Hej! Spanien Ett magasin för nordbor med aktuella reportage på svenska om livet i Spanien och mer därtill.
Greve Don Antonio de Padua y Saavedra hade en dröm, en idé att skapa en självförsörjande by där både kapitalismen och socialismen levde i harmoni. Detta var inte bara en dröm, nej Don Antonio var inte en trasig man. Don Antonio var en greve, greve av Alcudia och Gestalgar.
Greven började bygga en by med två torg, en mjölfabrik, en spritfabrik, en teater, ett kasino, ett post- och telegrafkontor, en järnvägsstation och nästan tjugo hus. Det arbetade mer än 200 personer i denna koloni som man kan kalla denna by för. Livet i kolonin kretsade kring fältet och industrin och praktiskt taget alla länkar i produktionskedjan, från plantering till försäljning, utfördes i kolonin. Kolonin hade till och med en egen spritfabrik och skapade till och med sitt eget varumärke: Cognac Santa Eulalia.
Det fanns en hemlighet som man hade gömt för alla. Santa Eulalia hade byggts på resterna av en gammal muslimsk kyrkogård. Nybyggarnas dröm bleknar gradvis, ett idylliskt liv som smulades sönder utan att någon tydligen kunde göra någonting åt saken. Greven hade lämnat kolonin och ägnade sig åt kärleksaffärer på andra ställen. Hans fru, grevinnan, blev äcklad av sin mans otroheten. Hon gjorde palatset till ett stort kasino och varje natt passerade någon man genom hennes sovrum.
Det fanns en hemlighet som man hade gömt för alla. Santa Eulalia hade byggts på resterna av en gammal muslimsk kyrkogård.
Blev greven mördad?
Vid gryningen en morgon när Greven kommit tillbaka från någon av sina kärleksaffärer hittades hans livlösa kropp med halva kroppen liggande i trädgårdens fontän.
Greven hade dött under konstiga omständigheter och med honom bosättarnas förhoppningar om en fortsatt utveckling av kolonin. En vinternatt, mitt i en stor snöstorm, gick grevinnan, klädd under en mörk huva ombord på nattens sista posttåg och åkte till Madrid för att fly från sina skulder som blivit alltför stora. Enligt skvaller tillbringade grevinnan sin tid i huvudstadens tunnelbana och bad om allmosor tills hon försvann.
År 1925 hade kolonin stor ekonomisk betydelse. Från det datumet började en långsam nedgång som påskyndades av inbördeskriget. Sedan denna tid har byn stått orörd och lämnad åt sitt öde.
Det olyckliga greveparet
Legenden säger att det i mitten av 1800-talet fanns ett mycket rikt grevepar som hade grundat en by som heter Los Prados de Santa Eulalia, idag känd som La Colonia de Santa Eulalia (historiker säger att denna plats byggdes på kvarlevor av en andalusisk kyrkogård).
Trots den enorma förmögenhet som det berömda greveparet hade tillgängliga ansåg de sig vara olyckliga människor, eftersom de inte kunde få barn.
Grevinnan lät en häxa komma långt bortifrån för att förbereda en trolldryck och därmed få ett barn. Som ett resultat av detta föddes greveparets dotter, som de kallade María Avial Peña. Greveparets lycka varade mycket kort eftersom deras dotter inte var som de förväntade sig. Bland lokalbefolkningen på den tiden gick det rykten om att den unga kvinnan hade uppstått av en demon, och sanningen var att hon inte var en bra person; oattraktiv, oförskämd, grälande och lekfull. Så mycket att hennes föräldrar, rädda för att Maria aldrig skulle gifta sig, meddelade att de skulle betala en stor summa pengar varje månad till den som gifte sig med henne.
En kort film från torget i Colonia Santa Eulalia.
Grevinnan lät en häxa komma långt bortifrån för att förbereda en trolldryck och därmed få ett barn. Grevparets lycka varade mycket kort eftersom deras dotter inte var som de förväntade sig.
Lycksökare
Erbjudandet accepterades av Don Mariano de Bertodano, en ung affärsman som ville tjäna en förmögenhet. Efter bröllopet med grevinnan befann sig Don Mariano i en oöverstiglig ekonomisk situation och bestämde sig för att umgås med Don Antonio Padua de Saavedra, den unga och stiliga greven av Alcudia. Tillsammans inrättade de tre ett praktiskt taget självförsörjande utopiskt samhälle. De ändrade till och med platsens namn till La Colonia de Santa Eulalia. Det var bra år, men de varade inte länge.
Don Mariano och Doña María bodde tillsammans i ett vackert palats, idag känt som grevarnas palats. Doña María, som trots alla sina brister hade utsökt smak, lät bygga en vacker italiensk teater några meter från slottet. Trots att den är halvt riven idag så har den en speciell charm som gör den lite magisk.
Vissa besökare säger att när natten faller på och platsen fylls med tystnad, hörs röster som kommer inifrån den som om de representerade något arbete som glömts i tiden. Grevinnans otaliga nyckfulla och sura karaktär undergrävde förhållandet mellan henne och hennes man. Dessutom fanns det ett rykte om att Maria var otrogen mot sin man med sin egen partner.
María Avial lämnade in ett skilsmässokrav mot sin man. Legenden säger att grevinnan, kort efter att ha separerat från Don Mariano, gifte sig med greven av Alcudia Don Antonio Padua de Saavedra, hennes mans tidigare partner. Äktenskapet gjorde att hans förmögenhet skulle föröka sig betydligt. Strax efter att ha gift sig kunde Don Antonio inte längre uthärda att leva med grevinnan och började få samma laster som förtärde hans senaste fru. Han blev en tvångsspelare, en drinkare och en kvinnotjusare.
Don Antonio, fortfarande i gott skick, ville komma bort från grevinnan och hamnade i ett hus i Barcelona. Don Antonio Padua de Saavedra var hundratals kilometer från sitt hem när rykten om La Colonia de Santa Eulalia anlände.
Doña María, som trots alla sina brister hade utsökt smak, lät bygga en vacker italiensk teater några meter från slottet.
Bordell och vilda partyn
Uppenbarligen hade Doña María tillbringat en stor del av sin och hennes mans förmögenhet för att omvandla El Palacio de los Condes till en bordell där vilda partyn hölls, där sex och spel dominerade. Det sägs att greve Don Antonio Padua de Saavedra åkte tillbaka till La Colonia för att sätta stopp för bristen på kontroll. Men när han väl var där gav han sig för grevinnans Doña María Avial Peñas charm.
Den unge mannen drack hela natten och spelade tills han förlorade all sin förmögenhet. När dagsljuset kom låg grevens lik i en liten fontän utanför, några meter från huvuddörren till grevens palats. Don Antonio hade halva kroppen inuti fontänen, med huvudet helt nedsänkt i vattnet.
Vissa teorier säger att grevens död inte var en olycka, att han begick självmord efter att ha förlorat hela sin förmögenhet. Andra föreslår att det hela var en plan som utarbetades av grevinnan och hennes före detta make för att lägga beslag på alla pengar från Don Antonio. Legenden säger att när en kvinna med ett liknande utseende som grevinnan går in i palatset, gör Don Antonio Padua de Saavedras ande ett försök att återhämta sin förmögenhet som spenderades.
Paranormala fenomen
Den makabra historien fortsätter ännu till denna dag, och de som vågar korsa gränsen till huset kommer att känna av det. Det sägs att paranormala fenomen och situationer som stör utomstående sker där. Arbetare från en tv-serie (La Alquería, som sändes på den nu nedlagda Channel 9) som tillbringade en lång tid med inspelning i La Colonia, tvingades att lämna platsen på grund av de störningar som detta medförde.
Nu är det upp till er att upptäcka vad som verkligen finns i La Colonia de Santa Eulalia. Detta är en helt unik tidskapsel som sällan hittas (Kartlänk Google Maps).
Att vandra genom denna tidskapsel är spännande, i en del av de gamla arbetarbostäderna bor det fortfarande folk, tyvärr är de gamla fabrikerna i dåligt skick. Teatern är helt unik men tillbommad och bordellen/kasinot med den tomma fontänen ligger spöklikt i ena änden av byn.
Fler intressanta artiklar av samma författare: Gunnar Lönn.
