Hej! Spanien Ett magasin för nordbor med aktuella reportage på svenska om livet i Spanien och mer därtill.
MOLINO DE INCA
I gassande sol går jag sakta framåt på en sliten grusväg, på båda sidor om mig växer ogräs och medicinalväxter högt och vilt. Lite längre fram och cirka femton minuters promenad från Plaza Costa del Sol i Torremolinos ska det ligga en frodig oas värd namnet, Molino de Inca Jardín Botánico.
Det kan inte vara sant tänker jag, med tanke på hur torftigt det ser ut omkring mig och går sakta vidare i värmen. För de som undrar så härstammar namnet Molino de Inca inte från Inkaindianerna utan från skaparen av kvarnen på 1700-talet, Don Joseph de Inca Méndez de Sotomayor. Området öppnades som botanisk trädgård 2003.
Jag skymtar ett vitt hus när jag kommer gående runt kurvan, det är varm så det förslår och jag har helt glömt bort att ta med något att dricka. Äntligen kommer jag fram till entrén som har en portal i vitt och gult och som liknar ingången till en mexikansk hacienda. Utanför och på sidan av murarna som omger den 15 tusen kvadratmeter stora trädgården arbetar stora grävmaskiner och en bit bort ligger den stora motorvägen. Allt ger ett mycket privat intryck och jag börjar först fundera på om jag har kommit rätt men ser sedan på en skylt att det står ”Molino de Inca”.
Edens lustgård
Jag går in genom portalen och plötsligt uppenbarar sig den oas som jag har längtat efter att få uppleva. Jag har kommit till Edens lustgård. Här har man inte sparat på krutet gällande trädgårdens utformning, allt är faktiskt lite ”huller om buller” men ändå helt underbart. Direkt innanför entrén möts jag av en vacker mosaik som pryder det lilla torgets stenläggning och här finns den första av alla fontäner och den för genast tankarna till den vackra trädgården Generalife i Granada. För mig som är van vid formella trädgårdar liknar detta mest trädgårdsporr.
Det finns hela 56 arter av palmer i trädgården totalt nästan 1000 olika växtarter vilket ger kropp och själ en alldeles speciell buffert av syre och fuktighet.
ELLER VARFÖR INTE LÅTA BARNEN rida på något av de stora lejonen i marmor som står på parad vid trädgårdens stora vattendammar. På väg upp mot voljärerna finns det ett flertal sköna sittplatser med fin utsikt över trädgården. De inbjuder till medhavd matsäck då det tyvärr inte finns något café i trädgården.
Djur i bur
Personligen har jag aldrig varit förtjust i konceptet djur i bur men här verkar dock de mindre fåglarna trivas rätt så bra. De förstår förmodligen att de bor i ett paradis.
Här finns pratande papegojor och nymfparakiter som gärna blir kliade på huvudet, stora berguvar och en unik fågel kallad Större hocko, ”Crax rubra”, som tillhör familjen trädhöns. Den såg ut att förstå och lyssnade uppmärksamt när jag berättade om varför jag besökte trädgården och den ville gärna bli matad. Vid nästa besök ska jag därför ta med mig lite frukt, kanske finns här en framtida vänskap om jag mutar på rätt sätt.
Trädgården är byggd som i terrasser och återigen går jag högst upp i trädgården för att sätta mig ner och vila en stund. Över trädtopparna ser jag ända bort till Torremolinos skyline av höga byggnader som markerar stadens infart. Snart ska jag avsluta mitt besök och gå vidare, känner mig törstig och även lite hungrig.
Får veta att det cirka 300 meter från infarten till trädgården ligger ett café eller är det kanske en restaurang, det kan man aldrig veta.
HÄR UTE I VILDMARKEN kan man stöta på det mest oanade och jag har redan haft turen att upptäcka en Edens lustgård så jag chansar och ser var vägen leder mig. Jag promenerar ut från Molino de Inca och tar till vänster direkt utanför entrén, grävmaskiner arbetar för fullt en bit bort och vägen är full av skador med djupa hål och jag känner en viss tveksamhet men går vidare. Till slut kommer jag fram till en uppfartsväg som efter någon minut leder fram till ett hus som nästan ser ut att vara ett privat boende. Jag märker när jag närmar mig att det är en restaurang och nu är all tvivel som bortblåst, jag har hittat ännu ett paradis.
Los Brocales – en matoas
Mitt ute i den karga vildmarken ligger restaurangen Los Brocales som inte bara bjuder på gröna linnedukar utan även på en prisvärd dagens meny som smakar gudomligt bra. Dagen är räddad, jag har fått uppleva med alla sinnen och känner mig tacksam. Det enda jag har glömt är att krama det över 100 år gamla eukalyptusträdet och att kyssa grodan i dammen. Och eftersom att jag vill veta om grodan verkligen blir en Prins måste jag göra ett återbesök, men det får bli en annan historia.
SINNENAS TRÄDGÅRD – FÖR ÄLDRE MED DEMENSDIAGNOS
JAG HETER CHRISTER FÄLLMAN och sedan barnsben har jag varit fascinerad av trädgårdar. Jag har som utbildad anläggare arbetat som trädgårdsmästare och handledare i Sinnenas Trädgård på Sabbatsberg i Stockholm.
Jag ska kort reda ut begreppen för er som läser, Sinnenas Trädgård är en terapeutisk trädgård (som egentligen alla trädgårdar är) men denna trädgård är totalstyrd i sitt koncept för här ska alla sinnen stimuleras, året om. Det finns även en devis i trädgården som lyder ”vi ska leva tills vi dör”.
Att vara trädgårdsmästare till äldre personer med en demensdiagnos kräver faktiskt sin man. Det är inte helt lätt att skapa och locka till aktivitet för en ibland tjurig person som vägrar att gå ut, fast att utevistelse är det bästa alternativet för att stimulera sinnet. Det är ofta en avskalad och statisk miljö inomhus som inte ger mycket motion för varken hjärna eller kropp och det är därför viktigt att få komma ut, varje dag och varje årstid och det gäller oss alla. Gå ut även i vinterns kyla som kan nypa i kinderna och få ögonen att lysa upp.
Röda begonior i snö
Jag brukade att på Alla Hjärtans Dag skotta gångarna i trädgården (om det fanns snö) och placera ut stora röda begonior längst med gångarna och i mörkret ställa ut marschaller på eftermiddagen som de äldre kunde se från sina fönster. De äldre och vårdpersonalen älskade mitt koncept, att sedan begoniorna dog av kylan efter en timme det fick de aldrig veta.
Jag hade samtidigt en roll som handledare på en daglig verksamhet som jag startade för Stockholms stad inom Norrmalms stadsdel. Verksamheten är till för yngre personer med funktionsvariationer såsom asperger, autism och downs syndrom.
I verksamheten fick de som önskade välja trädgårdsarbete och samtidigt umgås med besökarna i trädgården som kunde vara ”vem som helst”.
Att arbeta med dessa unga människor har varit otroligt berikande och vi har lärt oss mycket av varandra.
I ryggsäcken har jag en utbildning i socialpedagogiskt behandlingsarbete och det i kombination med trädgård har visat sig vara en mycket lyckad förening.
