Den växande obalansen i storleken på de äldre och yngre generationerna utgör en utmaning för solidariteten mellan generationerna i Europa.
Spanien är ett bra exempel på denna demografiska trend. Medan befolkningen 65 år och äldre år 2012 stod för 17,4 % av befolkningen, var det över 20 % redan 2022. Däremot sjönk befolkningen under 20 år till 19,2 % 2022, efter år av stagnation på omkring 20 %. Med andra ord, andelen av befolkningen över 64 år i Spanien överstiger redan andelen under 20 år. Något som redan har hänt i Tyskland, Italien och Portugal, bland andra europeiska länder.
Generationsklyftan
Demografiska framskrivningar pekar på en större obalans mellan generationerna under de kommande decennierna. Detta utgör en utmaning i den mån de grupper som förväntas visa solidaritet. Det vill säga ömsesidigt samarbete och generositet, då de har resurser som placerar dem i mycket olika positioner.
Idag är det de äldre generationerna som absorberar det mesta av nationalinkomsten som kanaliseras genom europeiska välfärdsstater. De tenderar också att ha mest förmögenhet i både fastigheter och bankkonto, och på grund av sin demografiska vikt är de avgörande aktörer i valresultaten.
Sedan 2013 har den högsta inkomsten per person och konsumtionsenhet funnits i åldersgruppen över 64 år. De har också haft den lägsta risken för fattigdom eller social utslagning sedan 2010. De generationer som tar ut merparten av sina inkomster från allmänna pensioner befinner sig i en bättre ekonomisk ställning än resten av generationerna. Och då inte bara bättre i förhållande till de utanför arbetsmarknaden (som de under 16), utan också bättre än de i arbetsför ålder (16-64).
Sammanhållningen mellan generationerna
Dessa data beskriver ett sammanhang som är mer gynnsamt för spänningar än för solidaritet mellan generationerna.
Ingen konflikt i Spanien
I Spanien observeras dock ingen konflikt, vilket kan bero på de nära relationerna mellan generationer i spanska familjer.
Kontakter mellan släktingar av olika generationer som inte bor i samma hushåll tyder på intensiteten i relationerna mellan generationerna. Enligt svar på en fråga från Centro de Investigaciones Sociológicas (CIS) om frekvensen av att arrangera ”att gå ut eller träffas hemma” med icke-samboende släktingar. Inklusive föräldrar och barn så har pandemin inte försvagat frekvensen av fysiska möten ansikte mot ansikte mellan släktingar av olika generationer.
Svar på samma fråga avslöjar också att även om spanjorer träffas eller går och träffas oftare med barn än med föräldrar, är relationen med föräldrar mycket frekvent. Andelen spanjorer som träffar eller går för att träffa sina (icke-samboende) föräldrar ”flera gånger i veckan” nådde 56 % i mars förra året. (Cirka 20 punkter under andelen av de som rapporterade att de träffade barn som inte bor hemma). Bland män är andelarna betydligt lägre. Det är anmärkningsvärt att kvinnor i alla åldrar rapporterar att de oftare träffar eller går till föräldrar, barn eller (icke-samboende) syskon än män.
Framtiden
Det är rimligt att anta att de två sfärerna av solidaritet mellan generationerna hänger ihop och att så länge de förblir så kommer sannolikheten för konflikter mellan generationerna att vara lägre. Men detta ”familjeskydd” kan också försvagas i samhällen där, liksom i Spanien. De yngre generationerna minskar på grund av av nedgången i antalet födslar.
Relaterad artikel
Låga födelsetal är ett problem i EU.