Hej! Spanien Ett magasin för nordbor med aktuella reportage på svenska om livet i Spanien och mer därtill.
Visste ni att Spanien har sex exklaver i sitt närområde, de man hört talas om är oftast Ceuta och Melilla i Marocko men i det området ligger det tre spanska exklaver till.
Foto: Shutterstock.
Man kan som turist inte besöka dessa eftersom det är militärområden och här finns bara militär personal, men trots allt är det ändå spanska exklaver. Den sjätte ligger inte här utan vid Pyrenéerna öster om Andorra. De har alla en spännande historia och de har inte blivit exklaver av en slump, eller har de det?
Vad är enklaver och exklaver?
EN ENKLAV är ett territorium som är helt omgivet av ett annat lands territorium, men tillhör en annan stat eller är en självständig stat i sig själv.
EN EXKLAV är en del av ett lands territorium som är geografiskt åtskild från huvuddelen av landet och saknar landförbindelse med det. En exklav kan vara en enklav i ett annat land, men inte alla exklaver är enklaver.
Ceuta
Vill man besöka Ceuta så gör man det lättast genom att ta färjan från Algeciras över sundet vilket vi gjorde vid vårt besök. Det är en plats där man bokstavligen kan se Europa – Gibraltar – bara 14 kilometer bort. Många som åker över gör det som ett dagsbesök ungefär som att tura till Danmark, vi tog med oss bilen över eftersom om jag nu ska ta mig över vill jag se hela Ceuta.
En av världens äldsta städer
Ceuta är en av världens äldsta städer, en stad på en halvö omgiven av hav och höga berg. Ceuta är som en historiebok i sten. Här vandrade feniciska köpmän för nästan 3 000 år sedan, romerska soldater marscherade genom dess gator, och araberna gjorde staden till en blomstrande hamn. Under medeltiden styrdes staden av olika muslimska dynastier tills år 1415 då kom portugiserna och erövrade Ceuta i en blodig strid, vilket markerade starten på Europas koloniala expansion. När Portugal sedan bröt med Spanien 1640, valde Ceuta att frivilligt stanna kvar hos Spanien – en unik händelse i historien.
När man går genom Ceutas gator känns det som att resa genom flera världar samtidigt. Doften av spanska tapas blandas med kryddor från marockanska marknader. Här finns kyrkor, moskéer, synagogor och hinduiska tempel – en unik religiös samexistens. Här bor ca 85 000 personer, drygt hälften är av spansk/kristen bakgrund, medan omkring 45 % är muslimska marockaner.
Hamnen är livlig och gränshandeln med Marocko är en av de viktigaste inkomstkällorna, men också ett problem på grund av smuggling. Men Ceuta är också en stad i kris. Den hårt bevakade gränsen, med 6 meter höga stängsel, är Europas yttersta försvar mot migration från Afrika. Flyktingläger, dramatisk stormning av gränsen och politiska konflikter är en del av vardagen. För spanjorerna är Ceuta en symbol för nationell suveränitet, för marockanerna en ”ockuperad stad”.
Foto: Shutterstock.
Melilla
Längre österut, på en klippa vid havet, ligger Melilla. Den är mindre känd än Ceuta, men historien är lika dramatisk. Melilla en autonom stad och även här bor det ca 85 000 personer. Ursprungligen var den precis som Ceuta en fenicisk och senare en romersk bosättning.
Melilla erövrades av Spanien redan 1497, strax efter att Granada – den sista muslimska staten på Iberiska halvön fallit. Därmed blev staden en del av Spaniens ”nya värld” i Nordafrika. Här stod strider mellan spanska soldater och berberstammar i århundraden, och Melilla blev ofta utsatt för attacker. Under 1800- och 1900-talet växte den till en militärbas i Spaniens koloniala ambitioner i Marocko. Härifrån styrdes kampanjerna under Rifkriget, där spanska trupper kämpade mot marockanska motståndsmän under ledning av Abd el-Krim.
Foto: Shutterstock.
Efter Spaniens katastrofala nederlag vid Anual 1921 – där över 10 000 soldater dödades – utgick spanska motattacker från Melilla. Men, precis som i Ceuta, är migration ett stort problem. Höga stängsel omringar staden, och flyktingar försöker ofta ta sig in. Ändå är Melilla också en plats av samexistens, där spanska och muslimska högtider firas sida vid sida.
Starkt bevakad
Melilla är också en av Europas mest bevakade gränser. Människor försöker klättra över gränsstängslet i desperata försök att nå EU. Det gör att Melilla ofta hamnar i nyhetsrubrikerna – en liten stad som bär en enorm symbolisk vikt för Europas gränspolitik.
Peñón de Vélez de la Gomera
Ungefär mitt mellan Ceuta och Melilla ligger Peñón de Vélez de la Gomera, en plats så liten att den ofta glöms bort, men som bär på en dramatisk historia.
Ursprungligen var det ett piratnäste varifrån muslimska sjörövare anföll handelsfartyg i Medelhavet. Spanien erövrade klippan 1508, förlorade den men återtog den 1564 igen under kung Filip II. Sedan dess har den varit spansk. Idag är klippan hem för ett 20-tal spanska soldater som vaktar en av världens märkligaste gränser, här bor inga civila.
Den smala landremsan som förbinder klippan med Marocko är bara 85 meter lång, vilket gör det till den kortaste landgränsen mellan två länder på jorden. Platsen är symbolisk snarare än strategisk, men visar Spaniens vilja att hålla fast vid sin historia i Nordafrika. Gränsen består av ett rep över strandremsan. Det är ett spanskt territorium och tillträde är endast tillåtet för militär personal eller personer med särskilda tillstånd beviljade av försvarsministeriet.
Peñón de Alhucemas
Eller klippan som vägrade falla. Det är en liten ö nära Marockos kust, öster om Vélez de la Gomera.
Ön överlämnades till Spanien av sultanen av Fez 1559, som hoppades på spansk hjälp mot osmanerna. Men istället blev ön en symbol för spansk militärmakt.
Under Rifkriget (1921–1926), när marockanska berber gjorde uppror, användes ön som bas för spanska styrkor. Platsen blev avgörande under slaget 1925, då spanska och franska styrkor landsteg och krossade Abd el-Krims uppror. Härifrån genomfördes det första moderna amfibieanfallet i historien, de markerade slutet på upproret. Detta räknas som en vändpunkt för Spaniens koloniala makt i Marocko. Platsen har också använts som fängelse.
Ön är otillgänglig och fungerar mest som en symbol för Spaniens närvaro i Nordafrika. Den är bemannad av en liten militär garnison och fungerar som symbol för Spaniens suveränitet. Den påminner om kolonialtidens maktspel – och Marocko gör fortfarande anspråk på den.
Islas Chafarinas
Foto: Shutterstock.
En av tre små öar strax utanför Marockos kust, nära gränsen mot Algeriet. De ser oansenliga ut, men även de är en del av Spaniens historiska arv. År 1848 ockuperade Spanien öarna, delvis för att hindra Frankrike från att expandera söderut från Algeriet. Under många år användes de som militärbas och även som plats för fångar, ön har även använts som karantänplats för sjuka under epidemier.
Endast en liten militärstyrka och biologer finns här
Öarna är ett naturreservat med tusentals sjöfåglar och skyddade arter. De är mer intressanta för forskare än för politiker, men ingår i Spaniens symboliska grepp om Nordafrika. Människor får inte bosätta sig här, och forskarna har gjort öarna till en viktig plats för naturstudier.
Llívia
Foto: Shutterstock.
Efter vår resa längs Nordafrikas kust tar vi steget tillbaka till Europa. Vi tar oss upp i Pyrenéerna, där bergen reser sig majestätiskt mellan Spanien och Frankrike. Plötsligt står vi i en spansk stad – men allt runtomkring är franskt. Vi har kommit till Llívia, Spaniens europeiska exklav. När Pyrenéfördraget 1659 drog gränsen mellan Frankrike och Spanien bestämdes att byar skulle tillfalla Frankrike. Llívia hade dock stadsstatus, och därför fick den förbli spansk – som en exklav inne i Frankrike.
Äldsta apoteket i Europa
Idag har Llívia omkring 1 500 invånare. Den är en del av Katalonien (provinsen Girona) och är känd för sitt medeltida apotek, det äldsta bevarade i Europa. Staden har en särskild väg – kallad ”den neutrala vägen” – som förbinder den med resten av Spanien genom franskt territorium.
Så slutar vår resa
Från Ceutas hamnar till Llívias bergsgator. Spaniens exklaver är inte bara prickar på en karta. De är levande museer av kolonialism, handel, kulturmöten och politiska konflikter. Från Ceutas kosmopolitiska gator till Llívia i Pyrenéerna ser vi hur historien fortfarande formar vardagen – och hur små territorier kan bära en symbolisk tyngd. Så nu är det bara att ge sig ut och utforska dessa platser, ja i alla fall de tre som går att besöka, resterande tre kan man ju känna till, vem vet, kanske frågan kommer om man är med i vem vill bli miljonär och då har man svaret.
