Hej! Spanien Ett magasin för nordbor med aktuella reportage på svenska om livet i Spanien och mer därtill.
Jerez (sherrystaden). Staden har inte alltid hetat Jerez. Under antiken låg den romerska staden Asta Regia i närheten. När morerna kom på 700-talet kallade de platsen Sherish.
Med tiden blev det Xerez på medeltidsspanska – och till slut Jerez.
När britterna började handla vin här kunde de inte uttala ”Jerez”. Så de gjorde det enklare och sa Sherry.
Det är alltså samma ord – bara olika språk. Det betyder att varje gång du dricker sherry säger du egentligen stadens namn, fast på engelskt vis.
Under 1500–1800-talet blev Jerez en internationell vinmetropol. Britterna blev besatta av sherry, och många bodegor grundades av eller med hjälp av engelsmän.
I Spanien säger man inte ”sherry”. På spanska heter det vino de Jerez (vin från Jerez). Och inom EU är namnet skyddat – endast vin från området runt Jerez får kallas sherry.
Bodegas Tío Pepe är inte bara en vingård – det är nästan en hel stadsdel mitt i Jerez. När du går in där kliver du rakt in i sherryns historia.
Varför ska man besöka Jerez?
Det finns platser som säljer sig själva direkt. Höga byggnader, kända sevärdheter, köer av turister. Jerez är inte en sådan stad. Den lutar sig snarare tillbaka i solen och väntar på att du själv ska upptäcka den.Och det är just därför du ska åka dit.
Det första du märker är tempot – eller snarare avsaknaden av det. Ingen verkar ha bråttom. Men precis som vi verkar väldigt många komma till staden för just sherrytillverkningen.
Att välja vilken bodega man ska besöka var nog mer en slump än kunskap i vårt fall. Hur som helst föll valet på Bodegas Tío Pepe, mest för att den öppnade först på morgonen och låg nära vårt hotell.
Det finns över 60 sherrybodegor i regionen, varav omkring 25 i själva Jerez stad, så valet är stort – från stora klassiska besök till mindre, mer intima upplevelser.
Bodegas Tío Pepe är inte bara en vingård – det är nästan en hel stadsdel mitt i Jerez. När du går in där kliver du rakt in i sherryns historia. Men allt börjar i jorden runt Jerez. Den kallas albariza – en kritvit jord rik på kalk som reflekterar solljus och hjälper Palominodruvorna att mogna.
Namnet ”Tío Pepe” betyder ”farbror Pepe”, som var en familjemedlem – en morbror/farbror i vinfamiljen som hjälpte till i vingården och blev en symbol för huset. Det här är alltså en familjehistoria som blivit ett av världens mest kända vinvarumärken.
Världskänt varumärke
Tío Pepe säljs i över 100 länder, och i ett av rummen på bodegan finns tunnor märkta med flaggor från de länder vinet exporteras till. Man brukar säga att sherryn härifrån är en referens för hur sherry ska smaka.
När vi gick den guidade turen – och ja, vi fick även åka ett litet tåg på området – upplevs platsen mer som en levande vinfabrik än ett museum.
Man går genom gator, innergårdar och trädgårdar, och passerar enorma salar med tusentals fat. Allt används fortfarande och det är inte uppställt för turister.
En av de mest kända delarna är La Concha, en rund vinlagerbyggnad mitt inne på området. Den byggdes på 1800-talet och är formad som en halvcirkel, en snäcka (”concha”). Den kopplas till ingenjörskretsen kring Gustave Eiffel, vilket gör den till mer än bara en vacker byggnad.
Det är alltså inte bara en ”kul byggnad” – den är en levande del av produktionen. När man kliver in i La Concha är ljuset dämpat, luften sval och fuktig, och faten står i perfekta bågar längs väggarna.
I en av lagringshallarna står ett litet glas sherry på golvet. Bredvid glaset finns en minimal trästege, lutad mot kanten, så att – enligt traditionen – mössen lätt ska kunna klättra upp och dricka.
Historien bakom är både praktisk och lite romantiserad.
Förr i tiden var bodegor fulla av träfat, och där det finns trä och vin finns också möss. Problemet var inte bara att de kunde gnaga på faten, utan att de också kunde störa lagringen och skapa hygienproblem.
Lösningen, enligt traditionen, var enkel, ge dem något lättillgängligt istället.
Ett glas sherry, gärna lite sötare, ställdes fram. Tanken var att mössen skulle nöja sig med det och låta faten vara ifred. Stegen gjorde det möjligt för dem att ta sig upp utan att välta glaset.
Sherry tillverkas inte som vanligt vin. Det är ett hantverk mellan människa, tid och mikroorganismer. Man gör först ett ganska enkelt, torrt vitt vin. Vinet förstärks med sprit (liknande portvin), vilket stoppar jäsningen och höjer alkoholhalten.
I vissa fat bildas ett naturligt jästlager på ytan – flor – vilket skyddar vinet från syre och ger smak av mandel och bröd.
Och nu det mest unika:
Istället för att lagra varje årgång separat använder man solerasystemet. Faten staplas i nivåer – yngst vin högst upp, äldst längst ner. När man tappar vin från de äldsta faten fylls det på uppifrån. Resultatet blir ett tidlöst vin.
Inne på Bodegas Tío Pepe finns ett gammalt laboratorium/kontor som nämns i samband med guidningar. Det berättas att rummet tillhörde en vinmakare/ansvarig person, när han dog lämnades rummet i stort sett precis som det var, skrivbord, papper, flaskor och instrument fick stå kvar. Det har alltså bevarats mer som ett tidsdokument än som en del av produktionen.
På taket till Bodegas Tío Pepe finns en enorm vindflöjel (veleta) formad som den klassiska Tío Pepe-flaskan. Den har faktiskt varit med i Guinness rekordbok.
Det här är inte bara en teknisk konstruktion, utan också en symbol, den syns över hela Jerez, den visar vindriktning – viktigt för vinlagring och den är en del av Tío Pepes identitet.
Torrt, friskt och komplext
Efter rundturen var det dags för provsmakning. Vi samlades i en stor sal och fick smaka på några olika sorter.
Nu kommer det mest oväntade: jag dricker inte vin och tycker att det smakar förfärligt. Så smakupplevelsen får bli min frus.
Sherryn är ljus, nästan obetydlig i färgen, och smakar torrt, friskt och komplext. Inte alls det det man kanske förväntar dig. Det finns dessutom flera olika sherrysorter med stora variationer i smak. I provsmakningen ingick tre olika sorter.
Mer än bara sherry
Jerez har så klart mycket mer än sherry. Här finns också Alcázar de Jerez. Borgen byggdes på 1100-talet när området styrdes av muslimska härskare. Det var både en militär fästning och ett administrativt centrum, omgiven av kraftiga murar, torn och vallgravar. Inne på området finns fortfarande den gamla moskén kvar, som efter den kristna erövringen 1264 gjordes om till kyrka.
Som många moriska borgar är det ett imponerande byggnadsverk, men det som gör störst intryck på mig är trädgårdarna med sina fontäner. Samtidigt finns det många liknande borgar, och har man sett några stycken märker man att de ofta påminner om varandra.
För övrigt var Jerez en trevlig stad att besöka, och det finns säkert mycket mer än detta att se. Det är alltid lätt att resa till platser där allt är uppstyrt, där varje upplevelse är paketerad och redo. Jerez fungerar inte så. Du måste ge den lite tid. Vandra lite vilse.
Så varför ska man besöka Jerez?
Inte för att bocka av sevärdheter.
Inte för att ta den perfekta bilden.
Utan för att uppleva något som känns ovanligt i dagens värld: en plats som inte försöker imponera.
Och när du åker därifrån är det inte byggnaderna du minns mest.
Det är känslan och sherrytillverkningen.
