Hej! Spanien Ett magasin för nordbor med aktuella reportage på svenska om livet i Spanien och mer därtill.
En varm sommardag i södra Spanien, när solen ligger som ett glödande lock över landskapet och luften dallrar över de vita husväggarna, då blir vattnet i hav, sjöar, källor och swimmingpooler nästan som en egen värld. Som svalkande oaser där kroppen får en chans att andas och låta varje simtag bli en mjuk, stilla och sval förhandling mellan kraft och vila.
Foto: Shutterstock.
Det finns något ursprungligt över vatten. Något som får oss människor att minnas, även om vi inte alltid riktigt vet vad vi minns. Men kanske är det likväl just på grund av dessa minnen som vi så ofta söker oss till havet, sjöarna och simbassängerna när livet blir tungt i kroppen och rörigt i själen. Vattnet kräver ju liksom ingenting av oss. Det bara bär — och skänker löften om behag och lindring.
Vattnets mjuka motstånd
Simning är faktiskt en av de mest skonsamma formerna av konditionsträning som finns. I vatten kan man träna hårt utan att kroppen känner sig misshandlad efteråt. Här blir det ingen svettig kamp mot asfalt eller hårda golv. Inga stötar mot lederna. Bara rörelse — mjuk, rytmisk och nästan meditativ.
Kroppen får arbeta, men utan att känna sig angripen. Det är som om vattnet hela tiden hjälper till att bära den tränande genom ansträngningen.
Vattnet omfamnar nämligen den som låter sig sjunka ner i det. Det kan kännas som om motståndet i vattnet är vänligare än vad det är på land. Varje rörelse möter mjukhet och en slags vänlig eftergivlighet. Musklerna arbetar utan kantig ryckighet. Lederna slipper hårda stötar. Stela muskler börjar långsamt mjukna.
Axlar som burit för mycket vardag sjunker ned några centimeter. Höfter och rygg får röra sig friare än de gjort på länge.
Många människor märker redan efter bara några minuter att kroppen blir mindre tvär, mindre spänd. Som om vattnet varsamt tvättar bort det osynliga pansar vi så ofta bär på.
Och kanske är det också därför som så många människor känner sig yngre efter en simtur. Inte yngre på det där ungdomliga och rastlösa sättet. Utan yngre som i ordet friare.
När tyngdlagen tappar lite av sitt grepp om oss, får kroppen nämligen tillbaka något av sitt ungdomliga och besvärsfria rörelsemönster. Kroppen upplevs lättare. Stegen som nyss kändes stumma på land blir plötsligt mer gracila. Rörelserna återfår sin blida följsamhet. Samtidigt arbetar hjärtat och lungorna öppnar sig. Blodet cirkulerar och kroppen får sitt efterlängtade tillskott av livgivande syre. Det kan kännas som om vi väcks på nytt till ett än friskare och levande liv.
Rörelse som lugnar själen
Men vattnet påverkar inte bara muskler och leder. Det gör också något med människans inre landskap.
Många människor tänker klarare i vatten. Oron som nyss virvlade runt i huvudet tappar fart mellan simtagen. Tankarna blir enklare och rakare. Andningen lugnare. Uppmärksamheten mjukare. Det är svårt att simma lugnt och samtidigt vara fylld av ett inre kaos.
Kanske handlar det om rytmen. Simtag, andning, rörelse…simtag…andning…rörelse…
När kroppen får arbeta rytmiskt och monotont börjar nämligen även nervsystemet att lugna sig. Det finns nästan något tidlöst över det. Något som påminner om meditation.
Nivåerna av stresshormoner i kroppen sjunker. Pulsen hittar ett jämnare tempo. Att flyta omkring i vatten har helt enkelt en märklig förmåga att dämpa människans inre brus.
Kanske är det därför som så många människor söker sig till havet när livet gör ont, även inuti. Man går ned till stranden med kaos inom sig — men kommer hem lite renare, och, lite lättare till sinnes…
Vattnet som rening
Vatten handlar också mycket om rening. Inte bara den självklara känslan av att huden blir sval och ren, utan även på ett djupare plan. Något symboliskt. Som om vattnet hjälper oss att skölja bort sådant vi inte längre behöver bära — tröttheten, tankebruset, irritationerna och den där gnagande oron…
Efter en stund i vatten känns det ofta som om både kroppen och själen fått en ny rymd att finnas till i. Och kanske är det just därför som människan i alla tider dragits till vatten. Till källor, bäckar, åar, älvar, sjöar och hav. Där finns något läkande som är svårt att fullt ut förklara med ord och vetenskapliga termer.
Det är mer något som känns. Inuti.
Solen glittrar vackert över vattenytan, ljuden blir mjukare under ytan. Världen omkring oss sansas en aning. Man simmar genom ljus och svalka på samma gång. Det finns nästan något poetiskt i det. Något livsbejakande. Det kan upplevas som om kroppen säger tack. Och det med ett inre genuint leende…
Foto: Shutterstock.
Svalka under sommarhimlen
Särskilt tydlig blir vattnets helande effekter nu under sommaren. När värmen ligger tung över dagen och kroppen nästan går på sparlåga. Då blir vattnet en vän. Den kylande effekten gör inte bara träningen behagligare — den hjälper också kroppen att orka mer utan att överhettas.
I vattnet kan man röra sig längre och friare även under heta dagar. Kroppen kyls naturligt medan musklerna arbetar. Hjärtat slipper kämpa lika hårt mot värmen.
Många människor som annars tycker att motion känns tung i sommarhettan, upptäcker plötsligt att de faktiskt orkar mer och blir effektivare när de tränar i vatten. Samtidigt händer något även med vårt sinne.
Solen glittrar vackert över vattenytan, ljuden blir mjukare under ytan. Världen omkring oss sansas en aning. Man simmar genom ljus och svalka på samma gång.
Det finns nästan något poetiskt i det. Något livsbejakande. Det kan upplevas som om kroppen säger tack.
Och det med ett inre genuint leende…
Att simma för livet
Många människor känner en särskild sorts frihet när de simmar omgivna av det öppna havet. Där finns inga väggar, inga tak och inga klockor som styr rytmen. Bara horisonten, simtagen och den långsamma andningsrytmen.
Kroppen blir en del av något större. Simning blir på så vis ett möte mellan människan, livet och dess ursprung ur havet. Likt ett samspel, snarare än en kamp.
Men oavsett var du simmar, så sker mycket i kroppen nästan utan att du själv märker det:
• Musklerna stärks.
• Koordinationen och balansen förbättras.
• Rörligheten ökar.
• Och hjärtat och lungorna får sitt.
Och det är kanske därför som så många fortsätter simma även långt upp i åren. När andra träningsformer börjar kännas för hårda finns vattnet fortfarande kvar. Tålmodigt, bärande, förlåtande, renande och mjukgörande.
Vattnet dömer ingen. Det möter den unga och den åldrande kroppen med samma mjuka famn. Och kanske är det just där som den verkliga hälsan växer. Inte i jakten på perfektion. Utan i rörelser som känns vänliga mot både kropp och själ.
Så kanske borde vi, åtminstone ibland, simma lite mindre för prestationens skull — och istället lite mer bara för Livets skull.
> För att mjuka upp det som stelnat.
> För att svalka det som blivit överhettat.
> För att stilla det som skaver inom oss.
> För att påminna kroppen om dess naturliga rytm.
> För att ibland bara få flyta en stund genom tillvaron.
> För att helt enkelt bara göra det som vi människor alltid har gjort. Nämligen varsamt låta vattnet bära oss till ett än mer levande liv…
