Över 70 miljoner år gamla!
Den här månaden har jag gett mig iväg upp till Loarre. Den lilla byn som är känd för slottet, med samma namn, som är ett av de bäst bevarade slotten i romansk stil och vackrast i Spanien. Men nu är byn också känd för upptäckten av dinosaurieägg uppe på bergskedjan Santa Marina ovanför byn.
DET SKULLE VARA JÄTTEINTRESSANT att skriva om den här upptäckten, så jag kontaktade borg-
mästaren i Loarre, Roberto Oros och de ansvariga i regionen Hoya de Huesca för att få vara med på utgrävningarna uppe på berget och vara med i laboratoriet för att få veta mer.
Upptäckta av en slump.
År 2019 upptäcktes detta av en ren slump, berättar Miguel Moreno Azanza som är paleontolog och ansvarig för teamet. Det var Jose Manuel Tasca, också paleontolog, från Zaragoza som gjorde upptäckten när han tränade trail running uppe i bergen. När han stannade upp för att vila tittade han ner på marken och såg några fragment av äggskal som visade sig vara från dinosaurier och när flera paleontologer åkte upp hittade de flera kompletta äggbon eller reden inom ett område på 14 km.
Detta innebar ett logistiskt problem eftersom ett av dessa bon vägde upp till 2 ton och det var mycket komplicerat att ta dem till ett laboratorium i Zaragoza eller Portugal. Så de bestämde sig för att öppna ett laboratorium i närområdet. Med hjälp av regeringen i Aragonien, stadsfullmäktige i Loarre och regionen La Hoya de Huesca öppnades en installation för att kunna arbeta på platsen.
Cirka 300 – 400 ägg har hittats och det ska finnas fler. Det sägs att Pyrenéerna och ner till Teruel var den sista hemvisten i Europa för de här fantastiska djuren.
Sten eller ägg?
Äggen är fossiliserade efter att ha legat där i 70 miljoner år, så kan det vara svårt för någon som inte vet något om ämnet att se skillnaden på ett ägg och en sten. Det ser ut som en obetydlig liten stenbit. Om man tittar noga kan man se att det har väldigt många porer. Det var för att embryot skulle få tillräckligt med luft. Den enorma dinosauriehonan lade sina ägg i ett stort hål som hon hade grävt. När hon var klar täckte hon dem och gav sig av. Äggen blev då skyddade under jorden tills de skulle kläckas.
Dinosauriehonan utnyttjade troligen torrperioden för att lägga och begrava sina ägg, som sedan kläcktes innan regnperioden skulle komma. Dessa små hade en hög grad av självständighet redan när de föddes. De behövde inte särskild mycket omsorg från sina föräldrar, vilket var vanligt även hos de andra arterna, och det antas att de har levt ett aktivt och självständigt liv. Otaliga generationer av dinosaurier kom hit för att lägga sina ägg under miljontals år. Miguel och hans kollegors arbete har bara börjat. De hoppas på att hitta ett fossiliserat dinosaurieembryo, något som inte bevaras lika lätt som ett äggskal och som hittills bara har hittats på några få platser på jorden.
Men vilka dinosaurier fanns här?
De flesta var Titanosaurier, men det fanns andra arter också. Titanosaurierna var en av de största och mest varierade grupperna av sauropod dinosaurier. De var stora, växtätande djur. Deras tänder var små och spikformade och användes för att slita sönder växtligheten.
Födan bestod främst av blommande växter, men också tallar och araucariaträd. Tack vare sin långa hals kunde den nå upp till trädens högsta grenar. Kroppen var robust och frambenen var kortare än bakbenen, dessutom hade den en relativt lång hals och svans.
Titanosaurierna var nog ett av de största djur som någonsin vandrat på jorden. Det är helt galet om man tänker på hur det var här för så många miljoner år sedan. Det var då en tropisk floddal och i nutid är det ett berg med skog. Det är helt ofattbart.
För att transportera äggnästena gör de separata block täckta med gips och lera för att skydda äggen. Dessa block, som kallas mumier, transporteras till laboratoriet och bryts sönder för att man försiktigt ska kunna försöka extrahera äggen.
Dinosaurielaboratorie.
Loarre är det första laboratoriet i Spanien där du kan se det arbete som utförs med äggen och ett av de få i världen som visar hela processen, ända från utgrävningen. De berättar inte bara om resultaten, utan också om hur de förbereder dem. Målet är att göra det till ett levande museum och att involvera allmänheten. Visa besökarna hela processen. Därför fungerar utställningen som ett öppet laboratorium där man kan se forskarna och deras noggranna arbete.
Du har möjlighet att titta på dessa fossila ägg på nära håll och till och med röra vid dem med dina egna händer. Vissa dagar man kan följa med på utgrävningarna också.
När jag intervjuade Miguel hade han två ägg redo att skickas iväg för skanning. Miguels och teamets hopp är att hitta ett embryo inuti i ett ägg, men jag hoppas också att de hittar rester av en Titanosaurie. Det skulle vara fantastiskt.
Efter besöket undrar jag om vi människor kommer att lyckas ändra till en bättre värld, eller kommer vi sluta som de sista dinosaurierna?
Det hoppas jag verkligen inte.