Hej! Spanien Ett magasin för nordbor med aktuella reportage på svenska om livet i Spanien och mer därtill.
På en avskild och säker plats ett par mil från kusten ovanför Marbella ligger ett stall med namnet ”Marbella Club Centro Hípico”.
Det är ett ridcenter men här finns även några ”unika hästar” som i sin vikt är värda guld. De tävlar i hoppning och de tillhör det absoluta toppskiktet. Det här är berättelsen om deras engagerade ägare och tränare, Roine Carlsson.
Det är en grå himmel samma dag som jag ska möta Roine i Marbella och man har varnat för regn. Jag åker med tåget till Fuengirola och därifrån med direktbuss 60 till Marbella. På stationen möter Roine upp och det blir en synnerligen bekväm färd i en flott BMV Convertible när vi åker till Centro Hípico. Vägen dit är som en berg- och dalbana och jag får en hisnande känsla i kroppen. Jag njuter även av utsikten mot havet och när vi susar fram på vägen hinner jag notera att landskapet är bedövande vackert. Det bådar gott och jag är förväntansfull.
Ett förstaklass boende för hästar
På avstånd ser jag att vi närmar oss och längst med vår färdväg går vita murar i spansk stil som omgärdar hela området.
Jag får en känsla av att vi är på ingång till en finare Hacienda. Nu är vi vid ingången och Roine kör bilen fram till en påkostad och pampig entré med stora järngrindar, de är mycket massiva men vackert smidda. Vi väntar på att vakten ska släppa in oss, det är ingen självklarhet att bli insläppt, här är det bevakning även på dagtid. På natten vaktar Securitas stallets dyrgripar.
När vi parkerat hoppar Svante (Roines Dvärgschnauzer) ut ur bilen och springer iväg mot stallarna. Nästan alla med häst har en hund och förutom att detta är en plats för seriös träning av hästar är det även en lekplats för hundar, det har hundarna själva bestämt. Hästarna står i sina rymliga och eleganta boxar och de ser lagom roade ut över de skojfriska krabaterna som rusar runt området i jakt på varandra. Det är en härlig och varm atmosfär och de terrakottafärgade byggnaderna som rymmer ett sextiotal boxar omges av planterade buskar och träd. I mitten finns en större öppen plats med en gräsmatta och där vajar planterade palmer. Här finns även ett Spa för hästarna, en badavdelning där hästarna kan njuta av att bli rejält intvålade och masserade. Det här måste vara himmelriket för en häst!
I Linghem fanns det en gård med hästar
– Jag heter Roine Carlsson, är 62 år och bor i Puerto Banus (Marbella) och på Karlavägen i Stockholm tillsammans med min man Per som är läkare. Intresset för hästar började när jag gick i årskurs 5 och där jag är uppfödd. I Linghem utanför Linköping fanns det en gård med hästar där jag tillbringade mycket tid. När jag fyllde 13 år gick en pojkdröm i uppfyllelse, jag fick en häst i födelsedagspresent. Jag hade två bröder och för att det inte skulle bli ”sura miner” på grund av orättvisa fick min ena bror en egen häst och den andra brodern en motorcykel. Till båda dessa färdmedel hörde en sadel vilket gjorde rättvisan än mer större, berättar Roine och fortsätter:
Dyr investering
– Hästar var en hobby i ung ålder även om jag ibland deltog i tävlingar. På den tiden hade jag 5 hästar uppstallade på Värmdö. Det var en alltför hög kostnad och därför beslöt jag mig för att flytta hästarna till Mantorp. Jag var fortfarande boende i Stockholm och under de 10 år som hästarna var uppstallade i Mantorp pendlade jag mellan orterna. När jag träffade Per förändrades situationen. Även Per var intresserad av att satsa på ett företagande tillsammans med mig baserat på arbetet med att få fram hopphästar i toppklass. Vi bildade företaget Eqir AB och köpte ”Vrålis” som är Sveriges snabbaste hästtransportbuss tillika husbil. Med en teknik som kan flytta ut väggarna för bl.a. bredare vardagsrum, säger han och ler.
Jag kommer att fortsätta med att delta i tävlingar så länge jag orkar.
– Det var en mycket dyr investering men en absolut nödvändig utrustning för oss och för mig då jag ofta reser med hästarna. Vårt gemensamma första dyra inköp var hästen Baloo 3 år som köptes i Tyskland.
Baloo tränades och tävlade i åtta år innan han sedan såldes till USA som tävlingshäst, det blev en mycket bra affär för oss och företaget. Sedan fortsatte det av bara farten, jag var i Piteå för att köpa en häst men kom hem med två hästar. Då gruvade jag mig för att ringa till Per men allt löste sig och vi ångrar inte mitt beslut. Den ena hästen Pandora såldes sedan för dyra pengar till USA för att där användas som ”fotomodell”. Pandora blev hästarnas svar på Cindy Crawford och hyrdes ut av agenten till olika företag som önskade en välsvarvad skönhet. Vilket liv för en häst!
Resan till Spanien
– Det är kallt i Sverige under vintertid och att träna hästar och samtidigt vara påpälsad från topp till tå kändes inte bekvämt. Vi övervägde då att flytta alla hästar till Spanien och 2016 köpte vi lägenhet i Puerto Banus. Vårt alternativ var att lägga ner verksamheten eller att flytta till varmare breddgrader. Vi hade då 11 hästar och det blev några vändor med ”Vrålis” innan alla hästar var på plats i solen i Marbellas bergstrakter.
Nu har jag 5 hästar som jag tränar på Centro Hípico och 2 hästar sköts och tränas i Holland för att sedan säljas för ruskigt mycket pengar. Mitt mål är att endast ha 4 hästar i Spanien och att trappa ned mitt arbete. Kroppen tar stryk efter alla år av träning, man kan säga att ”åldern tar ut sin rätt”. Jag kommer dock alltid att ha 4 hästar, för mig är det ett måste och om någon häst galopperar till hästarnas himmel köper jag en ny häst.
– Jag kommer att fortsätta med att delta i tävlingar så länge jag orkar. Spanska ridsportförbundet har tävlingsterminer, där har jag skrivit in mig och mina hästar. På platsen Vejer de la Frontera håller man Europas i särklass största tävling, Sunshine Tour, där har jag deltagit vid fyra tillfällen. Där måste hästarna vara felfria 8 gånger innan de kan tävla i den stora finalen som går av stapeln sista veckan på touren, en tour som pågår under flera veckor. Det är en utmaning att ligga på topp i det här arbetet och det är mycket resande för mig, men även för Per som också reser i sitt arbete.
Per arbetar som resande kirurg i hela Europa och föreläser även i utlandet men avståndet för oss inte längre bort från varandra. Det är snarare tvärt om och vi är desto gladare och lyckligare när vi får se varandra igen, avrundar Roine.
Dags att avsluta dagen
Efter besöket uppe i bergen åker vi ner till Puerto Banus. Det börjar snabbt att skymma utanför Roines och Pers spatiösa och mycket eleganta lägenhet när Roine avslutar sin berättelse. Jag stänger min laptop och säger tack för en fin stund tillsammans. På väg hem till Torremolinos förstår jag att jag har fått möta ännu en dedikerad och begåvad person som brinner för sitt arbete. Jag har fått se Roine ”in action” när han tränar sina hästar och den kontakt han har med sina fyrbenta dyrgripar får mig att förstå hur viktig kommunikationen mellan djur och människa är. Det är först då som det verkligen händer. Det är också enklare om man kan tala med djuren och det här är verkligen en man som kan tala med hästar.
