Gormaz – Europas största kalifatiska fästning

Tidigt på morgonen tar jag min bil och åker mot ett av Spaniens minst kända områden.
I Soria väntar Gormaz, en fästning som berättar om en tid då gränsen mellan makter gick längs floden Duero. Trafiken avtar snabbt och ersätts av öppna vägar genom inlandet. Landskapet förändras med öppna kastilianska landskap.

Det är färre samhällen och längre avstånd mellan platserna. Det är en resa där själva förflyttningen blir en del av upplevelsen.

Soria, som tillhör den autonoma regionen Kastilien och León, är en av de minst befolkade provinserna i Spanien. Det är också en av de minst kända bland skandinaviska resenärer, trots sin historiska betydelse. Vägen går genom jordbrukslandskap med små byar där stenhus dominerar bebyggelsen. Många hus ser ut att ha stått här i generationer, och flera byar verkar nästan stilla i tiden.

Detta är ett Spanien som tydligt skiljer sig från landets mer turistintensiva regioner.

Långt ifrån turiststråken

I Soria bor färre än 90.000 personer i hela provinsen, vilket gör den till en av de mest glesbefolkade regionerna. Avfolkningen har pågått under lång tid, och många byar har förlorat en stor del av sin befolkning. Det märks i landskapet, där tomma hus och övergivna byggnader ibland bryter av mot de öppna fälten. Samtidigt finns här en känsla av autenticitet som är svår att hitta på andra besökta platser.

När jag närmar mig Gormaz blir borgen synlig på avstånd. Den ligger på en långsträckt höjd ovanför floden Duero och följer terrängens form. Den dyker upp som en horisontlinje i landskapet, låg men utsträckt, snarare än hög och kompakt. Placeringen är strategisk. Härifrån kontrollerar man dalgången och de naturliga passagerna längs floden.

Gormaz betraktas som Europas största kalifatiska fästning. Det är inte en av Spaniens mest kända sevärdheter, men ur ett historiskt perspektiv är den en av de mest betydelsefulla.

Maktcentrum

Den nuvarande anläggningen uppfördes under 900-talet, under det muslimska Al-Andalus, sannolikt under kalifen Al-Hakam II:s regeringstid i Córdoba. Borgen var en central del av det försvarssystem som etablerades längs Duero som gräns mot de kristna rikena i norr.

Under denna period var området en av de viktigaste gränszonerna på den iberiska halvön. Kontroll över platser som Gormaz innebar kontroll över territorium, handel och rörelser mellan olika makter. Den fungerade både som militär bas och som en symbol för politisk kontroll.

När jag kommer fram är området öppet och tillgängligt, utan större turistinfrastruktur. Det finns inga stora entréer eller tydliga flöden av besökare. Det gör att upplevelsen känns mer direkt. Jag börjar gå längs murarna, som sträcker sig över nästan en kilometer. Konstruktionen följer höjdens naturliga form, vilket förstärker dess defensiva funktion.

Murarna är fortfarande imponerande i sin utsträckning. Det är inte en plats som domineras av höjd, utan av längd och anpassning till landskapet. Längs murarna finns ett stort antal torn som möjliggjorde övervakning av omgivningen. Utsikten är vidsträckt.

Fästningen reser sig över landskapet som om den alltid hade hört hemma där.

Ger historiskt perspektiv

Floden Duero rinner genom dalen nedanför, och de öppna fälten gör det möjligt att upptäcka rörelser på långt avstånd. Det är tydligt varför platsen valdes ur ett militärt perspektiv.

Jag stannar upp flera gånger under promenaden. Inte bara för att titta, utan för att försöka förstå hur platsen fungerade. Under 900 och 1000 talet var Gormaz en viktig punkt i konflikterna mellan muslimska och kristna makter. Borgen belägrades vid flera tillfällen. År 975 genomfördes ett kristet angrepp som misslyckades.

Senare erövrades den av kung Fernando I av León, vilket innebar att området gradvis kom under kristen kontroll. Därefter minskade borgens militära betydelse successivt. När gränsen flyttades längre norrut förlorade Gormaz sin strategiska roll.

I dag återstår främst murarna och delar av portarna. Den mest framträdande är Puerta Califal, en port med hästskoformad båge, typisk för den islamiska arkitekturen under perioden. När jag passerar genom porten är det lätt att föreställa sig hur människor en gång rörde sig här. Soldater, budbärare och handelsmän. Det finns få rekonstruktioner på platsen, vilket gör att strukturen framstår som relativt orörd. Det bidrar till att platsen känns mer autentisk, men kräver också att man själv fyller i detaljerna.

Jag går igenom hela borgområdet och passerar mellan de olika delarna av anläggningen. Även om taken saknas finns flera rum delvis bevarade, vilket gör det lätt att förstå hur fästningen var organiserad. Jag går upp i ett av tornen. Därifrån blir borgens funktion helt tydlig. Jag kan följa floden med blicken och se hur landskapet öppnar sig i alla riktningar. Det är en plats där man får perspektiv, både geografiskt och historiskt.

En öppning i tornet där murarna har brutits upp har nu blivit en vacker utsiktsplats om man klättrar upp.

Känn lugnet!

Jag rör mig vidare i lugn takt. Det är få besökare och jag sätter mig vid murens kant och äter det jag har med mig. Det ger mig tid att stanna upp, observera och njuta av utsikten som är fantastisk och märka hur tyst det är. Ingen trafik, inga grupper, bara vind och öppet landskap.

Soria har historiskt fungerat som ett gränsområde mellan olika makter och kulturer. Regionen spelade en viktig roll under medeltiden, särskilt under perioden då territorierna längs Duero var omstridda. Detta var en del av det historiska skeende som senare kom att kallas reconquistan.

Nyfikenheten drog mig hit

Samtidigt är det en region som i dag ofta hamnar utanför de vanliga resrutterna.

För resenärer från Skandinavien erbjuder Soria ett alternativ till Spaniens mer välbesökta destinationer. Här går allt i ett lugnare tempo, och fokus ligger på historia, landskap och upplevelsen av platsen. Det är också en plats där man enkelt kan kombinera flera stopp. I området finns fler borgar, små historiska byar och naturmiljöer som fortfarande är relativt orörda. Det är också en plats där man äter bra. Enkelt och lokalt.

När jag lämnar Gormaz syns borgen länge i backspegeln. Jag kom hit av nyfikenhet och reser härifrån med mer än vad jag väntade mig. Det är en plats jag gärna återvänder till  och som jag gärna rekommenderar vidare.

Vill du se Gormaz från ett annat perspektiv, missa inte min drönarfilm över kalifatets fästning. Där blir det tydligt hur enorm anläggningen är och hur den en gång dominerade landskapet. (Filmen finns längst ner i artikeln.)

Att gå längs muren är att följa samma väg som soldaterna en gång gick.

---