Hej! Spanien Ett magasin för nordbor med aktuella reportage på svenska om livet i Spanien och mer därtill.
När vi flyttade till Spanien för drygt 20 år sedan var jag paniskt rädd för ormar. Alla hår på kroppen reste sig när jag såg en orm.
Det spelade ingen som helst roll att någon sa ”men det är ju bara en snok”. Allt som ringlade var farligt, t. o.m. en ål! Men allt som glimmar är inte guld och allt som ringlar är inte farligt.
Vi hade bott här några år och inte sett alltför många ormar (utom några trafikdödade) så jag kände mig trygg. Det var tills en dag när jag var ute med en av våra hundar och skulle passera en murliknande upphöjning i naturen.
Där låg ett monster till orm, något som fick alla mina hår på kroppen att resa sig och min hjärna att säga det där bara måste vara en extremt farlig giftorm som någon har tröttnat på och släppt ut.
Den var stor, säkert 3 meter lång, den var kolsvart med ringar i silvergrått, den hade huvudet i midjehöjd på mig och den tittade på mig! Att jag inte fick en hjärtinfarkt och dog på fläcken är fortfarande en gåta för mig!
Hur jag kom hem de ca 50 meter som var kvar är höljt i dunkel och ett dunkande i mina öron som är svårt att beskriva. Trots denna traumatiska upplevelse ville jag försöka ta reda på om det var en farlig orm jag hade sett. Någon dag senare hade jag svaret, ormen jag hade sett var en hästskosnok och den var givetvis inte tre meter lång.
Efter denna händelse har både jag och min man sett ett antal olika ormar och allteftersom tagit reda på vad vi har sett. Min paniska rädsla har förbytts till en nyfikenhet och en fascination av dessa ringlande filurer. Kunskap är makt även över ens egna fobier!
Kunskap är makt även över ens egna fobier!
Culebra bastarda – Malpolon monspessulanus
Detta är den största snoken som finns här i Spanien, den kan bli imponerande 2,5m lång och tjock som en underarm. Det svenska namnet är Ödlesnok och den benämns ibland som Montpellier efter den franska orten. Den vuxna ormen är vanligtvis enfärgad grågrön utan något särskilt mönster på ovansidan, magen är dock gräddgul. Yngre exemplar är mer brunaktiga med mörka fläckar. Ödlesnoken är giftig, men gifttänderna sitter långt bak i munnen och är dessutom bakåtriktade. Giftet är milt och inte dödligt för oss människor. Det vill till ett bett av ett stort exemplar för att vi överhuvudtaget ska få in gift i vår kropp. Vad som gör denna art lite speciell är att den inte är speciellt rädd för oss människor, spanjorerna brukar säga att den har dåligt humör eller rent av att den är aggressiv.
Kan ju vara så enkelt att eftersom den är stor, så hjälper inte ett stampande i backen för att den ska ringla iväg. Den går till anfall istället! Min erfarenhet är dock att om man inte stör den så stör den inte oss heller. Vi hade en Culebra Bastarda boende i ett stenröse bara 25 meter utanför vår lilla tomt under en hel sommar, vi hade aldrig några problem, tvärtom. Det var färre råttor den sommaren!
Culebra de Herradura – Hemorrhois hippocrepis
Hästskosnok, som den heter på svenska är också en stor orm, den kan bli upp 1,85m lång. Den är enkel att känna igen och enligt min mening (numera) en vacker orm. De exemplar som vi har sett har alla haft en svart grundfärg med ringformat mönster i silvergrått. Den bruna varianten ska dock vara vanligare. Hästskosnoken är inte giftig, men inte heller den är speciellt rädd för oss människor. Den klättrar med enkelhet uppför träd och lyfter den sitt huvud mot oss kan vi uppleva det som ett hot. Och visst, den vill göra sig större och skrämma bort oss! Culebra de Herradura är en ganska vanlig orm och lever ofta nära oss människor som bor på landet. De lever på smådjur och gärna fågelungar. Om man av någon anledning behöver utvisa den från t ex. sitt uthus, ska man göra det med viss försiktighet, den bits mer än gärna i en sådan situation. Men som sagt den är inte giftig!
Culebra de Escalera – Zamenis scalaris
Ytterligare en snok som är enkel att känna igen, namnet på svenska är Stegsnok. Har man väl sett denna snok förstår man namnet, det är en direkt beskrivning av mönstret på ryggen. En ung stegsnok har ett mönster som på pricken liknar en stege. Två längsgående ränder och tvärgående ränder för stegen. När snoken växer upp bleknar stegen för till att slut försvinna helt. Färgen på ormen är från ljust brun, nästan beige till rödbrun och ränderna är mörkare bruna. Den kan bli upp till 1,6m lång, även om de flesta inte är längre än 1,2m. Stegsnoken är också en duktig klättrare, jag har själv sett en som ganska enkelt tog sig lodrätt upp för ett olivträd. När den nådde en gren blev det lättare och då hävde den sig upp i hela sin längd. Även Stegsnoken är en vanlig orm och finns nära oss som bor på landet.
Culebra de Escalera är inte giftig.
Culebra de Cogulla – Macroprotodon brevis
En liten giftsnok som inte har något svenskt namn. På engelska heter den Iberian false smooth snake eller Western false smooth snake. Färgen är från gråbrun till kaffe-med-mjölk. Den har små mörkare fläckar regelbundet placerade på ovansidan. Undersidan är vitgul med mörkare fläckar som är nästan fyrkantiga.
Vad som gör denna snok hyfsat lätt igenkänningsbar är en halskrage i mörkare färg, den har dessutom ett fint mönster mellan ögonen oftast i formen av en droppe. Den blir sällan över 60 cm, vanligaste är dock runt 35 cm.
Den är visserligen giftig, men giftet är milt och gifttänderna är placerade långt bak i munnen och är dessutom bakåtriktade. Vi har sett en sådan här snok under vår tid i Spanien. Det betyder inte att den är ovanlig utan snarare att den normalt sett finns utom synhåll för oss.
Víbora Hocicuda eller Víbora de Lataste
Vipera latasti eller Vipera latastei
Detta är den vanligaste huggormen och den finns i nästan hela Spanien utom allra längst i norr och i Pyrenéerna. Den är inte speciellt stor, 50 – 70 cm lång och det är honorna som är de större. Färgen på ovansidan är grå till brun med det karaktäristiska sick-sackmöstret i svart hos hanarna och brunt hos honorna. Den har ett v-format märke på huvudet och mörka fläckar på sidorna. Den har elliptiska pupiller, kattögon, som alla huggormar. Nosen har ett litet ”horn” format av uppåtstående fjäll. Det är formen på nosen som har gett den namnet hocicuda som betyder just nos. Det är den minst giftiga huggormen av de tre som finns i Spanien.
Även om dess bett inte är dödligt, krävs sjukvård för behandling och ibland även ett anti-giftserum. De två andra huggormsraserna som finns i Spanien, ser man vanligtvis uppe i norr och i Pyrenéerna.
5 snabba fakta om ormar i Spanien
- · Det finns ett 10-tal olika snokar i Spanien, endast 2 av dessa är giftsnokar.
- · Alla snokar har runda pupiller.
- · Det finns 3 olika huggormar, alla är giftiga
- · Alla huggormar har elliptiska pupiller.
- · Alla ormar i Spanien är fridlysta
