Hej! Spanien Ett magasin för nordbor med aktuella reportage på svenska om livet i Spanien och mer därtill.
Caminito del Rey är en av de mest välbesökta sevärdheterna i Andalusien. Här bjuds du på en välorganiserad vandring med allt från storslagna vyer och porlande vatten till svindlande höjder och djupa dalar. Vill du dessutom utmana dina rädslor är den ett måste!
De flesta på Costa del Sol har nog hört talas om Caminito del Rey. Det är en vandringsled som ursprungligen byggdes i början av 1900-talet för att ta arbetare till bygget av en damm och en kraftstation, otillgängligt belägen i den djupa Gaitanesravinen. Den kom att kallas Caminito del Rey – Kungens lilla led – efter att den spanske kungen Alfonso XIII på 1920-talet vandrat på den smala gången för att besöka dammen.
Efter att ha förfallit under många år fick leden rykte om sig att vara både spännande och farlig, vilket lockade till sig äventyrare av olika slag. Upplevelsen må ha varit fantastisk men väder och vind hade gjort själva trägången osäker och den stängdes helt av för allmänheten. Attraktionskraften fanns dock kvar … 2014 beslutade därför Málagaregionen sig för att renovera, eller snarare bygga en ny, Caminito del Rey. Idag har leden cirka 300 000 besökare per år och är en av de dussin platser som är populärast att besöka i hela Andalusien. Fortfarande har den rykte om sig att vara en utmaning; vilka är väl vi att inte acceptera en sådan?
Samtidigt är själva leden så välbyggd och fin med ordentliga räcken på utsidan och vajrar att hålla sig i på insidan, vilket gör att de flesta brukar slappna av efter en stund.
kunniga, trevliga och erfarna vandrare.
Vi är i det här fallet Maria Boije, Thomas Jernmark, Madelen Hasson och undertecknad, Björn Stenvall. Trots en viss oro för svindel hos en del av oss togs beslutet att ta tjuren vid hornen. Först som sist, idag är detta en helt säker vandring! Att besöka Caminito del Rey är förvisso ett äventyr, men ett säkert sådant. Allt är väldigt välorganiserat och via hemsidan www.caminitodelrey.info är det enkelt att boka sig för en vandring. Sedan tar du bilen dit och följer skyltarna mot den stora parkeringen där skyttelbussar med täta turer tar besökarna till utgångspunkten. Vid slutet av vandringen väntar återigen bussar för återtransport till parkeringen.
Känn din medvandrare
Eller gör du som Madelen och jag och ser till att bli vänner med erfarna vandrare med stor vana av att organisera olika former av upplevelser. Thomas och Maria har lett många vandringar och guidade turer, både i Estepona Nórdicos regi och i andra sammanhang. De sonderade terrängen, beställde biljetter och bokade skyttelbussen. När de hämtade upp oss i Estepona kunde vi njuta av en avslappnad biltur på cirka 1,5 timme genom vackra landskap. Under resan berättade Thomas också om Caminito del Rey, dess bakgrund och vad vi hade att förvänta oss. Allt detta har givetvis knyckts och återfinns i texten.
Ok, det här är kanske inte en vandring för alla, det ska erkännas. För den som har rädslor att utmana finns det möjlighet att möta både akrofobi (höjdskräck), agorafobi (torgskräck) och klaustrofobi (cellskräck). Akrofobi är den mest självklara utmaningen och det är inte ovanligt att känna lite yrsel i början. Samtidigt är själva leden så välbyggd och fin med ordentliga räcken på utsidan och vajrar att hålla sig i på insidan, vilket gör att de flesta brukar slappna av efter en stund. Agorafobi har mest att göra vilken tidpunkt som du väljer att besöka Caminito del Rey. Under högsäsong är det väldigt mycket folk och organiserade grupper släpps igenom var tionde minut. Med alla människor som stannar titt som tätt för att fotografera så blir det lätt trångt och köbildning.
Klaustrofobi då?
Jo, efter bussresan från parkeringen så inleds vandringen med en 1,5 kilometer lång tunnel, vilket är lite oväntat. Den är ganska låg i tak och är inte mer än ett par meter bred. Det fläktar dock skönt, den är upplyst och det tar inte särskilt lång tid att komma till startstationen där Caminito del Reys duktiga personal ser till att alla kommer med i rätt grupp och lotsar ut vandrarna med lagom intervall. De kontrollerar även besökarnas utrustning; sandaler är inte tillåtna, ej heller gåstavar, käppar eller paraplyer. Barn måste vara åtta år eller äldre för att följa med medan hunden måste stanna hemma. Hjälmar delas ut, vatteninköp rekommenderas och rökning förbjuds.
När du väl kommer ut på själva leden inser du att alla regelverk och förberedelser är värda besväret! Det är en magisk omgivning med mäktiga berg och djupa raviner, en vandring som växlar mellan trägångar och fast mark, vattenleder och broar, nästan alltid med hissnande utsikter. Eftersom vi, tack vare våra erfarna vänner, valt att gå både tidigt på säsongen och relativt tidigt på dagen är det inte alltför mycket folk heller.
Mestadelen av vandringen är relativt plan med backar på endast några kortare sträckor. Har du normalkondition och tycker om att gå under 3-4 timmar så är den absolut ett alternativ för dig. Är du intresserad av natur, geologi och höjder är den ett måste! Vi var alla fyra enormt nöjda och inte så lite stolta över utmaningen – vissa delar ÄR lite läskiga – men vi klarade det galant. Eller som Madelen uttryckte det:
– Är jag glad över att jag gått den? Absolut! Kommer jag att gå den igen? Aldrig i livet!
Vid vattenhålen efter slutstationen är det väldigt många glada miner och mycket samtal. De flesta nämner någon del av vandringen som gjort ett extra starkt intryck, ingen kan säga att det inte var en omtumlande upplevelse och alla pratar liiite för högt. Är inte det ett tecken på en riktigt bra vandring?
