Hej! Spanien Ett magasin för nordbor med aktuella reportage på svenska om livet i Spanien och mer därtill.
Givetvis inte i hela Spanien utan framförallt i Barcelona och resten av Katalonien samt Balearerna, Galicien och på Kanarieöarna.
”Vi borde köra dem alla åt helvete, och det är bäst att stänga gränserna! Engelsmännen och tyskarna är värst, de gör våra liv till ett helvete här”. Klagar kvinnan i åttioårsåldern som mödosamt släpar hem sina shoppingkassar nära Park Güell i Barcelona med ansiktet förvrängt av ilska. Strax innan hade hon förolämpat en grupp unga turister som vägrade ge henne plats på den smala trottoaren. I caféet håller en äldre man med pensionären, han ropar: ”Jag spottar på drägget från min balkong.”
Alla uttrycker inte sin ilska så drastiskt, men i sommar är det svårt att hitta någon lokalinvånare i Barcelona som inte är trött på den ständigt växande turismen. Ordet ”turismofobia” hörs mer och mer i Spanien. Inte bara i Barcelona och hela Katalonien, utan även på Mallorca, Galicien och Kanarieöarna. Där blir förkastandet av massturism allt mer öppet och ibland till och med våldsamt.
Katalonien, men framförallt Barcelona.
På många ställen pågår protestdemonstrationer från lokalbefolkningen. Men inte bara med ord, det förekommer också spektakulära handlingar. Till exempel på Mallorca, där en aktivistgrupp vid namn Caterva på östkusten försökte skrämma bort utländska turister från stränderna i augusti genom att sätta upp bedrägligt verkliga skyltar. Som meddelade på engelska att simning var förbjuden eller varnade för ”farliga maneter” eller fallande stenar. Allt falskt och påhittat, förstås. Gruppen förklarade senare att åtgärder måste vidtas mot ”exproprieringen” av stränderna av semesterfirare.
Tillbaka till Park Güell.
Ett besök på den unika skapelsen av arkitekten Antoni Gaudí har varit avgiftsbelagt sedan 2013 och inte är det billigt, med tio euro i inträde. Trots det är det fortfarande den mest besökta attraktionen i Barcelona vid sidan av basilikan Sagrada Familia. En kvinna bor med sin vuxna son bara några gator bort och säger att ”kaoset bara blir värre.”
”Det är bullret och smutsen och det är inte bara här. Jag har aldrig sett hela staden så smutsig. Och så turisternas dåliga beteende. Folk sitter alltid framför vår ytterdörr och blockerar vägen”. Säger kvinnan som just nu är på väg till jobbet på sjukhuset, men hon hoppas på bättring. Till skillnad från en ung smyckesdesigner som just har kastat in handduken. Hon säljer sitt hus och flyttar bort med sin sambo. Vart? ”Jag vet inte än, kanske till en lugn strand för nu lider hela staden (av massturism), tror jag”.
Konstnärskvarteret Vila de Gràcia.
Men ingenstans i Barcelona är irritationen så uppenbar som i Vila de Gràcia. Om du går genom de smala gatorna i konstnärskvarteret kan du nu se dem nästan överallt. Budskapet: ”TURISTER GÅ HEM” står med stora bokstäver på väggar, garageportar, anslagstavlor och monument. Graffitin dyker upp i nästan vartannat gathörn. ”Mer än någonsin tidigare”, sa den statliga TV-kanalen RTVE nyligen. Slagord mot turism kan också ses på små gula klistermärken och på stora banderoller. En liten radikal minoritet, kan den oinvigde besökaren tycka. Inte alls! ”Vi tänker alla lika”, försäkrar Ester från stadsdelsföreningen Verdi del Mig.
Medan kvinnan med kort grått hår avbryter förberedelserna inför stadsdelsfestivalen för att tala med journalisten, samlas allt fler för att få utlopp för sitt missnöje. ”Vi kan inte längre dansa på gatan på festivalen som vi brukade”, ”Här talas bara engelska” och ”Vi är främlingar i vårt eget hus”, är bland de saker som kan höras. En ung kvinna klagar: ”Många besökare blir berusade och blir kränkande.” Nästan varje sekund går turister förbi den upphetsade gruppen utan att inse att de är föremål för det hetsiga samtalet.
Galicien och Santiago de Compostela.
Detta var Barcelona, men även i Santiago de Compostela, destinationen för förment fromma pilgrimer finns det allt fler klagomål på besökare. Dessa inte bara strövar på gatorna berusade och skrikande till tidigt på morgonen, utan de sover dessutom ruset av sig i det fria.
Det finns en medvetenhet om problemet med massturism.
Politiker och näringsliv är medvetna om problemets dimensioner och förringar det inte, även om åsikterna går isär angående skäl och lösningar. ”Fobin för turism på Kanarieöarna börjar sakta bli oroande”, sa den nya regionala turistministern Jessica de León nyligen. Men polemiken förs även av intressenter, hävdar hon. Stadsrådet Jordi Valls, som är ansvarig för den ekonomiska utvecklingen i Barcelona, erkände rakt på sak i en intervju med tidningen ”La Vanguardia”: ”Finns det en gräns för turismen i Barcelona? ”Ja det finns det”. Har vi nått denna gräns? ”Förmodligen.”
En sak är säker: situationen kommer inte att förbättras av sig själv. Enligt uppskattningar från berörda myndigheter står Spanien inför ett nytt rekordår i år med fler utländska besökare än någonsin tidigare. 85 miljoner förväntas vilket är 1,3 miljoner över den topp som registrerades 2019, året innan pandemin bröt ut . Sektorn står för tolv procent av bruttonationalprodukten i Spanien, och till och med runt en tredjedel på Kanarieöarna och Balearerna.
Inte ens de som gynnas av de höga siffrorna kan blunda för verkligheten. Ordföranden för hotellföreningen i Playa de Palma på Mallorca (FEHM) talar klartext med den berömde sångaren Pedro Marín: ”Det är inte acceptabelt att invånarna är rädda för att gå en promenad här”, sa Marín till tidningen ”Última Hora”. ”I somras var det våldtäkter, knivhugg, stölder, droger, en katastrof.” Hotellägaren försäkrar oss om att han och hans kollegor försöker få med sig ”rimligt bra turister” till ön. Men det behövs också fler poliser och fler ”hårda nypor”.
Som bekant har allting en fram och en baksida så även massturismen:
Turistnäringen i Spanien växer.
