Osuna och det unika stenbrottet

På en kulle i hjärtat av Osuna, i södra Spanien, ligger ett landskap som ser ut som något ur en annan värld. Höga väggar av gyllene sandsten reser sig som tempelväggar, uthuggna av människohänder genom årtusenden. Platsen kallas El Coto Las Canteras – men den är mer än ett gammalt stenbrott. Det är en berättelse om 2.000 år av arbete, makt, glömska och återfödelse.

VAR LIGGER OSUNA? Centralt belägen stad i Andalusien, vid väg A-92 som går mellan Málaga och Sevilla.

Staden Osuna kanske inte tillhör Spaniens mest kända eller största turistmål, utan Osuna är idag en ganska liten, lugn stad i Andalusien – men med en ovanligt tung historisk bakgrund. Den är inte i klass med Sevilla eller Granada, utan mer en levande småstad där historien bara råkar vara överallt.

Första gången vi besökte staden blev det ett mycket kort besök vid den gamla tjurfäktningsarenan som användes som Meereens arena i Game of Thrones. Till inspelningen deltog över 500 statister och stora delar av lokalbefolkningen var med.

Detta fick den effekten av att turismen ökade kraftigt, Osuna blev internationellt känd och även platser som stenbrottet började locka fler besökare. Men denna gången var målet att besöka mer av staden och då framför allt stenbrottet. Man kan säga att hela staden bokstavligen är huggen ur samma berg.

Det iberiska lejonet som är drygt 40 ton tungt.

Den lokale konstnären Francisco Valdivia som mellan 2004 och 2006 högg fram stora reliefer inspirerade av motiv från regionen, bland annat det iberiska lejonet.

Blev en romersk koloni

Staden brukar i folkmun även kallas Andalusiens Petra och det finns ett skäl till det. De första spåren av stenbrytning går tillbaka till förromersk tid, när iberiska och turdetanska folk levde i området. De tog ut mindre mängder sten för lokala byggnader och gravar.

När romarna erövrade området och gjorde staden till en romersk koloni, ökade behovet av byggmaterial kraftigt. Under romartiden bröts stora block härifrån till murar, offentliga byggnader och bostadshus. Stenen från brottet användes för att bygga den romerska staden Urso – det som idag är Osuna. Murar, vägar och offentliga byggnader växte fram med block från just detta stenbrott. Redan då visste man något avgörande: stenen här var speciell.

Det är en kalkrik sandsten som är relativt mjuk när den bryts – men som hårdnar när den kommer i kontakt med luft. Den blir då både stark och hållbar, perfekt för byggande. Det är ingen slump att en stad växer fram just här.

Brytningen skapade allt större hålrum i berget, men det var inte fråga om att skapa salar. De tomma rummen var helt enkelt resultatet av att man tog ut sten.

Efter romartiden fortsatte stenbrytningen periodvis under medeltiden, men den verkligt stora expansionen kom under 1500-talet. Då upplevde Osuna en ekonomisk och kulturell blomstring. Adelspalats, kyrkor och kloster byggdes, och behovet av byggnadssten var enormt och det var under dessa århundraden som de största kamrarna och gångarna bildades. Arbetet fortsatte i olika omfattning ända fram till 1900-talet, och först på 1960-talet upphörde den industriella brytningen.

Restaurering

Under en period användes området till och med som tipp för byggavfall. Ett historiskt landskap höll på att försvinna i glömska. I slutet av 1990-talet köptes området av privata ägare som ville rädda platsen. Det som följde var något ovanligt, rensning och restaurering av området. Den lokala konstnären Francisco Valdivia som mellan 2004 och 2006 högg fram stora reliefer inspirerade av iberiska motiv från regionen, bland annat det iberiska lejonet. Denna stenkoloss, skulpterad av över 40 ton sten och representerar platsens förfäders styrka och iberiska kulturarv.

Det är inte bara en ruin. Det är inte bara ett museum. Utan det är en plats där arbete, historia och nutid fortfarande möts. Och när man står där, omgiven av de höga stenväggarna, inser man något ganska enkelt men ovanligt: Det här är inte något som byggdes en gång.

Det här är något som skapades långsamt – hugg för hugg, generation efter generation.

Och det fortsätter fortfarande att berätta sin historia. De stora salarna som uppstod vid stenbrytningen är nu ett av Spaniens största naturliga auditorium, det är en plats för konserter, bröllop och kultur och ett museum över arbete och historia. Temperaturen inne i berget ligger konstant runt 22 grader, och akustiken gör att platsen används för stora evenemang.

Trots sin historia är Osuna ingen turistplats. Det är en liten stad med runt 17.000 invånare, där livet fortsätter i ett lugnt tempo. Här finns: caféer där lokalbefolkningen samlas, smala gator med tvätt som hänger mellan husen, kyrkor som fortfarande används. Men det är just detta som gör platsen speciell. Den är inte byggd för turister – den bara råkar vara historisk.

Precis nedanför stenbrottet ligger en romersk teater som ej går att besöka eftersom den ligger på privat mark. Resten av staden är nu upp till besökarna att själva utforska, här finns mera att se och hoppas nu att namnet Osuna fastnar i minnet. Om du vill veta mer så besök gärna kommunens webbplats.