitt vitamininnehåll? Det är ett livsmedel som ger hälsosamma fetter och innehåller vitaminerna A och E, mineraler som kalcium, järn, magnesium och lättsmälta fibrer. Du kan äta dem hela, kärnfria, fyllda, mosade, i pasta, kryddade … deras gastronomiska möjligheter är oändliga.
Det finns mer än 1.000 olika sorters olivträd, men endast cirka 150 odlas regelbundet för livsmedels- och olivoljeproduktion. De odlas i 23 länder och var och en av dessa sorter har unika kemiska och smakmässiga egenskaper. Oljorna som produceras från samma sort kan ändå variera beroende på odlings-, skörde- och bearbetningsförhållandet. Det som är fantastiskt är att allt som blir kvar av oliverna efter oljeutvinningen återanvänds för många olika ändamål.
Olivträdet Arbequina är en liten sort av olivträd med få grenar. Den ger en mycket väldoftande olja av hög kvalitet, mycket flytande, söt och nästan utan bittra eller kryddiga smaker.
Spanien är den största producenten av olivolja.
Några av namnen på oliverna är: Picual, Picudo, Hojiblanca, Empeltre, Lechín, Verdial. Men de oliver som finns där jag bor är oliven Arbequina som är en av de sorter som har den högsta procentandelen oljeutvinning. Dess främsta egenskaper är en grön olja med gulaktiga reflexer, en frisk, fruktig arom med inslag av äpple och mandel. Namnet kommer från staden Arbeca i Lérida.
Den här sorten av oliv blev känd tack vare en hertig på 1600-talet, som bodde i Arbeca, därav dess namn. Arbequina har blivit en av de internationellt mest uppskattade sorterna av extra jungfruolja (aceite virgen extra).
Olivträdet Arbequina är en liten sort av olivträd med få grenar. Den ger en mycket väldoftande olja av hög kvalitet, mycket flytande, söt och nästan utan bittra eller kryddiga smaker. Idealisk för konsumenter som inte är vana vid smaken av olivolja. Det rekommenderas att den konsumeras rå. I Spanien produceras den främst i Katalonien och Aragonien, men Arbequina-olivolja börjar bli mer och mer utbredd i hela Spanien, särskilt i Andalusien.
I byn La Muela började de första olivodlingarna runt 1800-talet. Byn är numera känd för sin olivolja, det kommer folk från olika byar runtomkring för att handla oljan så fort
den är klar.
I januari 1945 godkändes och registrerades de första stadgarna för ett kooperativ, men det var i juni 1955, som San Clemente Agrarian Cooperative faktiskt bildades och dess oljekvarn byggdes där jag filmade och fotograferade.
Det finns också ett museum som är inrymt i en gammal kvarn mitt i byn, där man kan se de viktigaste redskapen för oljeframställning från förr.
Efter att ha tillbringat flera dagar i La Muela insåg jag att olivolja inte bara handlar om smak eller hälsa. Den handlar om människor, tradition och kärlek till jorden.
Guldet skördas i oktober.
Byn har idag ca 55.000 olivträd fördelade på 250 hektar olivlundar. Där var jag och filmade en dag i mitten på december när de skördade. Skörden brukar börja i oktober och pågå till december, januari beroende på hur vädret har varit under året. Det var ett helt gäng arbetare där. De rörde sig snabbt och smidigt mellan träden, vissa lade stora nät under grenarna där oliverna ramlade ner, medan de andra skakade loss oliverna med elektriska krattor. Sedan åkte jag till kooperativet i byn och gick in där dagens skörd av oliver skulle pressas.
En intensiv doft slog emot emot mig. Luktade faktiskt gott. Där såg jag hur oliverna tvättades, krossades och sakta förvandlades till den gröngula skimrande vätskan och blev 100% olivjuice. Sedan skulle den här oljan som hade skördats vila i 15 dagar till en månad före tappning.
En av de viktigaste egenskaperna hos Arbequinaoljan är att den har en hög andel oljesyra, vilket innebär att det är en mycket effektiv olja inte bara för att minska det så kallade onda kolesterolet (LDL) utan också för att öka nivåerna av det goda kolesterolet (HDL).
Oljan bidrar också till en välfungerande organism genom att främja transport och upptag av vitaminer och mineraler samt förbättra tarmtransporten.
Den är också en mycket fördelaktig olja för personer med diabetes, eftersom den bidrar till att sänka insulinnivåerna, liksom för personer med övervikt och den har en hög skyddande effekt mot hjärt-kärlsjukdomar och stroke. Risken att drabbas beräknas minska med upp till 30%.
Stefania, som är ansvarig för produktionen och mycket trevlig, förklarade hela processen för mig. Efteråt sa hon till mig:
– Vi går till den andra salen. Jag har olja att tappa upp från några veckor sedan och som redan har vilat. Så kan du ta med dig några dunkar hem. Vad glad jag blev.
– Tack så jättemycket, svarade jag.
Sedan dess använder jag inget annat än den här olivoljan.
Efter att ha tillbringat flera dagar i La Muela insåg jag att olivolja inte bara handlar om smak eller hälsa. Den handlar om människor, tradition och kärlek till jorden.
Kort om olivens historia.
För mer än två tusen år sedan, spred romarna odlingen av olivträd hit och installerade de första anordningarna för att utvinna den dyrbara olivoljan.
Före dem hade grekerna överfört vördnaden för dessa tåliga, bördiga och långlivade träd och den höga uppskattningen för olivoljan till västra Medelhavsområdet.
Oljan användes inte bara för mat, utan också för att lindra deras sår och ge styrka åt kroppen. De grekiska lagarna straffade med bannlysning den som vågade rycka upp mer än två olivträd med rötterna. Olivträdet var en symbol för liv, kvinnor sov på dess blad och sökte dess skugga när de skulle föda barn. Dess hårda och starka virke användes för att tälja gudastatyer och tillverka stridsredskap till de grekiska hjältarna.
Under medeltiden i Spanien medförde den islamiska civilisationen förbättringar och innovationer i olivodlingstekniken och i processen för att utvinna oljan. De förbättrade också tillverkningen av behållare för lagring och transport av den smetiga vätskan.
Deras bidrag var så stort att de kastilianska orden för oliv (aceitunas), olja (aceite), oljekvarn (Almazara) kommer från det arabiska språket.
