Den GULA blomstertid nu kommer

Om vintern är mild kan man redan i december se de första gula blommorna slå ut utmed Costa del Sol och dess närmsta inland. Nu börjar gultiden brukar vi säga och den varar ett bra tag, normalt ända in till sommaren. Den mest intensiva gultiden är dock februari till april. I den här artikeln presenterar jag 10 olika gulblommande växter. Allt från den minsta lilla påskliljan till den stora akacian, plus ett par trädgårdsväxter.

Gul jasmin

Jasminum mesnyi. Gul jasmin är en mycket populär trädgårdsväxt i Andalusien. Det är en städsegrön, klättrande häckväxt med intensivt klargula väldoftande blommor. Den blommar från februari till april-maj. Plantan behöver stödjas, alltså den är inte självklättrande och för att få en vacker blomning även nästa år behöver den klippas ganska hårt. Den tål lägen i helsol, men föredrar lite halvskugga på eftermiddagen. När den väl är etablerad klarar den torka ganska bra. Den tål även några minusgrader. Ursprungligen kommer Gul jasmin från Kina.

Småblommigt ärttörne

Ulex parviflorus. En bekant sa en gång att ”naturen i Spanien är mycket vacker, men ack så stickig!” Det stämmer i allra högsta grad på den här plantan. Den blommar redan under vintern eller till och med så tidigt som i oktober och ända fram till maj. Blommorna är små, nästa smutsgula, sitter mycket tätt och är väldoftande. Hela busken är extremt taggig. Det som skulle vara blad är taggar och de sitter mycket tätt. Den klarar sig alldeles ypperligt i mager jord och är oftast den första plantan som kommer tillbaka efter naturbränder.

Tårakacia

Acacia Saligna. Den här Akacian är otroligt imponerande när den blommar för fullt. De solgula blommorna ser ut som små bollar och är ofta så många att grenarna blir tunga och släpar ner på marken. Den bildar stora buskage och ibland träd.

Ursprungligen kommer denna från Australien men här är den inplanterad och växer nu vilt. Den är mycket invasiv, om än vacker. Den tränger undan annan växtlighet och inte mycket klarar av att växa under den. Trots det har den använts för att förhindra erosion och ras. Felaktigt och lite slentrianmässigt kallas den för mimosa. Det är inte konstigt för blommorna är väldigt lika men större och har kraftigare gul färg. Bladverket skiljer sig också åt, Tårakacians blad påminner om pilträdets. Den blommar från slutet av februari till maj beroende på område och hur varmt det blir.

Getoxalis

Oxalis pes-caprae. Om man i Sverige är van vid att se naturen full av blommande vitsippor, så kan man här se Getoxalis växa likadant. Det är väldigt imponerande se hela fält av dessa gula blommor. Blomningstiden är från februari och ända in i maj. Plantan kommer ursprungligen från Sydafrika och här är den kulturspridd. Det sägs att den togs hit för att getterna skulle få mer bete. Därför brukar den kallas för Getfotsklöver. Men plantan är en Harsyreväxt och getterna gillar inte det sura. Mig veterligen finns det inga betande djur som tycker om den.

Getoxalis och vitsippor har faktiskt mer gemensamt än vad man kan tro. Bägge förökar sig med sitt rotsystem. Getoxalisen räknas som ogräs, om än ett vackert sådant. Det finns en dubbelblommande variant som kallas för Lyckoklöver Double Trouble. Den är inte vanlig i naturen men jag har sett den
på några få ställen.

Åkerringblomma

Calendula arvensis. Jag tror att alla som kommer från Sverige vet exakt hur en ringblomma ser ut. Detta är en kopia i miniatyr. Plantan blir ca 30 cm hög som max upp till 50 cm. Blomman är endast 3-4 cm bred. Färgen är oftast solgul men det förekommer gulorange blommor också. Som utseendet avslöjar ingår Åkerringblomman i Prästkragesläktet. Både blad och blommor är ätliga, men tillför inte så mycket smakmässigt. Blommorna används främst som dekoration i sallader eller drinkar. Den här ringblomman är en mycket härdig planta och blommar från februari ända fram till och med november.

Taggig ginst

Calicotome spinosa. Tillbaka till den vackra, men taggiga naturen. Den här busken har inget svenskt namn, men kallas ibland felaktigt för Djävulsginst. Till skillnad från Ärttörnen har den små gröna blad och taggarna sitter inte tätt. Men de är kraftiga och upp till drygt 7 cm långa. Har man otur och trampar på en som råkar stå upp i naturen går taggen lätt igenom en skosula. Jag kan intyga att det gör väldigt ont! Detta är också en ärtsläkt, vilket man enkelt kan se på blomformen. Färgen är vackert solgul och när buskarna är i full blom doftar de mycket gott. Blomningen är från mars till juni.

Doftjonkvill

Narcissus assoanus. För ca 20 år sedan, under en promenad för att plocka vildsparris, fick min man och jag syn på en liten otroligt vacker planta. Det såg ut som en påsklilja i miniatyr! Det är en lökväxt i släktet narcisser och familjen amaryllis. Den är bara ca 15 – 20 cm hög. De gula, svagt citrondoftande blommorna sitter ensamma eller parvis på en rund stjälk. Själva blommans storlek är inte mycket större är en fingernagel. Blomningen varar från mars till maj. Denna lilla påsklilja växer vilt i Sydfrankrike och här i Sydspanien. Jag misstänker dock att den är ganska sällsynt för vi har bara sett den på en enda växtplats. Så länge som vi bodde i det området gick vi varje år upp till denna plats för att beundra den vackra lilla påskliljan.

Sprutgurka

Ecballium elaterium. Precis som namnet säger, är detta en gurkväxt. Men den är inte ätlig, tvärtom den är giftig. Det är en flerårig ört som är strävhårig, den ser taggig ut. Sprutgurkan innehåller giftiga cucurbitaciner, vilka är kraftiga laxermedel. Den används i Medelhavsområdet som laxermedel och vid behandling av bihåleinflammation. Intranasal användning misstänks ha orsakat angioödem och dödlig hjärt- och njursvikt. Sprutgurka eller exploderande gurka som den också kallas är väldigt beskrivande namn. Frukten eller gurkan exploderar på grund av extremt inre turgortryck som byggs upp när den mognar. Detta tryck, kan bli upp till 6 bar, vilket är högre än ett vanligt bildäck. Fröna, ihop med en slemmig vätska, kommer ut som om frukten hade en raketmotor. Hastigheten kan vara upp till 20 m/s och fröna kan nå ända upp till 12 meter bort.

Silverakacia

Acacia Dealbata Mimosa. Redan i december-januari kan man se Mimosan blomma i en del trädgårdar. Det är ett litet vackert träd och den blommar med blekgula till klargula små bollar. Som längst blommar den till mars-april, helt beroende på vädret. Här, 3 mil från kusten, brukar blomningen inte vara mer än till slutet av februari. Mimosa eller Silverakacia, som den egentligen heter på svenska, kommer även denna ursprungligen från Australien och kan under gynnsamma förhållanden där bli ända upp till 30 meter hög. Den är invasiv men omtyckt av florister. I vissa länder ingår Mimosan i buketter som ges till kvinnor på Internationella kvinnodagen den 8 mars.

Spansk ginst

Spartium junceum. Detta är en planta som bildar upp till 5 m höga buskar, ibland stora buskage, med vidjeliknande grenar som ser ut att vara bladlösa. De blad som finns är små och har inte någon större betydelse för plantan. Fotosyntesen utförs i de gröna skotten.

Det är också här som blommorna kommer. Att plantan hör till ärtsläket ser man tydligt för de kraftigt gula och väldoftande blommorna är klart lika ärtblommor. Den blommar från mars/april och i princip hela sommaren. Den har traditionellt använts som fiber, särskilt för att binda vinrankor. Som baljväxt har den också använts som häck på grund av dess förmåga att binda atmosfäriskt kväve.