Jesus heliga reliker

Historierna började för mer än 2000 år sedan. Berättelserna handlar om tre av Jesus reliker som enligt legender och tro finns i Spanien.

Sanningshalten i berättelserna är upp till läsarna att själva bedöma, men hur som helst är det spännande historier om relikerna och hur de kom till Spanien. Det är stora turistmål och de har ett stort värde för kristendomen i Spanien.

Om man får tro myter och sägner ska Jesus bägare som han drack ur under den sista måltiden finnas i Valencia. Närmare bestämt i katedralen som ligger bredvid det stora torget Plaza de la Reina. Myten har till och med givit upphov till att Valencia en gång var påtänkt att få namnet ”Den heliga Graalens stad

Hur hamnade den här?

Kristen tradition säger att efter den sista måltiden i Jerusalem togs graalen om hand av apostlarna. Därifrån skulle den ha förts till Antiokia, buren av Sankt Peter. Senare skulle den ha flyttats till Rom, där den användes av de första påvarna. Skrämd av den romerska förföljelsen skulle Sixtus II ha anförtrott den heliga kalken till sin unge diakon Lorenzo som kom från Huesca. 

Om det är sant eller inte är upp till var och en att bedöma, men jag önskar att det vore sant för detta är en spännande historia.

Han skickade den för att gömmas i sina föräldrars hus, nära Jungfrun av Loretos nuvarande eremitage.
När graalen kom till Spanien förvarades den på många olika platser, Yesa-grottan, San Pedro de Siresa, San Adrian de Sasabe, San Pedro de la Sede Real de Bailo och katedralen i Jaca.
År 1399 flyttades den till palatset i Zaragoza och bevakades då av Aragoniens krona. År 1437 gavs reliken till Domkapitlet i Hans Majestäts namn, som pant för ett lån på 40 000 gulddukater för hans italienska krig.

Den 3 april 1744, under en gudstjänst, tappades graalen och bröts i två delar. Silversmedsmästaren Luis Vicent utförde en reparation samma eftermiddag, i närvaro av notarien Juan Claver som registrerade arbetet.

Sedan dess har den varit kvar i katedralen Santa Maria i Valencia, med undantag för vissa perioder under Napoleonkriget och det Spanska inbördeskriget, under den senare perioden gömdes den i Carlet. Om det är sant eller inte är upp till var och en att bedöma, men jag önskar att det vore sant för detta är en spännande historia. Tyvärr kommer man inte nära graalen utan man får se den en liten bit ifrån platsen den står på.

Katedralen är byggd på ett gammalt romerskt tempel som senare var en moské. Den är byggd i gotisk stil, även om många element från olika perioder har bevarats, från romansk till barock. Arbetet med den nuvarande byggnaden började på 1200-talet. På 1400-talet byggdes kapitelhuset, numera den heliga graalens kapell.

Klostret Santa Faz, Alicante.

Efter Valencia-besöket så fortsätter vi till Alicante där vi hittar nästa relik, om inte besöket vid Graalen var tillräckligt spännande så kanske detta är det?
Här finns Jesu heliga ansikte, det förmodade tyget som den heliga Veronica använde för att torka Kristi ansikte på vägen till Golgata. Den förvaras i ett kapell byggd på 1600-talet, känd som det heliga ansiktet. Tusentals pilgrimer samlas varje år för att begrunda reliken som har skapat floder av tårar.
Ursprunget till tyget är fortfarande inte helt fastställt, även om man tror att det kan ha kommit från Jerusalem via Cypern, Konstantinopel och Rom. 

Av allt att döma kom slöjan till Alicante från Vatikanen och prästen Pedro de Mena i slutet av fjortonde århundradet, även om dess bana är svår att spåra genom historiens krångligheter. Man tror att reliken, på grund av förföljelsen av kristna i Jerusalem, kom i besittning av kungen av Cypern innan den överfördes till Hagia Sofia i Konstantinopel år 640. Den förblev där till 1453, då den efter dess fall till de osmanska turkarna erbjöd kejsar Konstantin XI:s söner påven Nikolaus V flera reliker, bland vilka var Alicantes heliga ansikte.

Det sägs att den 17 mars 1489, på höjden av en fruktansvärd torka, ägde en procession rum från San Juan till Alicante för att be Gud om välbehövligt vatten. När processionen kom till Lloixa-ravinen – där Alicantes Santa Faz-kloster för närvarande ligger – kände prästen som höll tyget en stor tyngd på sina armar och de närvarande såg en tår uppträda i det heliga ansiktets högra öga, som rann hela vägen ner för kinden.
Kortegen stannade precis där, men den återupptogs en vecka senare den 25 mars. När man närmade sig eremitplatsen Nuestra Señora de los Ángeles, överväldigades prästen som höll i tyget av ett tillstånd av extas och ytterligare två ansikten av Jesus dök upp på himlen. I det ögonblicket sägs det att himlen öppnade sig och ett kraftigt skyfall började falla.

Santa Faz pilgrimsfärd.

Varje år firas Santa Faz pilgrimsfärd för att minnas dessa unika händelser. Totalt reser närmare 300 000 personer en sträcka på åtta kilometer varje år den andra torsdagen efter påskdagen. Det är den näst viktigaste religiösa pilgrimsfärden i Spanien efter El Rocio.

Reliken har genomgått olika expertundersökningar och laboratorietester. Den första genomfördes 1690. Den andra ägde rum 1732 och den sista 1889, med anledning av det fjärde hundraårsjubileet av miraklen. Testet bekräftade att det bestod av ”ett tunt linneliknande tyg som mäter cirka 60 kvadratcentimeter, med skuggor och blodliknande fläckar, med ansiktsdrag och konstgjord färg på ögon, näsa och mun”.
Oavsett vad man tror eller tycker om sådana här berättelser så finns det ändå en viss spänning i historien eller hur? På grund av den spännande historien och att nunnorna satt och sjöng gjorde den här platsen lite magisk.

Den heliga bordsduken i Coria.

Efter Alicante fortsätter färden i relikernas fotspår till katedralen i Coria. Här hittar vi bordsduken som användes under Jesus sista måltid, även kallad ”Mantel de Coria”, Coriaduken. Enligt traditionen var det den duken som användes under Jesus sista måltid med sina tolv lärjungar. Den dagen är nu Skärtorsdagen. 

Duken är av enkel textil, och dess heliga status är knuten till tron att den användes i samband med den bibliska måltiden då Jesus instiftade nattvarden. Enligt legenden kom duken till Coria från Jerusalem på okänd väg, kanske via någon av de tidiga kristna samfunden eller korsfararna. Ett annat möjligt spår är att reliken kan ha kommit via den visigotiska eller muslimska perioden i Spaniens historia. Även om mycket få källor exakt beskriver dess resa, var Spanien en korsväg för handel och religiösa föremål under medeltiden, vilket gör det möjligt att reliken införlivades i Corias kyrkliga skattkammare under denna tid.

Det finns inga vetenskapliga bevis som bekräftar att denna duk verkligen användes under Jesus sista måltid. Som med så många andra reliker är dess autenticitet osäker och omstridd. Ingen vetenskaplig analys har genomförts för att fastställa dess ålder, vilket gör det svårt att bekräfta duken som ett föremål från Jesu tid.

Duken är av enkel textil, och dess heliga status är knuten till tron att den användes i samband med  den bibliska måltiden då Jesus instiftade nattvarden.

Oavsett dess äkthet har bordsduken blivit en viktig del av det religiösa och kulturella arvet i Coria. Den fungerar som en symbol för tro och en påminnelse om Jesu sista måltid för många pilgrimer och besökare.

Katedralen i Coria är en plats för andakt och historia, och reliken lockar både troende och historiskt intresserade.
Duken förvaras i Catedral de Santa María de la Asunción, som är en imponerande byggnad med gotiska och renässansinfluenser. Katedralen är en historisk plats som går tillbaka till romartiden. Själva katedralen är ett andligt och kulturellt centrum, och dess rykte har blivit starkt sammankopplat med reliken.
Under århundradena har bordsduken från Jesu sista måltid varit föremål för vördnad, processioner och liturgiska firanden.

Reliken har haft en central roll i att locka pilgrimer till Coria, särskilt under medeltiden, när sådana föremål ansågs ha mirakulösa krafter eller möjlighet att skänka gudomlig välsignelse.
Reliken har inte genomgått några omfattande vetenskapliga tester som kol-14-datering för att fastställa dess ålder och ursprung. Den är tillverkad av linne, ett vanligt material under antiken, vilket i sig inte utesluter en koppling till Jesu tid, men inte heller bevisar det.

Idag fungerar katedralen inte bara som en plats för tillbedjan utan också som ett historiskt monument som lockar besökare och pilgrimer. Dess rika historia och arkitektoniska skönhet, tillsammans med reliken, gör den till en viktig destination för dem som är intresserade av Spaniens religiösa och kulturella arv.
När man besökt dessa ställen i Spanien och sett dessa reliker, kan jag inte låta bli att imponeras över platserna och historierna som finns beskrivna. Det är också så att man önskar att allt var sant och bevisat men oavsett, påverkas man av dessa besök och man vet inte vad man ska tro. 

Två andra intressanta artiklar från samma författare:

Colonia Santa Eulalia – den fördömda drömstaden.
Palatsstaden Medina Azahara.

---