MC-tur till historiska platser

Concrete & Rebar Tour Western Europe 2023. En mc-tur.

Vi är ett gäng pensionärer som har boende i Torrevieja. Vi har under flera år åkt runt i Spanien tillsammans. Oftast har vi ofta utgått från Torrevieja men några gånger tidigare har en del av oss även kört från Sverige och anslutit med Torrevieja-gruppen någonstans i Spanien. Men denna gången skulle vi åka från Sverige. Planen var att köra ner på cirka 14 dagar och på vägen besöka ett antal historiska platser utmed vägen.  

Den 1 september tog vi Kielbåten från Göteborg…

Vår Spanien tur 2022 fick namnet Irrfärder vilket visade sig passa bra. Årets tur fick namnet Betong och armeringsjärns tour 2023 Västeuropa, eller det mer coola namnet Concrete & Rebar Tour Western Europe 2023.

Deutches Panzermuseum

Vårt första historiska stopp var planerat till Deutsches Panzermuseum i Münster en bit söder om Hamburg. Vi blev varnade för vägarbetet vid Elbetunneln genom Hamburg och tog svängen runt Hamburg på lite blandade vägar fram till platsen. Detta museum är riktigt bra, ett av Europas bästa, här finns de flesta stridsvagnar och alla de klassiska tyska vagnarna från WW2 som Panter, Tiger, Königstiger, och även det sista djuret Leopard ihop med en mängd andra vagnar.

Arnhem

Tiden rinner iväg när man har kul och efter en lunch på samma ställe så var det eftermiddag. Nästa historiska stopp skulle bli Arnhemsbron men dit skulle vi ändå inte hinna idag. 
Att få hotell med enkelsängar är inte det lättaste. 75 % av hotellen går bort på grund av det kravet, vi behöver fyra rum med enkelsängar till oss åtta. Att det skulle vara så svårt?
Vi hittade ett som såg bra ut i en by som hette Natbergen och vi var de enda boende på Gasthauset ihop med några fulla Ukrainare som hade någon koppling till stället. Hur som helst, så fick de inte nog med att filma och ta kort på oss. På morgonen när vi skulle åka var de redan uppe för att filma och ta mera bilder. 

Arnhemsbron

Nu var ju Arnhemsbron målet vilken vi också kom fram till efter någon timma. Slaget vid Arnhem var en del av Operation Market Garden som utkämpades i och omkring de holländska städerna Arnhem, Oosterbeek, Wolfheze och den omgivande landsbygden mellan 17-26 september 1944. Man mötte ett oväntat hårt motstånd och endast en liten styrka lyckades ta sig till Arnhems bro medan huvuddelen av divisionen stoppades i utkanten av staden. Utan att ha säkrat broarna kunde de allierade inte gå vidare och stabilisera frontlinjen söder om Arnhem. 1st Airborne Division hade förlorat nästan tre fjärdedelar av sin styrka och fick aldrig mer delta i nya strider.

Gunnar Lönn med vänner, vid Arnhemsbron på mc-tur..
Jag och vännerna vid Arnhemsbron

Dunkerque

Efter Arnhem var nästa historiska stopp Dunkerque där vi också övernattade med samma problem som dagen innan med att få enkelsängar, varför ska det vara så svårt?  Kvällen tillbringade vi genom att vandra runt och se en del av historien på platsen. Den 27 maj 1940 inleddes ”Undret vid Dunkerque”. En fransk-brittisk armé på cirka 340.000 man lyckades evakueras till England från Dunkerque vid Engelska kanalen. Den engelska flottan och tusentals privata skeppare gjorde en fantastisk insats vid evakueringen som avslutades den 3 juni. 70.000 allierade soldater stupade och 40.000 togs till fånga. Tyskarna sänkte 200 fartyg.

Den stora besöksdagen

Dag tre var vår stora kolla-runt-dag och vi förstod att när dagen var slut så skulle vi vara lika långt från Torrevieja som vi var på morgonen. Men som pensionär har man ju ingen brådska, ja nästan alla är pensionärer trots att någon av oss fortfarande tycker han har ett arbete fast ingen av oss övriga begriper vad det är.

La Coupole History Center

Första historiska stoppet  för dagen blev La Coupole History Center. Det är en av de ”specialkonstruktioner” som byggdes på fransk mark av den tyska armén 1943-1944 för att möjliggöra idrifttagning av nya vapensystem. Flygande bomber V1 och raketen V2, avsedda att träffa England. Betongkupolen är byggd på toppen av en platå och avsedd att skydda den underjordiska platsen. 
Platsen är mycket mäktig men tyvärr kan den bara ses inifrån eller utifrån på håll. På grund av placeringen på berget så finns det risker med att ha folk uppe på kupolen.

Minnesmonument
Vid ett av minnesmonumenten
La Coupole.
La Coupole
Museum
La Coupoles imponerande museum

Blockhaus d’Eperlecques

Stopp nummer två för dagen blev Blockhaus d’Éperlecques. Blockhuset byggdes av tyskarna 1943-1944 och skulle fungera som uppskjutningsbas för V2-missiler mot London. 1942 beordrade Hitler byggandet av ett blockhus i norra Frankrike för montering och uppskjutning av V2-raketer avsedda för London.
Arbetet påbörjades i mars 1943 under kodnamnet ”Kraftwerk Nord West”. Mer än 35.000 utländska arbetare arbetade på platsen under de sex månader som byggandet pågick. De arbetade i grupper om 3 till 4.000, under perioder om 12 timmar. Byggarbetsplatsen stannade aldrig, arbetet utfördes på natten under kraftiga strålkastare.

Redan i maj 1943 upptäckte spaningsplanen från Royal Air Force platsen. De allierade var omedvetna om syftet med de byggarbetsplatser som identifierats. ”Men om fienden bedömer att det är användbart att göra sig besväret att bygga dem, då är det nyttigt för oss att förstöra dem”. En första bombning ägde rum i augusti 1943. Platsen bombades 25 gånger mellan augusti 1943 och augusti 1944. Den 6 juli 1944 ödelades blockhusets inre av en Tallboy-bomb. 

Ett gäng pensionärer på mc-tur.

Fästningen Mimoyecques

Även känd som ”kanonen mot London”, är en av de mest imponerande byggnader som uppfanns av Hitler, belägen några kilometer från Deux Caps-platsen. Kanonen hade ett eldrör på 130 meter och flera sådana kanoner skulle grävas fast nära Mimoyecques på den franska kanalkusten. Tanken var att man med dessa kanoner skulle kunna skjuta upp till 600 granater per dygn mot London.
Längs eldröret fanns krutkammare som tändes när projektilen hade passerat för att ge ökad utgångshastighet. Efter testskjutningar visade det sig dock att skottvidden bara var 2/3 av den i teorin uträknade och när Hitler fick del av resultaten lade han ner projektet. Kvar idag ligger hela anläggningen i berget, när vi kom dit tyckte de det var roligt för det var längesedan några svenskar hade varit där. Platsen har bara kunnat besökas sedan 2010.

Sista historiska stoppet för dagen var Batteri Todt. Eftersom det är måndag och många museer är stängda på måndagar så visste vi i förväg att vi bara skulle kunna göra besöket från utsidan. Batteriet bestod av fyra Krupp 380-millimeters (15 tum) kanoner med en räckvidd upp till 55,7 kilometer, kapabla att nå den brittiska kusten. Det rankas tvåa bland de viktigaste kustbatterierna vid Atlantvallen efter Lindemann-batteriet.   

På väg mot Normandie…

Mot bättre vetande tänkte vi ta kustvägen söderut, men i 35 graders värme genom byar och bakom husbilar i 40 km/h så fick vi nog. Att köra mc i sol och hög värme är inte så härligt som många tror, det blir nästan olidligt och man längtar ibland efter sin bil med AC. Efter en stund stannade vi till och jag såg i ögonen på de övriga i sällskapet att om vi inte körde upp på motorvägen nu så skulle det bli revolution och så fick det bli. Motorväg går fort och man kommer framåt och värmen är lättare att stå ut med.

Rouen

Övernattningen blev i utkanten av Rouen på ett väldigt bra hotell och en trevlig restaurang. På kvällen kom någon på att Vikingen Rollo ligger begravd i Rouen i katedralen och sådant får man ju inte missa. På morgonen blev det att köra in i staden och som vanligt mot bättre vetande. Att köra åtta stycken mc inne i en stad på små smala gator i värme är ingen höjdare, men till slut hittade vi ändå fram till platsen.

Rollo


I tv-serien Vikings beskrivs Rollo. Han är dock fortfarande ihågkommen för sin roll i att etablera Normandie och för att vara stamfader till den normandiska kungafamiljen, inklusive William Erövraren, som erövrade England 1066.

Efter detta besöket var det skönt med lite motorväg igen och full fart mot Pegasus Bridge. För 6:e British Airborne Division var det viktigaste uppdraget den 6 juni 1944 att ta de två broarna intakta som korsade över två parallella vattendrag. Canal de Caen och floden Orne. Detta skulle göra det möjligt för trupperna som landade på Sword Beach att snabbt fortsätta öster om Orne.
Kläderna har åkt av och det är numera T-shirt som gäller trots att det inte är det smartaste. Efter att ha kört i fel riktning på de flesta gator i kvarteret och sett fransmännen stå på balkongerna och skrika att vi kör åt fel håll, detta trots att de har enkelriktat gatorna åt fel håll tyckte vi, men inte fransmännen, tror fortfarande att det var vi som hade rätt.

Under dagen besöker vi också Ouistreham Atlantic Wall, Arromanches, och Longues-sur-Mer batteriet.

Lunch fick det bli på nästa historiska stopp som var Arromanches. Mycket turister på platsen så det blev svårt med parkering. Att också få ett bord nere vid vattnet för 8 personer gick till slut. En lunch eller middag tar sin tid, i dessa lägen saknar jag en svensk lunchrestaurang där man tar sin bricka, betalar och äter.

Arromanches
Utsiktsplatsen ovanför Arromanches.


Det tyska artilleribatteriet vid Longues-sur-Mer var kanske inte det mest kraftfulla i Normandie, men det var ett av de bäst belägna för att stoppa landstigningarna den 6 juni 1944. Installerat något tillbaka från kanten av en sextio meter hög klippa var den placerad mittemot den allierade flottan och mitt mellan Omaha och Golds landstigningsstränder.

Longues-sur-Mer batteriet
Longues-sur-Mer

En trevlig liten by

En liten bit söderut hittade vi byn Port-en-Bessin, en riktigt trevlig liten by med en massa restauranger och ett hotell med gott om enkelsängar för en gång skull så detta blev en bra övernattning.
Efter att ha checkat in på hotellet och packat av, gav vi oss av på en kvällsutflykt till Omaha Beach där vi passade på att bada på den historiska stranden.
Blev också en sväng till Maisy batteriet och Pointe du Hoc innan vi återvände till byn.

Tidvatten
Kraftigt tidvatten i byn
Omaha Beach
Omaha Beach
Hotel Eisenhower, ett stopp på mc-turen.
Hotell Eisenhower

Efter frukosten på hotellet med det passande namnet Hotell Eisenhower, var det dags att göra ytterligare några stopp innan vi lämnar Normandie. Det blev Utah Beach en av de två amerikanska landstigningsplatserna i Normandie.

Utah Beach
Utah Beach

 Sainte-Mère-Église

Sainte-Mère-Église blev nästa stopp och sista platsen att besöka i Normandie.

Johan Steele
Johan Steele

Fallskärmsjägarna landade vid 01.40 och det resulterade i hårda strider och stora förluster. Många byggnader i Sainte-Mère-Église brann den natten och lyste upp himlen för tyskarna och en del landade i brinnande hus och dog innan de lyckades ta sig ut. En uppmärksammad händelse var fallskärmsjägaren Johan Steele som fastnade med fallskärmen i byns kyrktorn. John kunde bara titta på när striderna pågick under honom. Han skadades i foten och efter att ha spelat död i två timmar blev han senare tillfångatagen av de tyska soldaterna. Han överlevde kriget och en docka av honom finns hängande i en fallskärm i kyrktornet i Sainte Mére Église.  Här finns ett mycket bra museum och hela torget spelar på invasionen. Kanske ett av de mest intressanta områdena i Normandie.

Nästa stopp Spanien!

Nu fick det bli kylväst på, det är en väst som blöts ner och under avdunstningen kyler den rätt bra men måste blötas ner varje gång man stannar eftersom den blåser torr fort.
I planen låg också att besöka Mont-Saint-Michel men att göra detta med mc i 35 grader gör att suget att se denna plats minskar. Efter en omröstning, hoppade vi över platsen.
Motorväg mot Spanien gäller nu, eftersom det är mitt på dagen när vi börjar rulla. Vi har 95 mil till gränsen och målet att komma till Spanien imorgon. Detta gör att vi behöver köra cirka 50 mil under eftermiddagen. Övernattningen blir i La Crèche på ett bra hotell med parkeringen utanför dörren. 

Mot Canfranc i Spanien

Motorvägen fram mot Pau var som att köra betalväg i Spanien, alltså ingen trafik alls. Vi hade hoppats att kunna bo på det nyrenoverade lyxhotellet i Canfrancs järnvägsstation men tyvärr fanns det inga rum lediga där, vi fick plats på ett hotell precis i närheten men bara en natt på grund av ett stort cykellopp (Spanien Runt) som skulle gå på platsen och därav inga lediga hotellrum. Jag har i ett tidigare nummer av tidningen skrivit om Canfranc som är en mycket sevärd plats.

Canfrancs järnvägsstation.
Nyrenoverade lyxhotellet i Canfrancs järnvägsstation

Hemmakänsla!

Att vakna i Spanien känns som om man är hemma, vilket kanske inte är så konstigt. Målet var nu att köra Galicien runt men på grund av regn hoppar vi det, alternativ två var Pyrenéerna österut men samma väder där. Beslutet blir att vi kör söderut mot Costa Blanca men först har vi tänkt att bada i de romerska baden i Tiermas. Strax innan Tiermas ligger en av de övergivna städerna med namnet Escó. Vägen upp till Escó var en grusväg i mycket dåligt skick och att köra upp där med våra hojar var precis vad som gick att göra. Escó är en övergiven stad för att den exproprierades under 1960-talet för byggandet av Yesa-reservoaren. Övergivna städer har alltid en mystisk och spöklik charm.

Bland de spöklika gatorna i Escó sticker ruinerna av den romanska kyrkan San Miguel ut, liksom det rekonstruerade Eremitaget Nuestra Señora de las Viñas. En promenad mellan dess kala fönster och dess sönderfallande väggar har något apokalyptiskt över sig.
Efter att ha varit runt och fotat och imponerat på ett par spanska offroad-åkare som tittade på våra hojar och skakade på huvudet hur vi kommit upp med dom. Men vi förklarade att den typen av hojar vi kör kallas ”Sweden offroad”. 

Gata i Escó.
Spöklika gator i Escó


En liten bit efter Escó  ligger de romerska baden, de ligger i en vattenreservoar och är bara synliga vid lågvatten. Det var inte lågvatten nu utan vattnet gick långt över baden och det var betydligt mera vatten mot vad det brukar vara här i september så något bad blev det inte.

Tiermas

Men på kullen bredvid ligger ytterligare en övergiven stad som heter Tiermas. Vägen upp är avstängd men med Sweden offroad så tog vi oss förbi och körde upp till staden. 
Staden är nästan helt uppslukad av naturen som har tagit över marken som orättvist togs från sina ägare för mer än ett halvt sekel sedan. Att ta sig fram genom undervegetationen var svårt, det finns stigar men de växer igen mer och mer.
San Miguels kyrka är en av de konstruktioner som väcker mest uppmärksamhet. Kupolen kollapsade för en tid sedan. Det riktas kritik mot de nuvarande ägarna av marken som inte har lyft ett finger för att bevara arvet innan det raserat totalt. Tiermas, var för många år sedan en hel stad.

I byn Sos en liten bit bort ligger det ett Paradorhotell, dessa är alltid bra och en upplevelse i sig att bo på. Äntligen fick vi den efterlängtade eftermiddagen att inte göra något. Utan bara sitta på hotell terrassen med en öl och njuta av pensionärslivet och tycka att man har det bäst i världen. Det visar sig att byn Sos del Rey Católico är en riktig pärla och en historisk plats.
Staden ligger på en klippig höjd vilket gjorde den till ett fäste under lång tid och eftersom den återerövras på 900-talet hade den stor betydelse som gränsstad. År 1044 införlivades den i kungariket Aragon.
Hela dess historiska centrum är mycket välbevarat och staden förklarades som en BIC plats 1968. Det exceptionella bevarandet av dess stadskärna gör att en promenad genom denna stad blir en resa till det förflutna. 

Mot Costa Brava och Torrevieja

Mc-träffen i Castellón de la Plana blir dagens mål men först ska vi göra ytterligare några stopp innan vi når dagens slutmål. 

Flygplanskyrkogården

Några av oss har inte varit vid flygplanskyrkogården så vi styr mot den på morgonen. Här står ett hundratal plan från hela världen uppställda. En del för skrotning och en del står där för förvaring.

Flygplanskyrkogården under en mc-tur.
Flygplatskyrkogården

El Chorro

Värmen är nu riktigt obehaglig och vi lägger in lite roliga badplatser på vägen mot kusten. På vägen till kanske den mest spännande badplatsen i området passerar vi El Chorro där det sprutar ut 252. 000 liter i sekunden, detta är ett riktigt skådespel och det svalkar bra i närheten.

El Chorro
El Chorro

Fuente de los Baños

Bara en liten bit efter El Chorro ligger Fuente de los Baños eller Arabiska baden. Här kommer det upp ca 7000 liter varmvatten från underjorden per minut, vilket gör att floden håller en jämn temperatur året runt. Effekten känns inte så mycket på sommaren men på vintern när det är kallare ute känns det tydligare. Platsen är en riktig pärla att bada på.

Sista biten mot Castellón de la Plana har en helt underbar mc-väg, kurvig, ingen trafik, slät och fin asfalt. Efter att ha kommit fram ätit och vilat lite, var intresset för mc-träffen ganska så litet. Bara två av oss orkade ta taxi till träffen och resten gick för att sova. Ja ja, vi är ju ändå pensionärer. Här gör vi lite olika val men träffas igen i Torrevieja om någon dag. Med det var 2023 års mc-tur slut.

Här kommer det upp ca 7000 liter varmvatten från underjorden 
i minuten vilket gör att floden håller en jämn temperatur året runt.


Gunnar Lönn

Jag heter Gunnar Lönn och är en glad pensionär med ett stort intresse för övergivet, historiska platser och häftiga byggnadsverk. Jag har hållit på i många år att besöka dessa typer av sevärdheter, men under de senaste åren har jag också börjat med att dokumentera platser som jag besöker.

Läs också

Gitarr

La Herraduras första internationella bluesfestival.

Grundaren av Mijas Blues Festival, Kevin Hillier, ligger bakom bluesfestivalen som äger rum fredag 28 …