TEATRO CERVANTES – Följ med bakom kulisserna

ETT OPERA- OCH TEATERHUS som likt fågeln Fenix har uppstått inte bara en gång, utan två gånger! Under andra halvan av 1900-talet ödelade en brand nästan helt byggnaden, som då hade namnet Teatro de la Libertad. Under senare tid riskerade teatern att rivas för att staden önskade bygga bostäder på platsen.
Den dåvarande borgmästaren lyckades övertala staden att Málaga behövde ett eget operahus.
I december 1987 invigdes teatern återigen av Drottning Sofia och det gavs en konsertant föreställning av operan Wilhelm Tell, en opera skriven av Gioacchino Rossini. Folket i Málaga fick således behålla sitt kära opera- och teaterhus El Cervantes, som nu producerar en bred variation av föreställningar som tilltalar alla besökare.

Teatro Cervantes

Jag står på ett mycket ljust torg i centrala Málaga, det är tomt och ödsligt, torget känns avskalat och naket. Det enda som sticker ut är den stora byggnad som tornar upp sig framför mig. Den påminner nästan om en basilika med sin rena och enkla framsida och med det höga krönet i mitten. Kontrasten till det tomma och ödsliga torget finns inne i huset. På Teatro Cervantes, från början kallad  Principe Alfonso, erbjuds ett spelprogram som jag tror är svårt att finna på något annat operahus i Europa. Nu ska jag träffa Cervantes presschef Antonio M. Sánchez som ska berätta varför El Cervantes har blivit en så viktig mötesplats för staden.

Vi går in i receptionen för att anmäla min ankomst. Jag blickar snabbt in i korridoren som leder till scenen och ser att inredningen är modern och elegant.
Färgerna går i vitt och rött, golvet är i vit marmor och jag konstaterar att allt ser fläckfritt ut. Vi väntar på en teknikarbetare från scenen, Javier Arjona Godoy, som ska informera om sitt arbete på teatern. Det känns spännande att få en djupare inblick i denna historiska teater och hur det fungerar från golvet ända upp till scentaket.

På våning två där även Kungliga logen är placerad, finns det salonger för föreläsningar, mingel vid premiärer och andra spännande events. I en av salongerna slår vi oss ned och Antonio börjar med att berätta om sin drivkraft och det arbete som han utför på denna mångsidiga teater. 
Antonios engelska är överraskande skral men desto mer väl tilltagen är hans utbildning, kunskap och bredd inom det område som täcker yrkesrollen. Med utbildning i journalistik och sociologi, 20 år som journalist på olika tidningar i Málaga bl.a. La Opinion de Málaga, började Antonio sin anställning på teatern 2008. Nu har 15 år förflutit och fortfarande brinner Antonio för hur han vill utveckla opera- och teaterhuset. Jag har framförallt tre viktiga frågor till Antonio och den första är, vad innebär det att vara presschef på teatern? Antonio svarar mig att han har det yttersta ansvaret för program och aktiviteter för den stora allmänheten, media och TV. Han sköter även kommunikationen mellan artister och media, vilket har stor betydelse. 

Teatro Cervantes

Det här är folkets teater och vårt ansvar är att erbjuda bra och exklusiva föreställningar. 

Framtidens utmaningar

På fråga två, om vilka utmaningar som finns i dag dröjer Antonio med svaret. Han säger att anpassa oss så snabbt som möjligt gällande alla tekniska krav och naturligtvis även publikens och medias krav. 
– Det här är folkets teater och vårt ansvar är att erbjuda bra och exklusiva föreställningar. Det absolut mest utmanande är att vara delaktig i de egna produktionerna från början till färdig föreställning, säger Antonio. 

Vi har fyra operaföreställningar om året och en av dessa producerar vi själva, det inkluderar kostymer och scenografi. De övriga operaföreställningarna är samproduktioner med bl.a. Oviedo Opera Foundation i norra Spanien. 
Vi har även en kommunikationsgrupp inom Málaga Procultura som är ett kommunalt bolag som involverar Teatro Cervantes, Festival de Málaga och Teatro Echegaray. De produktioner med störst omfattning och en större budget är operor och zarzuelor och för dessa produktioner anställs solister, regissör, ​​orkester och kör alltid av Teatro Cervantes medan själva scenproduktionen ofta samproduceras med andra teatrar, berättar Antonio. 
Nästa stora produktion blir Dialogues des Carmélites (Karmelitersystrarna) en opera komponerad av Francis Poulenc. Denna produktion har mottagit priset Ópera XXI för bästa nya scenproduktion från det spanska teaternätverket och framförs i februari 2024.

Hur ska teatern utvecklas?

Min tredje fråga till Antonio verkar vara lite av en utmaning, hur ser du på utvecklingen av teatern? 
– Det är en komplex situation, svarar Antonio. Vi får fler och fler turister och vi måste göra allt för att anpassa vår repertoar för både spansk och utländsk publik.
Salongen har 1174 platser och de platserna ska fyllas.Vi önskar att anlita fler utländska artister för att få fler intresserade av husets konserter, teater och operaföreställningar. 
Den yngre generationen är verkligen en utmaning och att locka den målgruppen kräver en ny och förbättrad kommunikation. Vi måste framförallt bättra på våra kunskaper i det engelska språket, säger Antonio och skrattar. 

Det osynliga arbetet bakom scenen

Javier Arjona Goday är scenarbetare med ett mycket stort intresse för tekniken på teatern. Det är
av stor vikt för mig att även belysa arbetet på scenen, vad som händer bakom ridån och vilka är de cirka 25 tekniker som får föreställningarna att fungera. Javier, som är dedikerad till allt arbete bakom scenen har en högsta dröm, att bli teknisk chef för teatern och en dag hoppas han att det blir verklighet.
Javier arbetade som elektriker när han en dag fick erbjudande om att arbeta på Cervantes. Då var Javier 20 år och nästa år 2024 har han varit anställd i hela 19 år. För Javier har det varit viktigt att samla på sig så mycket erfarenhet som möjligt gällande arbetet bakom scenen. För mig är det viktigt att vidga mina vyer för att behärska både ljud, ljus och övrig teknik. 
– Teatern är mitt hjärta och Cervantes är ”mitt hus”, säger Javier.
Vad är det som är så speciellt med scenen på teatern? Javier berättar att scenen är helt uppbyggd i trä, det är det unika med denna teater. Det är faktiskt den enda teatern i Spanien som är byggd av trä och andra teatrar vill gärna besöka oss för att få information om hur den är byggd och hur den fungerar, säger Javier.

Det är faktiskt den enda teatern i Spanien som är byggd av trä och andra teatrar vill gärna besöka oss för att få information om hur den är byggd och hur den fungerar.

Ingen utomstående på scenvinden!

Jag är intresserad av att se maskineriet bakom scenen och scenvinden, jag frågar om det är möjligt att få gå högre upp i huset.
Javier säger att han kan visa mig bakom scenen men att det inte är tillåtet för andra än för personalen att vistas på scenvinden. Jag känner mig verkligen utvald och spänningen stiger i kroppen. Och uppåt i huset går vi via en brant trappa som leder till den högsta punkten ovanför scenen.  

Vi kliver ut på det gamla trägolvet med vackert slitna plankor nötta av tidens tand. Det här är byggnadskonst av högsta kvalité och det finns en doft kvar i luften som minner om gamla tider när huset byggdes. Här möter jag vindstekniker Juan Francisco Ruiz Guzmán som visar hur ridåerna hanteras under föreställningar. Det är ett enormt stort maskineri som har fungerat på samma sätt i generationer, sedan huset öppnade 1869. Det är nu bevisat att den gamla tidens hantverk har hög kvalité och därför har längre hållbarhet, även om de rep som drar ridåer och kulisser säkert har bytts ut ett antal gånger.  
– Javier, hur ser du på teaterns framtid, undrar jag och han svarar positivt:
– Framtiden för vår teater ser ljus ut, säger Javier och Málagas befolkning är mer och mer intresserade av teaterns stora utbud. Málaga stad förstår betydelsen av en levande teater och vi har ett stort stöd genom teaterns sponsorer, de största bankerna. 
– Det känns tryggt att vi har en ekonomisk säkerhet, säger Javier som vrider sig på stolen, stressad över att hinna till ett arbetsmöte på Teatro Echegaray. 
– Jag måste rusa nu, säger Javier, som på vägen ut vänder sig om i dörren och säger, El Cervantes har också en fantom men det är ett snällt spöke!

Kören som får taket att lyfta

Teatro Cervantes ska vara mycket stolta över den operakör som medverkar i föreställningar som sätts upp i det fina operahuset. Det egna intresset för opera är stort och jag har vid ett flertal tillfällen besökt teatern för någon av de föreställningar eller konserter som framförs och jag är mycket imponerad över den dynamik och känsla som förmedlas ut i salongen. Nu har jag blivit inbjuden att närvara vid en repetition av Figaros bröllop och efter repetitionen få möta Francisco Sotomayor Checa för att höra mer om körens historia och deras framtidsutsikter. 
Francisco är född i Jaén men bor i Antequera där han sedan 24 år tillbaka arbetar som lärare i engelska. Det blir många resor fram och tillbaka för att delta i repetitionerna i den lokal som Málaga stad har ställt till förfogande. 

– Den lilla ersättning som teatern erbjuder körsångarna för varje avslutad föreställning går till att betala bensinen för resor och parkering, berättar Francisco. Det är inte för ersättningen som vi i kören sjunger, det är passionen som driver oss och många av oss har sjungit sedan vi var barn.
Francisco berättar att intresset för musiken började redan som barn med musikaliska föräldrar som banade väg för intresset. 

Vi är en helt fristående kör och vi är beroende av allas engagemang och intresset för musiken. 

Född med musik i hjärtat

– Jag föddes med musiken i mitt hjärta, säger Francisco, när jag var 8 år började jag som körpojke i den lokala kyrkan och det var min ingång till körsång.
Francisco kommer ihåg att brodern ofta lyssnade på musik i headphones. En dag frågade Francisco om han fick lyssna på den musik som intresserade brodern, brodern sade ”du kommer inte att gilla den här musiken” men Francisco insisterade och musiken som strömmade ur hörlurarna var Mozart’s Requiem, den vackraste musik som jag hade hört och den gick rakt in i mitt hjärta. Efter den upplevelsen har Francisco sjungit Mozart’s Requiem ett flertal gånger och verket är hans absoluta favorit, berättar han. Det finns många stora och vackra körverk som kören skulle önska att sjunga men tyvärr är inte scenen tillräckligt stor. 

– Vi skulle till exempel inte kunna ge Gurrelieder av Arnold Schönberg eller Mahler’s körsymfoni nummer 8. Det finns planer på ett större auditorium för musik i Málaga men ännu har inget hänt, berättar Francisco och fortsätter:
– Vi måste hålla ihop som grupp i kören och att hålla kvalitén är av största vikt. Teater Cervantes operakör består av 60 till 65 sångare vid full besättning, det är 8 i varje stämma och ingen är anställd av teatern. Vi är en helt fristående kör och vi är beroende av allas engagemang och intresset för musiken.

Skådespelare på Teatro Cervantes.
Carlos Álvarez började sin karriär i kören. Foto: Daniel Perez / Teatro Cervantes

Låg ersättning

– Vi i kören får cirka 200 euro och det inkluderar alla repetitioner och föreställningar. En av orsakerna till varför ersättningen till körmedlemmarna är låg, beror på att de stora sångarna i de ledande rollerna erhåller en stor ersättning. Det ger en känsla av att ledningen räknar med att vi ändå sjunger, de vet att det är vår passion som driver oss, inte pengarna, menar Francisco.

– Det skulle naturligtvis vara önskvärt om vi som operakör – liksom teatern – kunde få sponsorer men tyvärr finns nog inte den möjligheten, men man kan alltid drömma säger Francisco och ser hoppfull ut. Min sista fråga gäller processen fram till färdig föreställning? Teaterns högste chef Juan Antonio Vigar meddelar uppdragen för säsongen ett till två år i förväg. Kören övar körpartierna i tre månader för att sedan under tre veckor arbeta med kostym och koreografi på scenen fram till premiären, berättar Francisco och avslutar med att en av rollerna i den kommande operan Figaros bröllop sjungs av Carlos Álvarez. Sångaren Álvarez började sin karriär i kören och har nu gjort en kometkarriär på de stora scenerna ute i Europa. 

– Det ska bli en ära att sjunga med vår vän Carlos, säger Francisco när han går mot bilen för att åka hem till Antequera där en annan passion i livet väntar – familjen.

KORTA FAKTA OM KÖREN:

Coro de ópera de Malaga (fristående kör)
corodeoperademalaga.org
Facebook:corodeoperademalaga / 
Instagram: corodeoperademalaga
E-post: corodeoperademalaga@gmail.com

Musikens mästare

Sorlet i salongen avtar, vi väntar med stor förväntan på ett framförande av Mendelssohns Symfoni nr2 i B-dur, op.52, den symfoni som kallas ”Lobgesang”. Verket ska framföras av Málagas filharmoniska orkester, kören Carmina Nova samt solister under ledning av Maestro José María Moreno. Orkestern är stämd och redo, ljuset i salongen dämpas och publiken ska nu under 70 minuter ”dränkas i underbar musik”. Solisterna äntrar scenen och efter dem dirigenten. Konserten kan börja. 

José María Moreno dirigerar på Teatro Cervantes.

En kort recension av konsertupplevelsen ger jag senare, först vill jag berätta om mitt möte med denna mästerliga dirigent som innan konserten tog sig tid att möta mig på Palermo Café och bar. Jag hade i förväg bokat ett bord eftersom baren tenderar till att bli knökfull under de kvällar som föreställningar ges på Cervantes. Jag satte mig tillrätta framför min laptop och nu kunde jag bara vänta.

José kommer in med ett stort leende, direkt är isen bruten och under en stund pratar vi om allt. Jag tittar på klockan och säger, maestro, vi måste börja med frågorna klockan tickar och snart är det ”showtime”. José börjar sin berättelse om hur musiken fick den största platsen i livet. – Jag är 51 år och bosatt på Mallorca där jag har min familj. Staden Palma på Mallorca är en utmärkt bas och utgångspunkt för mig. Jag reser mycket och turnéerna tar en stor del av min tid  men det är möten med andra orkestrar som ger mig utveckling och orkestrarna får tillfälle att möta mig, ”Medelhavets vulkan”, säger José och skrattar. 

Utanför Teatro Cervantes.

– Jag var bara 7 år gammal när musiken fångade mig och jag tog den till mitt hjärta. Varje dag som jag gick till skolan passerade jag ett hus där det varje morgon strömmade vacker pianomusik ut ur ett öppet fönster.
Jag stannade alltid en stund och lyssnade. De stunderna på morgonen var som magi för mig och jag förstod att musiken skulle bli min stora passion. Jag började ta pianolektioner och min lärare blev den pianist som spelade för mig varje morgon på väg till skolan. Mina föräldrar uppmuntrade mig att sjunga och jag sjöng i kyrkans kör och började utbilda mig i sång. Det i sin tur gav mig en plats som tenor i kören och jag blev senare ledare för operakören i Palma. Allt hårt arbete lönar sig och jag fick en anställning som konstnärlig ledare på operahuset i Palma. 

Nu har jag fyra säsonger bakom mig på Cervantes och tre spännande säsonger framför mig. Jag och orkestern på Cervantes har efter några säsonger en solid relation, de känner mig och vet vad jag vill uttrycka med mina händer och mitt ansikte. Den kontakt som vi behöver med varandra blir okomplicerad ”a good connection,” säger José.

Vad gör dig till en speciell dirigent och vem inspireras du av? 

José funderar en stund och säger, min starka energi och jag har även en speciell kontakt med publiken.
– Jag blir ”ett med musiken” och det känns som att musiken kommer inifrån min kropp och den känslan vill jag förmedla till publiken. Jag känner mig säker på att alla ser den passion jag känner när  jag leder orkestern. Ofta bjuder jag även in unga musikstuderande. De ska bli framtidens dirigenter och kan inspireras av hur jag arbetar. Det är viktigt för studenterna att se hur jag som dirigent hanterar varje enskild musiker, inte bara orkestern som helhet. 

– Själv inspireras jag naturligtvis av andra dirigenter och det finns ett flertal storheter såsom Carlos Kleiber, Georg Solti och den helt fantastiske Herbert von Karajan. 
– Det finns verk som jag vill framföra i Málaga, som till exempel Mahlers symfoni nr 8 i E-dur, som är ett av de största körverken i den klassiska konsertrepertoaren men tyvärr är scenen på Cervantes för liten för ett sådant stort verk. 

– Jag hoppas att borgmästaren ska godkänna planerna för ett nytt konserthus i Málagas hamn. Det skulle vara en dröm, säger José och lägger sin hand på hjärtat och vi avrundar vårt möte. Jag stänger min laptop, packar ihop och går för att betala notan, den är redan betald av Maestro säger servitrisen och blinkar med ögat.

Konserten? Den var fantastisk, orkester, kör och solister levererade och maestro såg ibland ut att sväva ovanför sin pulpet då han med kropp och själ levde ut sin passion. Det blev stående ovationer och publiken kunde nöjda gå hem med ännu en musikalisk upplevelse från El Cervantes.

Teatro Cervantes, uppträdande.

5 snabba frågor till teaterdirektören Juan Antonio Vigar

Vilken är den viktigaste utmaningen för teatern? Cervantes-teatern, liksom resten av de lokaler och projekt som vi förvaltar från det kommunala bolaget Málaga Procultura, genomgår kontinuerligt en process av analys och bedömning som leder till förbättringar och utmaningar. Vårt mål är att alltid förbättra oss och jag måste säga att vi har lyckats gå åt det här hållet år efter år och säsong efter säsong.
Vi har ett mycket konsoliderat varumärke och identitet, allmänheten och branschen känner till oss och värdesätter oss. Faktum är att vi har lyckats återgå till pre-pandemiska publiksiffror, vilket inte har varit lätt och är något som vi har uppnått med mycket ansträngning och engagemang från vår personal. Vår omedelbara utmaning är att fortsätta på den här linjen, gå vidare i sökandet efter nya målgrupper och bygga lojaliteten hos dem som redan känner oss och besöker oss.

Hur lockar ni den yngre generationen till teatern? Det är ett mål vi redan arbetar med. För oss är det viktigt att föra teater och kulturen till de nya generationerna. Vi vill att de ska lära känna oss, komma och njuta av det omfattande program som vi erbjuder och känna attCervantes-teatern också är publikens hem. För att uppnå detta har vi lanserat projektet Cervantes 360, vars huvudsyfte är att känna våra olika målgrupper på djupet och kommunicera direkt med dem. De som redan känner oss, vår potentiella publik och inom denna grupp är de yngsta viktiga.
Vi arbetar för att identifiera och analysera målgrupper genom kommunikation och digital marknadsföring, vilket redan givit oss viktiga resultat.

Hur mycket av er budget kommer från sponsorer och om ni förlorar en sponsor kommer då staden att gå in med stöd? För närvarande är andelen av den privata budgeten och våra sponsorer cirka femtio procent. Vårt varumärke är som sagt väldigt erkänt och uppskattat och det finns många företag och institutioner intresserade av att samarbeta på olika sätt. Därför, även om stödet från kommunfullmäktige är grundläggande (som den offentliga teater vi är) ser vi inte att vi skulle förlora sponsorer. Vårt mål är att konsolidera de vi redan har – och jag måste säga att alla är mycket nöjda med resultatet – och att det tillkommer nya sponsorer. Jag kan säga i en mening – att vårt arbete är exemplariskt och att det bygger på en fallstudie av experter inom området.

Juan Antonio Vigar, Teatro Cervantes.
Teaterdirektören Juan Antonio Vigar ser positivt på framtiden trots utmaningar

Läs mer om Teatro Cervantes!

teatrocervantes.com (engelsk text är tillgänglig)
Calle Ramos Marín, s/n Distrito Centro, 29012 Malaga
Facebook: teatrocervantes
Instagram: teatrocervantes


Fler intressanta artiklar från Málaga:

Artikelarkivet – Málaga.


Christer Fällman

Jag heter Christer och har tidigare arbetat som trädgårdsmästare och handledare inom Stockholms stad på Sinnenas Trädgård, en terapeutisk trädgård för äldre med diagnosen demens. Jag är även grundare av Regnbågens Seniorboende, en kooperativ hyresrättsförening och den första i Europa för äldre HBT-personer. Numera är jag pensionär och bor större delen av året i Torremolinos, övrig tid i Stockholm. Jag ser mycket fram emot att få vara en i gruppen av de skribenter som skriver för Hej Spanien.

Läs också

En bra strand.

Vad flaggorna på Spaniens stränder betyder

Att känna till vad de olika flaggorna betyder kan hjälpa till att undvika tragedier eller …