Hej! Spanien Ett magasin för nordbor med aktuella reportage på svenska om livet i Spanien och mer därtill.
Cristóbal Colón, är han bekant? För de flesta nordbor säkert inte, men om jag istället säger Christofer Columbus så vet nog de flesta vem han var.
Det var ju han som upptäckte Amerika säger du säkert. Ja, jovisst. Även om det råder stridigheter om den saken. Vikingar och till och med de gamla egyptierna kanske var där innan. Åtminstone framfördes den teorin av Thor Heyerdahl som seglade över Atlanten i sina papyrusbåtar på 1960-talet.
Cristóbal Colón är emellertid den som väl kan sägas fått mest credit för upptäckten ändå, trots indianernas närvaro sedan länge. Historien kring honom och hans resor till Västindien har ju satt en del spår i historien och jag vill här berätta om min veckolånga resa i hans fotspår i Spanien.
Vem var Cristóbal?
Han föddes i Genua och många därifrån säger att han var italienare. Men sanningen att säga fanns inte Italien på hans tid, det var den lilla republiken Genua som var hans hemland. Han bodde och verkade emellertid mest i Spanien och dog även här så småningom. Det här med att världen var platt hade han förstått att det inte stämde. Han hade seglat med handelsfartyg längs med Nordafrikas kust och ut till Kanarieöarna och även vetenskapsmän började ju förstå vid den här tiden, att den där platta pannkakan var nog en villfarelse. Det skulle kanske gå att segla till Indien, inte den traditionella vägen runt Afrikas horn, utan rakt västerut.
Första stopp Cádiz
Min resa i hans fotspår i det spanska landskapet styrdes först till Cádiz, staden där åtminstone en av hans expeditioner startade. I bukten vid Cádiz finns den lilla staden El Puerto de Santa Maria och så hette även hans första så kallade flaggskepp, Santa Maria. De andra två hette Pinta och Niña och byggdes före första expeditionen.
Staden Cádiz är väl värt ett besök. Den ligger på en smal landtunga och har också två stora broar som leder ut till vad som egentligen är att beteckna som en ö i Atlanten. Det är fortfarande i dag en stor hamnstad och har en mycket charmig gammal stadskärna. Här har man också börjat med utgrävningar av den ursprungliga samhällsetableringen och ett museum finns upprättat i centrum.
Det började i Sevilla
Cristóbals färd gick via floden Guadalquivir som på den tiden var seglingsbar ända upp till Córdoba. I dag används den fortfarande för kommersiell trafik till Sevilla som fortfarande har en stor hamn trots att den ligger en bra bit från kusten. Det var i Sevilla som Cristóbals projekt kan sägas började.
Det är i Sevillas stora katedral han är begravd på en central och upphöjd plats. Det spekuleras dock i att kanske inte alla kvarlevor är hans egna, eftersom han efter sina resor blivit omåttligt populär och att flera kyrkor kanske fått del av kvarlevorna. Hans upptäckt bidrog till att Spanien blev en välmående och rik nation, en stormakt vid den här tiden. En framgång som tyvärr nåddes på bekostnad av andra nationer och folk.
Staden Sevilla har naturligtvis mycket att upptäcka. Bland annat hittade vi där en liten restaurang med bara sex bord och ett öppet miniatyrkök på 5-6 kvadratmeter där allt tillagades för hand. Bara för att testa och se hur fantastiskt väloljat detta lilla restaurangkök fungerade, beställde vi fler rätter än som först var tänkt!
Det var i Sevilla som Cristóbal först uppvaktade kung Ferdinand och drottning Isabella för att söka tillstånd för en resa mot Indien västerut. Kungen och drottningen bodde här i slottet Real Alcazar de Sevilla. Här är verkligen historiens vingslag närvarande. I slottet finns ett särskilt rum bevarat med en del memorabilia och det sägs att det var här den första officiella uppvaktningen genomfördes av Cristóbal. Tyvärr gick det inte så bra då kungen och drottningen nekade honom både tillstånd och finansiering. Detta mot bakgrund av att de låg i krig med morerna. Ett folkslag från Nordafrika som ju tidigare styrde i princip hela Andalusien. Al Andalus som de kallade det. Det här kriget tog ju både mycket tid och ekonomi i anspråk för kungaparet som sa att de just nu inte hade råd eller intresse att finansiera ett projekt som detta.
Portugal tackade nej
Här kunde naturligtvis historien ha slutat men Cristóbal gav sig inte så lätt. Han var säker på sin sak. Vägen västerut mot Indien fanns där! Han hade tidigare bott och verkat i Portugal och hade dessutom bra kontakter med det portugisiska hovet. Portugal var ju dessutom det land som vid den här tiden var den största sjöfartsnationen i världen. Tyvärr hade de redan gett honom nobben och sagt att Indien måste nås genom att gå söderut runt Afrikas horn och vidare österut. Så vad göra nu?
Under tiden försvann kungaparet från Sevilla för de behövde följa kriget på närmare håll. Ett av morernas sista fäste var palatset Alhambra strax utanför staden Granada. Kungaparet for till sitt palats Alcázar de los Reyes i Córdoba, som låg lite närmare krigsskådeplatsen. Cristóbal följde dem i hasorna och så gjorde jag.
Det här med att världen var platt hade han förstått att det inte stämde.
Mot Córdoba!
Ännu en fantastisk spansk stad som dryper av historia. Här fanns på morernas tid ett universitet som redan i början på 1200-talet hade ett bibliotek med över 1500 handskrivna böcker, när resten av Europa hade ca 1000 böcker tillsammans. Många av morernas böcker var nedskriven information om sådant som de gamla grekiska filosoferna berättat men aldrig själva nertecknat. Den moriska kulturen var verkligen högtstående vid den här tiden när Europa får sägas ligga i mörker.
Här byggde också morerna en fantastisk moské. La Mezquita. Efter morernas fall behöll de kristna den men byggde in en kristen kyrka i mitten av moskén. Det är inte alls ovanligt att kristna kyrkor
här nere är ombyggda moskeér. Böneutropstornen, de så kallade minareterna, är ofta ombyggda till klocktorn!
Tillbaka till vår Cristóbal, även här uppvaktade han kungaparet som fortfarande kände att de inte hade möjlighet att engagera sig i hans projekt. Det stora och avgörande slaget mot morerna om Granada och Alhambra väntade.
Trägen vinner
Legenden säger att Cristóbal till sist gav upp och meddelade att han tänkte rida upp mot Frankrike för att uppvakta deras kung om sitt projekt. Då vaknade det spanska kungaparet och insåg att de höll på att förlora något stort och viktigt. De skickade ut en ridande trupp med ett kungligt brev ställt till Cristóbal som berättade att de ångrat sig och var beredda att tillstyrka hans upptäcktsresa.
Det sägs att de hann upp honom någonstans i höjd med Granada och fick honom att återvända. I trädgården utanför det kungliga palatset i Córdoba finns en stor staty föreställande kungaparet och Cristóbal till minne av deras överenskommelse. Resten och hans upptäckt av Västindien och Amerika är som det heter historia!
